Måndag morgon: De e litta blekt nu.
Det finns inte så mycket att hetsa upp sig över i Malmö FF just nu. Man börjar nästan längta tillbaks till snacket om Real Malmö. Då räckte det att öppna en sportsida för att adrenalinet skulle rusa.
Det verkar som om att det inre arbetet med att få ordning på laget, bygget av den nya arenan och förstärkningen av klubbens organisation skapat en form av utmattningssyndrom som yttrar sig i blekhet. Jag vet inte hur ni ser på saken. Men jag tycker det blivit lite väl tyst kring Malmö FF. Bra om man jämför med turbulensen under de senaste åren, men det är fan så mycket tråkigare. Var är Madsens tvärsäkra, felaktiga uttalanden om ditten och datten? Var är spelarna som sticker ut, både på krogen och på plan. Var är attityden som retar upp övriga lag och media. Var är spelet som får en att jubla mer än enstaka stunder?
Allting tuffar liksom på, lugnt, tryggt, stabilt och lite ljummet. Rolle och Gren har fått igång sitt bygge, man spelar stabilt men inte spektakulärt. Man förlorar inte men vinner inte heller särskilt ofta. Man kryssar sig så att säga fram i det allsvenska vattnet. Man skapar inga rubriker, det synes inte vara några spektakulära eller spännande inköp på gång. Alla sitter lugnt i båten och verkar så nöjda med sakernas tillstånd.
Det är klart att stabilitet är bra men som supporter vill man ha något att vända och vrida på. Just nu är det mest spännande att fundera på hur länge Skoog vill sitta på bänken innan han lämnar för antingen Trelleborg eller Limhamn/Bunkeflo. Han ju bara fjärde forward för tillfället. Både Jonatan, Toivonen och Ofere verkar gå före. Skoog är kanske till och med femte man om Agon kommer igång. Hur länge pallar han det?
Sen kan man ju undra om Dixon tycker det är ok att sitta sidan om Skoog när Halsti tar hans mittbacksplats. Trots allt köptes Dixon för rätt många miljoner, vilket borde ha gett honom signalen att han är bra. Uppfattar han det så känns väl inte bänken som rätt plats?
En annan sak man kan fundera på är om Sandkvist håller. Visst har han gjort ett par fantastiska räddningar under vårsäsongen, med straffen mot AIK som absolut topp. Bland mina dryga 35 års osorterade minnen av olika matcher, på TV och i verkligheten, har jag aldrig sett en målvakt klistra en straff med en hand. Men han har också gjort en del misstag och känts lite osäker. Vilket inte är bra för ett försvar.
Malmö FF verkar också anamma tanken om att skapa stabilitet genom att ha ett par spelare runt de 30 i truppen. Där de äldre fungerar som pappor och goda förebilder för de yngre talanger som ska skolas in i laget. Ett exempel är förlängningen av kontraktet med Daniel Andersson, en förlängning som initierades av tränarparet om jag fattat saken rätt.
Som ni förstår finns det inte så mycket att hetsa upp sig över och inte så mycket spännande att ägna sina tankar åt. Man börjar nästan längta tillbaks till snacket om Real Malmö och känna saknad efter Elanga, Junior, Chanko och Ijeh. Då fanns det i alla fall något som fick igång adrenalinet och som skapade intresse. Nu är det lite för lagom i mellanmjölkens förlovade land.
