Ett nytt misslyckat cupförsök?
Svenska cupen, en turnering vi vunnit hela 14 gånger och varit i final 17 gånger i, men som vi knappast haft framgång i de senaste åren. Dags för succé 2005, då? Tillåt mig tvivla.
Det var ett tag sedan Malmö FF var lyckosamma i den halvljumna Svenska cupen. Inte sedan vinsten 1989 och sedan den beryktat stökiga uddamålsförlustfinalen mot AIK i Göteborg 1996, har MFF nått fram till det avgörande stadiet. Förra året fick vi respass under sommaren av ett Örebro vi tog sex poäng av i Allsvenskan och som vi ju dessutom utklassade på hemmaplan med en klockren femetta.
Två gånger om på 2000-talet har vi förpassats av Djurgården; mest kännbart var 0-4-debaklet på Stadion 2003 som mest blev känt för den surrealistiska sångorkanen från Norra läktaren och det ivriga pyrot i "jugge-kurvan". Men än nesligare var nog den iskalla matchen i Stockholm hösten 2002, där DIF briljerade med ett offensivt, tekniskt lir över hela planen och tog revansch på MFF:s imponerande 4-3-viktoria halvannan månad tidigare. Å andra sidan ska vi vara glada som ens kom så långt det året, med tanke på Golden goal-dramatiken på Myrvalla.
I år skall det dock bli ordning på de senaste årens magra cupfacit, har det utlovats från MFF-håll. Men går det verkligen att fokusera stenhårt på fyra turneringar samma säsong?
Allsvenskan, Royal League, kvalet till Champions League, Svenska cupen. Frågar du mig så är det ganska solklart vilken av dessa turneringar som inte riktigt når upp till de andra i status.
Först ska Vallentuna besegras. Räkna med att vi, som vanligt i cupen, satsar på ett B-lag. Det blir med all säkerhet Lee i mål; Glenn, Hasse och Abelsson i backlinjen; Yksel lär få spela från start på mitten tillsammans med bland annat Yngvesson - och på topp lutar det åt att Barlay får chansen. Inget snack om att det där är bra gubbar och inget snack om att den uppställningen ska köra över Vallentuna. Men sen då? Vad händer när motståndet blir tuffare? Frågan är om det verkligen går att vinna cupen med andrauppställningen? Å andra sidan, kan vi verkligen ställa förstaelvan på benen i alla fyra turneringarna?
MFF må ha en stark topp på truppen, men nog känns det lite väl tunt där bakom? Och då blir det väl som vanligt - vi vinner inte cupen i år heller.
En viktig aspekt i att ställa B-besättningen på benen är att det just är "de ratade" som får spela. Man skickar på något sätt ut en tydlig signal om att cupen inte är så viktig när man tar ut icke-ordinarie spelare i laget. Och dessa känner naturligtvis att enda anledningen till att de får spela från start är att turneringen inte är viktig. I dagsläget har MFF en bänk som mest består av rutinerade rävar som ställts åt sidan då ytterligare spetskompetens kommit in och knipit deras platser. Min gissning är att de då inte är lika motiverade att gå in och totalkriga som en junior på väg uppåt gör. För de vet att de troligtvis ändå bara är reserver när det dags för allsvenskan igen.
Nej, i min bok är det förståeligt om vi inte vinner cupen i år heller. Att koncentrera sig både på kvalet till europeiska fotbollens finrum, samtidigt som vi kommer att få smaka på heltänt motstånd i varje match för att försvara vår mästartitel, är svårt nog bara det. Som grädde på moset väntar minst två toppmatcher i kampen om det ärofyllda första nordiska mästerskapet.
Men, här tror jag att Patrik Johansson hade kunnat få en nyckelroll! Hur motivera bänkvärmarna att ta en titel åt MFF? Nu när reservlagsserien ju bara måste bli bortprioriterad; går det att utse ett uttalat cuplag som har som tydlig målsättning att utgöra stommen i det gäng som ska bärga första cuptiteln på sexton år? Kanske göra Yngvesson till cupkapten och permanenta Hasse och Glenn som ytterbackar? Få in Jocke och Jocke som unga härförare på mitten?
Allt handlar naturligtvis mycket om retorik, men det är nog ingen som tror MFF när de påstår att vi ska satsa på cupen i år om inga direkta åtgärder vidtas. Det gäller att få igång snacket, att skapa en viljeoffensiv som bygger på att hitta proaktiva lösningar i en relativt lite spelarreserv. För skulle vi nu inte vinna cupen, så har vi i alla fall hållit igång B-laget med tävlingsspel som verkligen betyder något för klubben.
Och det är väl värt något?
