Reflektioner
Trots att vi är obesegrade har jag en konstig känsla av att allt inte stämmer. Vi har tre oavgjorda matcher som jag ser som förluster. Vi har halva laget borta av olika anledningar och mö-u-hamshi-burgarna smakar inte riktigt vad de brukar.
Vad händer i Assyriska FF?
Det är nu uppenbart att Assyriska FF befinner sig i en svacka. Hur djup den kommer att bli kan ingen svara på. Jag hoppas dock att vi inte sjunker mer. Vår frammarsch har stagnerat rejält; två trötta poäng mot två b-lag är inget vinnaresultat och knappast något man berättar för barnbarnen. Låt vara att vi spelar i superettan och att allt motstånd är svårt och låt vara att vi har en del frånvarande lirare, men två pinnar är out of order. Huruvida våra motståndare gillar att spela pissfotboll eller inte, är oväsentligt. Det är oss själva vi ska se i spegeln i slutet av dagen.
Å andra sidan är vi obesegrade. Vi är hur grymma som helst i kortpassningsspel och Zelge äger. Löpviljan är stor, liksom viljorna rent generellt. Vi har individuellt bra lirare och några junisar som har visat framfötterna. Vi är också bortskämda med målchanser, men avslutningsineffektiviteten är ett faktum. Vår målis gör avgörande räddningar även om han är ute och cyklar ibland. Harmonin i laget tror jag är intakt trots de senaste debaclen.
Då kan vi fråga oss var felet i Assyriska FF ligger? Finns det ens något fel? Ja, annars skulle vi väl ha vunnit alla matcher. Här följer några iakttaganden.
Avsluten: Många av avsluten och inläggen har varit mindre bra. Och med mindre bra menar jag skotten som flyger mot E20, Geneta eller till och med Dressman och alla de adresslösa inläggen. Avsluten är något som varje spelare för sig måste slipa på, eftersom framgångsrika avslut inte beror på samarbete.
Moral: Vi har en relativt jämn moral i laget i stort, men när det knakar i fogarna börjar långbolls- och varningsfrekvensen att öka hos AFF, vilket i och för sig är naturligt. Vi har varit det förande laget i de flesta matcherna, men vi har inte uttnytjat det till fullo. Nyckelordet är tålamod.
Bollinnehav: Detta sammanhänger med moralen. Det finns en tendens att vi ger bort bollar i onödan genom att skjuta optimistiska långbollar och dylikt. Ofta när vår offensiv är på G runt motståndarnas straffområde ser det ut som om vi spelar hockey i powerplay vilket är positivt. Men sedan kommer den där missriktade passen eller avslutet som ger motståndarna bollen i onödan. Börja om istället! En annan sak att tänka på är att det inte spelar någon roll vilken spelare som anser sig vara snabbast och mest outtröttlig på planen; bollen är och förblir snabbast och ihärdigast av alla. Låt den därför göra jobbet.
Adaption och irrationalitet: När saker inte går som man har tänkt sig bör man anpassa sig efter situationen på bästa möjliga vis. Det är inte olagligt att ändra formationen på vår uppställning mitt under matchen beroende på vissa omständigheter. Lika olagligt som att, i egenskap av spelare, variera sitt spelbeteende efter situationen. Två underförstådda pikar till dels tränarna och dels spelarna. :) Ett exempel på irrationalitet är Eddie Moussa som ibland springer på insidan av sin motståndare istället för utsidan. Han varierar sina löpningar, vilket dels skapar mer eller mindre osäkerhet hos motståndarna och dels öppnar han oförutsedda ytor för våra egna lirare som kan överlappa. Aziz är ett annat exempel, även om hans verkningsgrad är begränsad...
Tompuu: Vi har Tompuu som har varit borta ett tag nu. Om Tompuus frånvaro har ett samband med de uteblivna resultaten låter jag vara osagt. Men det finns i alla fall stoff för diskussion angående detta.
Inställningen: Jag vet inte om så är fallet i Assyriska FF men ibland känns det som att det föreligger en underskattning när vi möter sämre lag. Eller rättare sagt påstådda sämre lag. Ingen underskattning! Forza klyschor!
Överstegsfintarna: Är det bara jag som anser att brassarnas överstegsfintar inte lurar någon? De känns som att överstegsfintarna är överflödiga och att de endast stannar upp spelet i onödan. Överstegsfintar i sig är det inget fel på, men då är det rimligt att de fyller någon funktion som exempelvis att lura en motståndare.
Med detta sagt är jag fullt medveten om att vår startelva i söndags var allt annat än optimal och det var kul att se att Assyriska FF nästan är självförsörjande i spelarmaterial. Det var också kul att se att juniorerna stå upp mot de större grabbarna, eftersom lirarna i Bunkeflo var onekligen fysiskt stora. I söndags gav också Assyriska FF skäl för sitt namn.
Vad anser ni angående dessa iakttaganden? Är jag ute och pimplar eller ligger det något i det jag skriver? Finns det något som jag inte har tagit upp? Debattera!
Till sist vill jag bara tillägga att Aziz gjorde en Haddad. Fast jag är osäker på om det finns ett SMS inblandat i detta fall.
