Med Magister Prahl i sifferskogen: lektion 2
Magnus Hällebrand funderar kring trefjärdedelaren.
Ryktet från stakettränarna utanför stadion slog ner som en bomb i veckan. Ur de djupaste gömmorna i sina fickor hade Magister Prahl ånyo plockat fram matematikboken och beordrade nu pågarna till en ny intressant sifferlek för laguppställningar. Borta var Prahls trygga och invanda 4-4-2. Och framför häpna och lyriska ögon fanns nu istället 4-3-1-2 med Skoog som trequartista bakom Afonso och Mackan, uppbackade av den bästa mittfältstrio som Allsvenskan kan uppbringa.
Smaka på det: trequartista.
Playmakern, offensivens general. Spelaren som slår den avgörande passningen. Eller väljer att avgöra själv. Hjälten vid seger. Syndabocken vid förlust.
Totti, Del Piero, Rivaldo, Cassano... Skoog? Ja, så var det tänkt. Och en anonym cupmatch mot en ännu anonymare motståndare hade plötsligt förvandlats till en het och högintressant tillställning. Visserligen fjärran från Stadio Giuseppe Meazza. Ruggigt långt bort faktiskt. Och ruggigt mycket kallare. Och, med facit i hand, ruggigt mycket mer intetsägande.
Huvudpersonen saknades nämligen. Och i brist på Skoog, fick stackars Afonso kliva ner som trefjärdedelare. Något som nu oåterkallerligen är bevisat att han varken trivs eller passar i.
Men tanken var god och som Patrik Johansson analyserade efter matchen: Ambitionen fanns där i alla fall. Patrik fortsatte med att betona att gårdagens experiment inte är tänkt som en startuppställning. 4-4-2 gäller. Basta. Men att släppa ner Skoog bakom Afonso och Mackan, framför en trio mittfältare har å andra sidan sina fördelar, enligt Patrik. Tanken bakom är att kunna skapa större flexibilitet i anfallsspelet. Att bättre kunna utnyttja kreativiteten hos våra tre toppanfallare. Men positioneringen är alltså tänkt att kunna användas för att förändra matchbilden i matcher som gått i stå. För systemet ger inte bara fördelar. Det finns även nackdelar: kantspelet blir lidande. Det finns en tendens, menade Patrik, att spelet blir alltför smånätt i mitten och mot ett försvarande lag kan det då gröta ihop sig. Och det var just det borttappade kantspelet som var bristen idag. Laget kom att spela alltför smalt och istället kom utdelningen genast efter det att Prahl omdisponerat laget till 4-4-2.
Nu var det naturligtvis tråkigt att Skoog tyvärr tvingats lämna återbud, men Patrik tyckte själv att han skulle passa i rollen. Träningarna under veckan hade gått bra och Niklas var själv sugen på att prova, avslutade Patrik.
Men även om matchen nu blev ett dåligt tillfälle att prova denna nya anfallsformation, så uttryckte Patrik beröm både för Rawez Lawans och Tobias Nilssons insatser. Och en seger är alltid en seger.
Med gårdagens insats på näthinnan, är en sak säker: på söndag blir det 4-4-2 och vid det laget har Niklas förhoppningsvis lyckats knäppa loss gylfen från västen och MFF kan ta ytterligare en seger i årets jakt på titeln.
*******
Jämfört med publiken i Vallentuna framstår Blådårarna på stadion som vattenkammade körgossar. Bengaler och pyro på läktarna följdes av pitchinvasion av Vallentunas juniorer redan i paus och en närmast skräckslagen Thomas Olsson fick fly för livet, jagad av en hord en meter höga, rödklädda autografjägare.
*******
Och inte ett enda rosa armband bland hemmapubliken: Fotbollshatare!
*******
För övrigt ryktas det att Kalmar enligt Nanne skall bli mer offensivt nästa månad. Nanne har förklarat att han skall byta spelsystem från 9-1-0 till 9-0-1. Intresseklubben häpnar.
