Sommarintervjun: "Jag är ingen idealsupporter"
I andra delen av Himmelrikets intervjuserie möter vi Malmöförfattaren Andrzej Tichý som berättar om sig själv och sitt förhållande till Malmö FF och sporten fotboll.
Andrzej Tichy är författare, född i Prag, bosatt och uppvuxen på Holma i Malmö. Hans debutroman, Sex liter luft fick stående ovationer och vann Borås Tidnings debutantpris 2006. Andra romanen heter Fält och kommer ut i höst.
När jag får tag på Andrzej sitter han i en park i Stockholm och förbereder sig för en uppläsning samma kväll.
Hur känns egentligen det här genombrottet? Från att i flera år ha skrivit i tysthet är du nu en erkänd och uppskattad författare?
Det är kul med uppmärksamheten. Med den har jag fått möjligheter som jag inte hade fått annars i mitt skrivande. Men samtidigt kan det vara lite jobbigt ibland med den offentliga biten. Som när det handlar om annat än skrivande. Som fotboll till exempel. (skratt)
Nej, men det är många som tänker att bara för att man har skrivit en bok så har man något smart att säga om helt andra saker som man kanske inte har.
Berätta lite om din debutroman, Sex liter luft.
Jag kallade den för en apokalyptisk barndomsskildring när den kom ut. Men det är väl ett försök att kombinera en form av socialrealism med inslag av Science fiction.
Och boken som kommer ut i höst?
Fält, den skiljer sig ganska mycket från Sex liter luft. Rent språkligt är böckerna varandras motsatser. I Fält har jag försökt få in så mycket som möjligt, men på ett exklusivt sätt. I Sex liter luft jobbade jag mycket med att skala av och ta bort.
Hur är känslan inför ett boksläpp?
Det känns jävligt skönt. Jag har precis avslutat all korrektur och så. Men samtidigt känns det lite konstigt och lite tomt att släppa ifrån sig något som man jobbat med så länge. Men sen är ju själva släppet en naturlig del också. Boken ska få möta sin läsare. Det känns bara jävligt skönt.
Förstår att du har haft en hektisk vår. Har du hunnit med Malmö FF något?
Nej, det är ju det jag inte har (skratt). Jag skäms att säga det, men jag har inte varit på Stadion en enda gång den här säsongen. Men det är också för att jag jobbar kvällar på Folkuniversitetet där jag håller en skrivarkurs.
Men varje gång jag har missat en match har slunkit in på Tröls Jins för att hinna se den sista kvarten på väg hem från jobb. Så jag har ändå sett en del, men inte så mycket som jag skulle vilja.
Hur vill du beskriva din relation till MFF?
Det är mitt lag, men jag är ingen idealsupporter. Jag är ingen kalenderbitare. Mellan säsonger händer det att jag glömmer en del som jag måste sätta mig in när säsongen börjar. För mig är det enkelt. Man håller på ett lag och går och ser på matcherna, och det är det jag gillar som fan. Fotboll är ett fantastiskt spel, rent estetisk.
Ja, varför älskar man egentligen den här sporten så förbannat?
Jag vet inte riktigt. Hela inramningen är ju så annorlunda från världen utanför. På en fotbollsmatch får man lägga full fokus på något som egentligen inte är så jätteviktig, men som ändå får lov att vara det. Det gillar jag.
Du utövar ju fotboll också och har varit med i författarlandslaget. Vad kan du berätta om det?
Det har varit roligt, vi har varit ute och rest, varit i Italien och Tyskland. Det har varit ett sätt att mötas.
Vem är bäst då?
Jag får väl säga Fredrik Ekelund. Han har fotbollsbakgrund. Han är en målspottare, en vass avslutare på topp.
Några andra minnen från matcherna?
Den italienska bästsäljaren Alessandro Baricco stämplade mig när vi möttes i Italien. Det minns jag. (Skratt) Men det var en olyckshändelse.
Med en polsk mor och en pappa från Tjeckien sympatiserar du med tre lag i EM. Hur funkar det?
Så länge de inte möts är det lugnt. Sen har man fördelen att förhoppningsvis kunna ha med ett lag långt in i turneringen. Mest upplevelser har jag haft med Tjeckien. Det var en oerhörd besvikelse förra EM när de åkte ut mot Grekland. Jag trodde att de skulle vinna den turneringen, eller åtminstone nå finalen.
Men landskamper och klubbfotboll är i mitt tycke två helt olika saker. Varför började du själv stötta Malmö FF?
I Malmö är MFF det enda laget. Och så har det ju alltid varit. Även om man höll på Kick och VVK så var det ju MFF som gällde samtidigt på något sätt. Jag har inte blivit fostrad in i supporterskapet. Inte alls. Jag minns en gång som jag var på match med min pappa som liten. Jag kommer bara ihåg att motståndarna hade röda tröjor. Det var den enda gången jag var på Stadion som liten. Det var när MFF trillade ner i Superettan och med allt surr om Zlatan som jag började följa laget regelbundet. Och har gjort sedan dess.
Slutligen. Hur ser du på klubbens framtid? Vi flyttar ju snart över till en ny arena.
Jag vet inte riktigt. Jag läste en intressant artikel av Tony Ernst som handlade om det här med att Malmö Stadion har varit som ett andra hem. Så är det verkligen. Och det vet man ju inte om den nya stadion kommer kännas på samma sätt. Det finns en risk att det blir för kommersiellt. Att det förstör. Men samtidigt. Även om det kanske inte blir samma sak för mig så kommer det ju andra yngre som hittar sitt andra hem.
***
Andrzej om…
…sitt smultronställe på jorden: Det får bli mina hörlurar
…sin senast lästa bok: Abrahamssons, Vitryssland.
…strand eller aktivitet under semestern: Aktivitet
…sin favoritdryck sommartid: Kaffe
...sin nästa resa: Jag ska till Dalarna i augusti.
...sitt grilltips: Lammkött och halloumi
...vad som inte får missas i sommar: Fotbolls-EM
