Krönika: Dedé - Större än Kalmar FF?
Kalmar FF har inlett årets säsong oerhört starkt. Trots att spelet inte har imponerat ligger man tvåa i tabellen, är fortfarande obesegrade och har hittills inte släppt in ett enda mål. Ändå handlar det mesta om vad det är som inte fungerar, nämligen Dedé.
Tre matcher har spelats i årets allsvenska. För Kalmar FF:s del har inledningen av säsongen varit väldigt lyckad. Två vinster, en oavgjord och inte ett insläppt mål är imponerande. Till detta ska läggas en andra plats i tabellen och enda laget förutom Helsingborg som inte har någon förlust än. Femteplatsen förra året var Kalmar FF:s bästa placering på 19 år och denna säsong har faktiskt börjat ännu bättre. Det råder så klart fotbollsfeber i Kalmar och det pratas fotboll som aldrig förr - Icke!
Pratas gör det, lita på det, men inte om lagets framgångar på planen utan om en spelare som för tillfället är ur form och nu även skadad och förmodligen helt borta från spel ett tag framöver. Det handlar självklart om Dedé Anderson, spelaren inte bara Kalmar pratar om utan hela fotbolls-Sverige. På ett sätt är det smått fantastiskt och samtidigt lite skrämmande att en enda spelare kan få så mycket kritik och ha så stor press på sig när det trots allt går bra för laget. Att Dedé för närvarande är en skugga av sitt forna jag kan till och med en blind se, men huruvida det är rätt av Nanne Bergstrand att försöka få honom i form med matchspel är inte jag rätt person att avgöra.
Jag är kritisk, det är jag men inte mot laguttagningar. Jag har 100% förtroende för Nanne Bergstrand som tränare, inget snack om saken. Däremot är jag kritisk till Kalmar FF:s sätt att informera sin publik om vad som händer inom föreningen. Just Dedé har varit en följetång ända sedan Ronny Nilsson på FF-galan i januari aviserade att han skulle spela i Kalmar FF säsongen 2005. Efter detta hände ingenting, brassarna kom inte och träningsmatcherna drog igång. Fick vi någonsin någon förklaring till varför det drog ut så på tiden, nej ingen som framstod som trovärdig i alla fall. Till slut kom Cesar och någon vecka senare även Fabio, men Dedé var det tyst om och spekulationerna tog fart på allvar.
Han anlände till slut, precis lagom för att åka med till träningslägret på Cypern. Han påstods vara i bättre form än när han lämnade Sverige i höstas och så gick han sönder direkt i sin första träningsmatch. Dedé bjuder senare på två uttalanden som redan är klassiska och som jag tror ligger till grund för mycket irritation. Det första handlade om hans träningsupplägg hemma i Brasilien, "Jag springer på stränderna och grillar på kvällarna, det blir man stark av". Förklaringen till skadan är snudd på ännu bättre, "Jag är för lat för att stretcha". Personligen tar jag sådana här uttalanden med en nypa salt, jag är helt övertygad om att han säger det med glimten i ögat och inte har en blekaste aning om hur det slås upp i media.
Allsvenskan börjar och Dedé inleder första matchen mot Gefle på bänken. Matchen i sig är väl inte direkt underhållande och det största jublet bryter ut när Dedé reser sig från bänken och börjar värma upp. Han spelade drygt tjugo minuter i matchen och vi fick väl inget svar på hans form direkt, mer än att han höll på att göra mål direkt. Match mot Hammarby väntade och vad han skulle få för mottagande av den extremt långsinta Hammarby-publiken visste vi. Eftersnacket handlade dock inte enbart om Dedé utan hela laget stämplades som allsvenskans tråkigaste, vilket jag tycker är fantastiskt underhållande i sig. Att förklara Hammarbys inkompetens framåt med att man möter ett lag vars försvar är omutligt är ju fullkomligt underbart löjligt. Tobias Carlsson gav ju till och med Piñones-Arce helt öppet mål men det är en annan historia.
Helvetet bröt istället ut i samband med matchen mot Häcken. Dedé var med i startelvan för första gången inför hemmapubliken, och kritiken mot honom var sju resor värre än på Söderstadion. Delvis kan jag förstå det, tidigare i veckan hade han spelat 120 minuter i Svenska Cupen och enligt uppgift hade han sett mycket pigg ut på träningarna. Hur kunde han då göra ett så oerhört svagt intryck? Att det enbart skulle bero på att han är otränad köper jag inte för fem öre, då skulle han kört för fullt de första fyrtiofem för att sedan bli utbytt i pausen. Om det inte beror på något annat som vi inte känner till, så måste han ha känt av sin skada. Det är den enda förklaringen jag kan komma på för att förklara hans ovilja att gå in i situationer med full kraft och ovilja att röra sig. Men här ligger en hund begraven för jag kan inte tänka mig att man tar sådana risker som det innebär att släppa ut en otränad, halvskadad spelare på en allsvensk fotbollsplan. Och varför skulle Nanne Bergstrand göra det? Han som har predikat om bröllop och äktenskap, serien är lång och vi har knappt lämnat altargången än, det är nu vi ska försöka få äktenskapet att fungera.
Nu blev det naturligtvis så att Dedé skadade sig i matchen mot Häcken. En konstig situation förresten, helt oattackerad lägger han sig plötsligt ner på planen och bärs sedan ut på bår. Nu spekuleras det i att han kan bli borta i uppemot fem veckor, och det är både på gott och ont. Det är upp till bevis för Kalmar FF att visa sin publik att de är så mycket bättre utan den belastning som det innebär att ha Dedé på planen, för publiken är övertygad om att det är så. Men det är ack så kostsamt om det ska behöva ta så pass lång tid, för det är naturligtvis så att vi alla vill se Dedé på planen i gammal god form så snart som möjligt.
Jag hoppas innerligt att inget av ovanstående hade kunnat undvikas, utan att man har handlat rätt ända sedan Ronny Nilsson gjorde sitt uttalande på FF-galan. Om så inte är fallet är det hög tid för Kalmar FF att lägga korten på bordet och informera sin publik hur det ligger till. Er betalande publik bör ni nämligen vara rädda om i dessa dagar.
