Sommarintervjun: "Polisen mötte oss i München"
I Himmelrikets serie med sommarintervjuer möter vi idag Per Gunnar Hedin, allmänt kallad PG.
PG flyttade från Malmö till Varberg 1972 på grund av sitt arbete, men fortsatte att åka runt och se sitt Malmö FF. Bland annat till München 1979. PG är inte medlem i MFF, men har varit med i MFF Support sen starten (”de i styrelsen lägger ner ett jättefint arbete, och jag gillar att det är så många som engagerar sig i tifos och sådant”). Vi träffas en stekhet eftermiddag på hans balkong med havet inbjudande hundra meter bort.
Hur länge har du varit MFF:are, PG?
Det är ju sen jag visste vad fotboll var, sen jag var fem-sex år gammal.
Kommer du ihåg första matchen du såg?
Nej, det gör jag inte, men jag vet att jag låg bakom ”Gripens” mål. Därifrån såg jag många matcher. Det bästa var att ligga under matchklockan.
Alla som var med på den tiden säger att de låg bakom ett mål på Idrottsplatsen och tittade när MFF spelade. Det måste ha varit trångt?
Det var det, där var väldigt trångt. Men där fanns ju två mål. (skratt)
Hur följde du bortamatcherna?
Vi satt ofta utanför Arbetets hus på Bergsgatan, på gräsmattan där spårvagnarna susade förbi. Där satt vi och lyssnade till referaten, i synnerhet när Norrköping stod för motståndet. Det var alltid något speciellt när vi mötte Norrköping. Då var det spänning. Medan vi lyssnade på matcherna la vi ibland småmynt på spårvagnsspåret så att de blev tillplattade. Och från andra sidan luktade det gott från Mazetti. Sen stod vi utanför Hotel Temperance på Engelbrektsgatan där bortalagen bodde för att få autografer. Jag har en hel del kvar ännu: Gunnar Nordahl, Liedholm och en massa gaisare och göteborgare. Och så de flesta malmöspelarna naturligtvis, men dem fick jag ju på IP.
Det måste ha varit en sorg för många när MFF flyttade från IP till Stadion?
Jag skulle tro det. Jag vet ju inte hur ungdomarna tog det på den tiden. Det var 1958 och jag var 20 år gammal, och jag hade ju knappast legat bakom målen då vid den åldern. Men det var ju en upplevelse på gamla IP. Kunde man sen planka in så gjorde man det. Som regel plankade vi in över biljettkuren, det var det bästa sättet. Sen fanns det också där mittemot teaterns baksida, där stod alltid någon gammal farbror och lyfte upp staketet: ”kom nu pågar”. Men jag tror inte Malmö förlorade många kronor på det.
Om vi hoppar väldigt många år framåt, till 1979 och till Europacupfinalen i München. Du var där.
Ja, jag och min pappa åkte dit. Vi träffades i Malmö och tog tåget ner. Det var en jäkla massa MFF:are med på tåget. När vi kom fram mötte polisen oss och delade ut lappar som berättade hur farligt det var med ölen där nere. De var väl rädda för en massa bråk. Innan matchen mötte vi supportrarna från Nottingham och det byttes mössor och halsdukar så det stod härliga till. Till sist visste man inte vem som var vem. Det kom bussar från Sverige med MFF-supportrar och var lite stöddiga mot oss som de trodde kom från Nottingham. Men det fick vi snart ändrat på.
Det var inga bråk alls som du märkte?
Nej då, det var väldigt gemytligt över hela stan. De enda som var lite sura var fansen från Austria Wien. De hade ju räknat med att gå till final så de hade köpt biljetter. De trodde nog att Malmö FF skulle vara en enkel match. De var en hel del av dem där i München. De ställde inte till med bråk men det märktes att det var avundsjuka och sura.
Vad minns du från matchen?
Det var en trevlig match. Det var synd att Bosse Larsson inte var med. Då hade det kunnat sluta annorlunda. Staffan Tapper blev ju skadad i första halvlek och tack vare det blev det en minuts tillägg och då satt den. 1-0 till Nottingham. Men innan dess hade Jan-Olov Kindvall haft en jättechans, men han fick inte lobbat bollen över målvakten. Stämningen inne på arenan var fantastisk. Vi var säkert upp emot 10 000 som höll på MFF.
När matchen var slut, kände du sorg över förlusten eller var det stolthet att ditt MFF hade nått så långt?
Det var blandat givetvis. Men det var inte den där direkta sorgen, för Malmö hade gjort en väldigt bra match under de förhållanden som var med alla skador innan matchen. Hela upplevelsen med den resan var positiv och trevlig, och efteråt var det en hel del som gick med i Nottinghams fanklubb. Till och med jag gjorde det. Jag var med några år.
Det kanske var en del Nottinghamfans som gick med i MFF också?
Det skulle inte förvåna mig. Vi hade det jättebra tillsammans med dem och det finns nog en hel del Malmö-attiraljer runt om i Nottingham området än idag, inbillar jag mig.
Nästa år är det 30 år sen. Det hade kanske varit dags för en jubileumsmatch mot Nottingham, på vårt nya stadion?
På det nya stadion, ja. Det hade onekligen varit roligt. Något annat jag tänker på är en match som har glömts bort, nämligen världsfinalen samma år*. Den finns inte med i någon statistik någonstans. MFF mötte Olimpia från Paraguay och jag var nere i Malmö och såg matchen. Men den matchen har försvunnit, som om den inte finns. Men jag har en vimpel kvar därifrån så jag vet att den spelades. (skratt)
Är matchen i München ditt främsta MFF-minne?
Ja, det måste det vara. Frånsett när jag låg bakom målet när MFF slog Halmia med 12-0 med den där Ludvigsson i mål för Halmia.
Vem är bästa MFF-spelare genom tiderna?
Bosse Larsson, definitivt. Jag har sett de andra: Kjell Rosén och Stellan Nilsson med flera, men Bosse är störst av dem alla.
Vilken tränare rankar du högst?
Det är ju Bob Houghton, även om det var rätt tråkig fotboll emellanåt. I synnerhet när man mötte Göteborg. Då var det 10 man på mittplan och den som gjorde första misstaget förlorade matchen med 1-0. Men inte tu tal om annat än att Bob var duktig. MFF var riktigt bra under hans tid.
Ser du Malmö idag?
Inte på plats längre, men så fort Malmö spelar fotboll ser jag på teve. Både herrarna och damerna, även om de heter LdB nuförtiden. Men jag åker inte runt som jag gjorde förr. Idag nöjer jag mig med teven.
Vad säger du om dagens Malmö FF?
De är bättre än vad serietabellen säger. Jag tippar att vi kommer runt fyra-femma i år, men jag hoppas förstås det går ännu bättre. Det hade varit roligt om vi kunde komma ut i Europa igen.
Och Roland Nilsson?
Svårt att säga när han inte har varit i klubben särskilt länge. Jag vill nog vänta med att uttala mig om honom. Men han verkar ha spelarnas öron och förtroenden och det är ju väldigt viktigt för en tränare.
Du jobbade på transportenheten på Varbergs sjukhus innan du gick i pension. Vilken MFF:are hade du gärna sett som arbetskamrat där?
”Tejpen” Björklund hade varit trevligt att få träffa igen. Han jobbade som indrivningsman och jag lärde känna honom lite grand. Han var trevlig och hade säkert gjort ett bra jobb.
Vem hade du helst inte velat jobba ihop med?
Junior. Han verkar ha svårt att passa tider. Han hade nog inte gjort sig med att köra sängar.
*************
PG om
… sitt smultronställe på jorden: Varberg
… sin senast lästa bok: En bok av Fritiof Nilsson Piraten
… strand eller aktivitet på semestern: Aktivitet
… sin favoritdryck på sommaren: Ett glas Kir med min fru på balkongen
… sin nästa resa: Karlstad och träffa släktingar
… sitt grilltips: Det får nog bli några korvar
… vad som inte får missas i sommar: Mina barnbarn
* Malmö FF fick överta Nottingham Forests plats och spelade Interkontinentalcupfinalen (cupsegrarna från Europa och Sydamerika) mot Olimpia från Paraguay. Första matchen spelades på Malmö Stadion i november 1979 och förlorades med 1-0. Returen spelades i Paraguay i början av mars 1980 och matchen slutade 2-1 till sydamerikanarna. (Källa: 1979 När Malmö FF var näst bäst i Europa, Mats Weman, Offside Press)
