Åslund: "Vi har absolut kvalitén att vara i toppen"
Efter många om och men har så en intervju med den mest meriterade spelaren i Assyriska äntligen gjorts. Martin Åslund kom inför säsongen och förväntningarna har varit höga, men just nu går mittfältsherren tyvärr skadad. Det hindrade dock inte webbteamet från att marschera in och ställa de frågor vi alla vill ha svar på.
Efter utflykter till såväl Italien som Danmark så har Martin Åslund hittat hem till Sverige och Stockholm igen. Hans hjärta tillhör fortfarande storklubben AIK, men när det inte fanns möjligheter till kontrakt där sökte han sig till Assyriska – något han aldrig hymlade om, som så många andra brukar göra.
- Det är bättre att vara ärlig. Jag har ju praktiskt sett vuxit upp i AIK, säger Martin Åslund medan han sakta trampar igång på träningscykeln efter ett träningspass. Och precis som den vinnarskalle han är, så har han tankar om den nyss avslutade träningen.
- Dagens träning var dålig. B-laget spelade ju ut startelvan, så kan det inte se ut, det är alldeles för dåligt. Sen i avslutningsövningarna tycker jag det är lite lallande, förklarar den centrale och offensive mittfältaren (ja, det är i den positionen han trivs bäst), men fortsätter sedan med en något mjukare ton.
- Men jag hoppas att det bara var en engångsgrej och att alla inser att vi måste fortsätta jobba hårt för att lyckas.
Att dagens Assyriska innehåller flertalet ledarfigurer förstod vi redan förra säsongen – i och med Martin Åslunds intåg har vi fått ytterligare en. Redan 1998 fanns han med i Lars-Tommys EM-kval-trupp mot Bulgarien – ja, han fick till och med starta på topp tillsammans med en viss Henrik Larsson från Celtic. Även om detta naturligtvis var en storslagen tid, så var det alldeles för länge sedan för att minnas, åtminstone för Martin själv.
Annars minns åtminstone undertecknad den hårdföre mittfältaren mest från tiden i AIK. Från tiden i klubben finns de allra största meriterna, där Champions League-spel mot bland andra Arsenal och Barcelona följdes upp med matcher mot Valencia i UEFA-cupen. För mig går det inte att sluta fundera på en enda sak: Hur motiverar sig en spelare som Åslund med dessa relativt sett tunga meriter för bortamatch mot Väsby och hemmamatch mot Bunkeflo?
- Någonstans vill man spela fotboll. När man går in på planen är man avskärmad från publiken, men visst är det skillnad på inramningen, det är ju inte Barcelona på Nou Camp direkt. Men jag är 31 och ett halvt år och vill spela så högt upp som möjligt så länge som möjligt. Har jag tur så spelar jag fem år till. Vissa jag känner har problem när det inte är 30 000 på läktarna, men för mig är det inte så. Visst blir man lite sur när man passar och sedan springer i luckan, men inte får tillbaka bollen. Lika jobbigt när någon ska stå och kladda med bollen bara. Det går långsammare här, det får man acceptera, förklarar han medan han stretchar lite lätt innan ansiktet spricker upp i ett litet leende och fortsätter.
- Men samtidigt tyckte kanske landslaget det om mig, eller hur?
Dock var tiden i AIK knappast en dans på rosor hela tiden. Solna-klubben sjönk som en sten i Allsvenskan år 2004 och ramlade så småningom ner till Superettan. Under året fick hans far, Sanny Åslund, utstå massiv kritik och en hel del hot – något som naturligtvis är svårt för vilken son som helst att vara med om.
- Det är en del av att spela i AIK när det går dåligt. Det är naturligtvis inte optimalt, men det får man acceptera.
Du menar att det är någonting man ”måste ta” när man spelar i en storklubb?
- Nej, man ska väl inte ta det, men så är det. Jag hoppas att alla slipper det, men man kan inte göra så mycket.
Du känner ingen press att prestera med tanke på dina meriter?
- Nej, det går inte att tänka så. Fotboll är en färskvara. Förra året var jag skadad i stort sett hela tiden, så ser man till det året har ju de flesta av de här killarna presterat mer än mig.
När de flesta tänker på dig så kommer ett ord upp: Skadebenägen. Vad säger du om det?
- Jag har haft problem med skador, men det är min spelstil också. Jag satsar hårt och går fullt ut hela tiden. Tre av mina senaste skador har varit på grund av yttre våld och det går inte att skydda sig mot. I AIK var jag skadad fem år och hade två år utan skador, men nu är jag äldre och vet när jag ska säga ifrån. Jag kanske borde ha fått bätte hjälp förut, så kanske det hade sett lite annorlunda ut.
I Assyriska har Åslund inte riktigt fått ut sin kapacitet än, men vad det beror på låter vi än så länge vara osagt. Åslund själv håller med om detta och enligt egen utsago kan han höja sig minst ett par snäpp – förhoppningen är att han ska göra det så snart som möjligt också. Tiden i Assyriska har precis börjat och det är en ganska optimistisk mittfältsherre som står mitt emot mig.
- Vi har absolut kvalitén att vara i toppen. Det som har fungerat är presspelet och vi har inte haft några bekymmer alls med motståndarnas passningsspel, förutom möjligen i första halvlek mot Väsby då, tycker Martin och ska snart bege sig in i duschen. Dock hinner jag med en sista fråga.
För dig som AIK:are – hur känns det egentligen att Borken haft en egen fanclub i AIK? Du är lite avundsjuk antar jag...
- Lite avundsjuk är jag. Borken var väl egentligen inte min favoritspelare, men jag gillade hans attityd och spelstil. Tyvärr fick jag inte spela med honom, eftersom han spelade i Superettan när jag var i Allsvenskan. Men det är väl knappast någon AIK:are som inte minns honom.
www.assyria.se
