"Bengan" räddade poäng åt Blåvitt

John Alvbåge får nog vänta på sin chans ett tag till. Blåvitt hade det mesta av spelet mot ett Landskrona vars giftiga framstötar tre gånger om fick stoppas av vår sista utpost.

I Håkan Milds frånvaro ställde IFK Göteborg upp med en lite annorlunda uppställning samt en Allsvensk debutant (från start) i Martin Smedberg. Framför den sedvanliga fyrbackslinjen bildade Alexandersson, Sebastian Johansson och Martin Smedberg ett flexibelt tremannamittfält bakom Stefan Selakovic som släpande anfallare. På topp återfanns som vanligt Peter Ijeh och George Mourad.

I matchinledningen verkade uppställningen ha succéegenskaper. Redan i det första anfallet fick Selakovic bollen i "ytan" där han spelade den vidare till Peter Ijeh som sånär kom till avslut. De följande tio minuterna hade Blåvitt fortsatt bra kontroll över händelserna på den välfuktade mattan innan Landskrona tog sig in i matchen. Första chansen blev Landskronas. En lång svepande frispark från Okkonen nådde duktige Jonas Olsson vars stenhårda nick reflexräddades av Bengt Andersson.

Efter detta föll IFK Göteborgs anfallsspel ihop mer och mer. Ijehs och Mourads rörlighet var inte tillräcklig mot tuffa Landskronaförsvarare och Selakovic fick söka sig allt längre ner i banan för att komma med i spelet. Sebastian Johansson stod för ett väldigt stort jobb centralt men hämmades en del av en tidig varning efter en något sen, men inte speciellt ful glidtackling. 20-årige Martin Smedberg kom sällan med i spelet. Då IFK väl fick till hyfsade anfall kom dom i stort sett uteslutande genom Alexandersson och "Ölme" på högerkanten. "Ölme" stod visserligen för ett par riktiga indianpassningar, men såg i övrigt ut att ha lyckats konservera sin fina form från Bajenmatchen. Lägena IFK fick rann antingen ut i sanden eller blev till hörnor. Det var just på en sådan hörna som Blåvitt något orättvist tog ledningen efter 24 spelade minuter. Alexanderssons inåtskruvade boll lurade Jonas Sandqvist och gick i mål via Sandkvists fäktande hand.

Fem minuter senare kunde dessvärre Kevin Amuneke kvittera för BoIS, kanske lite onödigt. Först missade Kalle Svensson att ställa Amuneke offside vid ett långt uppspel, istället kunde Amuneke komma i en-mot-en mot Kalle. Ett helt gäng Blåvita spelare skyndade till, men Amuneke gjorde det riktigt bra då han fintade bort Kalle och fick på ett riktigt bra vänsterskott som en maktlös Bengt Andersson fick se sig passerad av. Skottet var verkligen en lyckträff då det smet precis mellan Risps och Svenssons utsträckta ben.

Resten av halvleken blev ingen större underhållning. Jag noterade en jättechans för Landskrona då Johan Norell fick till ett knepigt inspel till en helt fri Jörgen Pettersson. Petterssons avslut lyckades dock Bengt Andersson, som gjort sig stor, rädda med nöd och näppe.

I paus kunde man konstatera att IFK haft mest boll men främst skapat en massa hörnor. Landskrona spelade riktigt bra bakåt och kändes farliga då de vände spelet.

I andra halvlek efterlyste tränare Erlandsen föga förvånande mer aggresivitet och begvegelse, något vi dock i ärlighetens namn inte fick speciellt mycket av. Visserligen hade Blåvitt nu ännu mer boll men hade förtvivlat svårt att komma till bra avslut. Med ett mittfält där endast Alexandersson gjorde sig spelbar fick många bollar slås långt mot Ijeh och Mourad som knappt vann någonting. Mourad fick sedemera lämna planen till förmån för ett av dagens få glädjeämnen tillika andra Allsvenska debutant - Tommy Lycén. Denna doldis från sjuhäradsbygden visade verkligen framfötterna senast i B-laget och petade således långt mer kände Wowoah från ett vänsterkantsinhopp idag. Då Lycén kom in på vänsterkanten gick Selakovic upp på topp medan Smedberg klev in i en mer klassisk mittfältsroll i en 4-4-2-uppställning. Efter detta tyckte jag åtminstone bitvis att Blåvitt spelade bättre och vann mer andrabollar. Att Smedberg äntligen kom med bättre i spelet tycker jag definitivt. I ett riktigt fint anfall går bollen som på ett snöre fram till Alexandersson som störtar fram längs kanten. Hans inspel mellan målvakt och backlinje tvingar Sandkvist till att släppa retur rakt ut där Martin Smedberg i andravågen vräker sig fram men avslutet går tyvärr en bit utanför. Blåvitts klart bästa chans i andra halvlek. Lycén då? Jo, han visar ingen respekt alls utan lyckas i sin första bollkontakt dribbla sig förbi ett par tre gubbar innan han enkelt serverade Jónsson ett inläggsläge. Nästa bollkontakt samma sak. Full fart framåt med stor vilja att utmana - en kille som utvecklats mycket sedan han helt okänd kom från Division 2 i vintras.

Man börjar mer och mer ställa in sig på ett oavgjort resultat vilket som helhet kändes ganska rättvist med kvarten kvar. Landskrona lyckas dock få till en viss slutforcering där Bengt Andersson får stå för kvällens tredje jätteräddning då han räddar inhopparen Lindbaeks läge ren framför mål efter fint förarbete av Jonas Olsson.

Efter fem övertidsminuter blåser något ojämne Peter Fröjdfeldt av matchen. Även om IFK hade mycket boll och massor av hörnor tror jag man skall vara ganska nöjda att få med sig en pinne hem till Göteborg.

Bengt Andersson var klart bäst i Blåvitt tillsammans med Fredrik Risp, "Ölme" Johansson och Alexandersson. Sebastian Johansson slet förtjänstfullt.

Observera att undertecknad såg matchen på TV med alla dess nackdelar.

0 kommentarer