Gästkrönika: Lagerbäck provocerar oss svenska fans
"Men vad jag inte kan köpa är det här: På presskonferensen efter denna stora, stora besvikelse för ett helt folk sitter Lars Lagerbäck och talar om ett "perfekt EM" och hävdar att det enda han har kunnat klaga på är "det dåliga vädret". Som supporter är det oerhört provocerande att höra, det ger en mycket besk eftersmak av den här turneringen. Vi har haft att göra med ett europamästerskap i fotboll, inte nån jävla sällskapsresa..."
Jag skrev en krönika med rubriken "Sverige är en stor fotbollsnation" som publicerades på Svenska Fans innan EM. Krönikan framstår i ljuset av onsdagens match som skrattretande. Jag läser Marcus Birros ord om den självförrädiska svenska självbilden på annat ställe här på sajten, tar åt mig, och skäms. Jag har all anledning att rannsaka mig själv, precis som Lars Lagerbäck och det svenska fotbollslandslaget.
Men så drar jag upp mig själv i håret och säger: Nej, så här dåliga är vi fan inte. Vi gjorde helt enkelt en usel match när det som mest gällde.
Det var vilken dag som helst under tidigt åttiotal: Domaren släppte pucken, Larionov vann tekningen och droppade bakåt till den väldige Kasatonov som lade över trissan till lagkaptenen Fetisov. Denne avancerade elegant genom mittzon och släppte pucken till Sergei Makarov som med några skär hade tagit sig förbi de svenska backarna. Han passade till Krutov som tryckte upp pucken i nättaket. Det hade inte gått en minut och så fortsatte anfall efter anfall, match efter match. Efter varje match stod spelarna uppradade likt soldater och spände ögonen i den röda fanan till tonerna av Hymne Soviétique.
Det var precis samma visa i onsdags.
Vi var chanslösa, utspelade. Efter två bra matcher vek vi ner oss fullständigt när avgörandet stod för dörren. Jag tänker inte likt Zoran Lukic, Bosse Pettersson och andra respekterade fotbollskunniga räkna upp allt som Lars Lagerbäck har gjort fel, vilka spelare som borde funnits med i truppen, vem han borde bytt in och när. Det känns inte intressant, åsikter går alltid isär. Jag var trots allt ganska nöjd med EM-truppen när den presenterades även om den kändes lite tråkig, mätt och gammal. Visst borde kanske Kim Källström ha bytts in tidigare mot Ryssland, det är extremt lätt att säga med facit i hand. Men jag köper Lagerbäcks agerande i de här fallen. När det gäller matchen i sig förtjänar spelarna förstås minst lika hård kritik som förbundskaptenen.
Men vad jag inte kan köpa är det här: På presskonferensen efter denna stora, stora besvikelse för ett helt folk sitter Lars Lagerbäck och talar om ett "perfekt EM" och hävdar att det enda han har kunnat klaga på är "det dåliga vädret". Som supporter är det oerhört provocerande att höra, det ger en mycket besk eftersmak av den här turneringen. Vi har haft att göra med ett europamästerskap i fotboll, inte nån jävla sällskapsresa. Supportrar vill se Foppa bryta sin klubba på mitten och i direktsänd TV proklamera att han vill ge domaren en propp. Foppa är en vinnarskalle, Lars Lagerbäck är det inte.
Lagerbäck har gjort ett mycket bra jobb med blågult men om man tittar på formkurvan för hans förbundskaptensgärning så peakade den 2002-2004 (då fortfarande Tommy Söderberg var med i bilden), dippade sen i och med VM 2006 och har nu sjunkit ännu ett snäpp. Nu vill jag ha en vinnarskalle som förbundskapten för det svenska fotbollslandslaget.
PS. Jag ber om ursäkt för allt hockeysnack i den här krönikan. DS.
