Barsoms drömmål matchens behållning
Den senaste tiden har kantats av bländande djurgårdsspel i var och varannan match. Mot Häcken fortsatte ”Lukebys” lagbygge att övertyga – i en halvtimme.
Söndagens hemmamatch var nämligen ingen särskilt väl genomförd tillställning av Djurgården. Lagdelarna kom för långt i sär, mittfältet saknade fart och Jones Kusi-Asare var allt som oftast mycket ensam längst fram. Men låt oss börja med det som var bra:
De första 30 minuterna var nämligen lysande. Stefan Bärlin och Abgar Barsom hade stor lekstuga på sina respektive flanker, Magnus Pehrsson vann bollar på känt benknäckarmanér och Jones Kusi-Asare sög åt sig bollar med ”Kaffeknappen”-logon (som bara måste vara bestruken med något klibbigt eller möjligtvis bestå av skumgummi).
Den här matchen minns vi framför allt för MÅLET. Abgar Barsom fick bollen mitt på offensiv planhalva. Han hade knappast gott om utrymme men hann ta emot bollen och upptäcka att Joakim Olsson var felplacerad. Barsom petade fram bollen och smekte iväg den i en skruvad båge över en hjälplöst sprattlande Olsson. Ett av årets mål var ett faktum.
Sju minuter senare var det dags igen. Stefan Bärlin, en av planens bästa i första halvlek, hade dribblingsshow på högerkanten. Bärlin avancerade, letade och hittade Jones Kusi-Asare med en smakfull lyftning. Obevakad stänkte Jones in tvåan på volley från nära håll.
Sedan inträffade något som vi varit lyckligt förskonade från tidigare i år – tryggt i sin 2–0-ledning drog sig laget tillbaka, kom fel i positionerna och började uppträda något osäkert. Häcken var inte sena att utnyttja det. 16-årige Dulee Johnson och inhopparen Jonas Henriksson hittade varandra bra och var en ständig oroskälla för Andreas Isaksson, som dock inte behövde briljera med några fantomräddningar då avsluten sällan träffade mål.
Trenden fortsatte i andra halvlek. I takt med att ljudvolymen ökade på läktarna förstärktes märkligt nog Häckens press. Djurgården stack upp i kontringar men hade svårt att skapa ett bestående tryck. En stor anledning till det var att Andreas Johansson tvingats utgå på grund av skada i första halvlek. Mikael Dorsin ersatte utan positionsväxlingar, och även om Dorsin klarade uppgiften godkänt råder det inga tvivel om att Johansson har vissa unika kvaliteter som är ovärderliga i hans roll som playmaker. Även Stefan Bärlin fick lämna banan till följd av den vanliga krampen/muskelskadan. Ersatte gjorde Johan Wallinder klart godkänt, men också utan att skapa några heta målchanser.
Som om inte Bärlins och Johanssons skavanker var nog utgick även Markus Karlsson något sargad. In kom nye Babis Stefanidis – och Mikael Dorsin tog vänsterbacksplatsen – utan att göra bort sig, men med den rådande matchbilden fick han som offensiv mittfältare inte delta i spelet med önskvärd frekvens.
Häckens Njogu Demba-Nyrén var en frisk fläkt som inhoppare i lagens möte på Rambergsvallen. Så även i dag. Så frisk att han reducerade efter att ha varit på plan i en halv minut genom att raka in en retur från Isaksson. Jonas Henriksson hade skjutit hårt och Isaksson fotparerat.
Stämningen blev lätt hetsig mot slutet när domaren Jonas Hagberg tappade känslan för en stund och bjöd på några märkliga domslut. Inget matchavgörande, dock. Djurgården höll undan och visst blev det en arbetsseger, trots det granna målet. På torsdag väntar en alldeles äkta seriefinal mot – Hammarby. Det hade knappast någon gissat i våras. Vi ses på norra läktaren.
