Intervju med en legendarisk spelare i IFK Norrköping (forts.)

Karriären




- Vi känner dig för din eleganta spelstil, din blick för spelet, dina glidtacklingar och ditt huvudspel som ofta gjorde dig outstanding på planen.
- Blicken för spelet hade jag nog med mig. Det märkte jag också när jag spelade forward i ishockey. Glidtacklingarna lärde jag mig av Knut Nordahl. Huvudspelet bygger inte på att alltid hoppa först eller högst utan att hoppa i exakt rätt ögonblick.

- Du var också en mycket skicklig ishockeyspelare och spelade till och med i landslaget.
- Jag fick anbud från alla storklubbar, inte minst från Djurgården som då var bäst i landet.
Hade man haft inomhushallar på 1950-talet så hade jag nog koncentrerat mig på ishockey istället för fotboll!

- Du fick Guldbollen 1957 som Sveriges bäste spelare. Du var given libero i alla landskamper fram till den 27 oktober då du bröt du benet och därmed missade den sista landskampen. Du var med i VM truppen 1958 men fick aldrig spela. Vad hände?
- Jag kanske kom igång något senare på grund av skadan men eftersom jag var en viktig kugge inför VM så var jag uppe i Stockholm och specialtränade för landslagstränaren George Raynor. Sedan vet jag inte vad som hände! Men det är klart att jag blev besviken!

- Putte Kock har sagt att det är svensk fotbolls största misstag genom tiderna att du inte fick spela i VM turneringen 1958.
- Jag kommer mycket väl ihåg att han sa det!

- Under dom här åren så togs landslaget ut av UK (uttagningskommittén) som bestod av tre personer. Einar Jonasson från Elfsborg, Eric Persson från Malmö FF och Nalle Halldén från Norrköping. Mellan dom herrarna pågick en kohandel som inför VM 1958 innebar att flera givna spelare som imponerat inte ens kom med i den slutliga truppen. Jag tänker närmast på Zamora Nyholm och dom båda ungdomarna Torbjörn Jonsson och Jan Ekström. Hur ser du på det?
- Det hände så mycket konstigt inför och under VM som är svårt att förklara. Eric Persson och Nalle Halldèn fungerade heller aldrig speciellt bra tillsammans.

--------------
Teckning, med benäget tillstånd, av legendariske "Tecknar-Anders"

- Jag har läst att Garrincha var tacksam för att han slapp möta dig i VM finalen 1958.
Hur ligger det till med det?

- Jag mötte honom 1957 i Antwerpen när vi i IFK spelade mot Botafogo och jag täckte upp för Sven Axbom. Vi tog väl hand om honom!

- Du kom igen med besked senare och spelade din sista landskamp som 37-åring 1965. 1963 rankades Sverige som 1:a i Europa och du som Europas bäste libero - vid 35 års ålder.
Dels spelade vi inte lika många matcher då som nu. Dels hade jag en väldigt ekonomisk spelstil.

- Lennart Nyman, som var Förbundskapten då, hade dig som sin favoritspelare.
- Det fungerade väldigt bra mellan oss och jag var ju också lagkapten under hans tid.

- Vi talar ofta om radarpar inom fotbollen. Då tänker vi i första hand på två forwards eller möjligen två innerbackar. Men du bildade tillsammans med målvakten Zamora Nyholm ett unikt radarpar. Först under många år i IFK och sedan också i landslaget
- Vi lärde oss oerhört mycket om varandra. Vi var båda bra på att läsa spelet, därigenom blev missförstånden få. Dom flesta målvakter agerade från mållinjen medan Zamora mera aktivt deltog i försvarsarbetet. Och eftersom jag som libero alltid var sista utpost så fungerade vi som ett radarpar. Det har du rätt i!

- Du blev aldrig proffs trots att du under många år var Sveriges bäste spelare. Jag har hört att du betydde så mycket för IFK att klubben inte ville släppa dig.
- Jag upplevde aldrig att klubben ansträngde sig för att hjälpa mig till ett proffskontrakt.
När jag var som bäst hade jag redan fyllt 28 år som var något av en övre gräns på den tiden. Samtidigt som proffsuppköparna var mindre intresserade av mig som försvarsspelare.

- Du har ändå fått ett mycket bra liv med sommarhus i skärgården och vinterbostad i Spanien.
- Jag har haft det bra och har fått vara frisk. Jag har aldrig lidit av att inte ha varit proffs.

- Jag läser i många artiklar om dig att man ofta betonar att du ser väldigt bra ut. Hur upplevde du det som fotbollsspelare? Sådana uttryck var ju ytterst ovanliga om manliga idrottsmän på den tiden.
- Det är givetvis positivt att höra men det var ingenting som påverkade mig. I dag, vid min ålder, hör jag tyvärr inte några sådana antydningar.

- Författaren Pär Rådström var medlem i AIK under större delen av sitt liv. Han har sagt att: "om AIK får du inte skämta. När det gäller AIK har jag ingen humor". Kan du och jag vara överens om att för oss gäller samma sak om IFK Norrköping?
- Ja, IFK är för allvarligt för att skämta om.

Edit: Sedan intervjun gjordes, så har följande story tillkommit.

Hälften så bra? Då blir det Doff
Karl-Erik Lundberg som idag är 77 år spelade under många år fotboll i de lägre divisionerna i Västergötland.
Hans idol var Bajdoff. Han ville också bli kallad för Bajdoff. Hans lagkamrater tyckte att eftersom han bara var hälften så bra så fick det räcka med "Doff". Han kallas fortfarande för det!!!

Intervjun gjord av:
Tomas Junglander
stjaernorp@telia.com


Vill du veta mera, kontakta:
Åke Johansson
Eknäsgatan 1 B
603 54 Norrköping

Lämna din kommentar här

Göran Åberg2005-01-01 23:25:00

Fler artiklar om IFK Norrköping

 Ett utcheckat Peking föll efter slarv
Djurgårdens IF - IFK Norrköping på Telo2 Arena den 10 november 2024 15:00
Spelarbetyg: Kontraktet är i hamn!
Nedräkning pågår 10,9,8,7,6,5,4,3,2... matcher kvar i årets Allsvenska!
Spelarbetyg efter den vitala viktorian i Värnamo
Höstrysaren fortsätter för Peking!

FAKTARUTA:
Åke "Bajdoff" Johansson, född 1928 i Norrköping.
Svensk mästare 6 ggr och har sammanlagt 13 allsvenska medaljer under 16 säsonger, 321 allsvenska matcher i IFK Norrköping, 53 A-landskamper (1955-1965),
1 landskamp i ishockey.
Yrke: teletekniker och bensinstationsföreståndare