Talangfabriken ger: Peter Larsson
Mitt hjärtas port jag låtit upp för vind som dansar in, i vår, i vår, o bröder, är all världens glädje min!
Fotboll handlar om segrar. Segrar är viktiga, och segern mot Sundsvall var viktig. Men matchen bjöd på något mycket större. Med den där löpningen, med den briljanta förstatouchen och med det självklara avslutet, som vore det den hundrade gången, dansade Peter Larsson in i alla blåsvarta hjärtan och all världens glädje var vår. Välkommen Peter! Du är i fint sällskap.
Den enes död...
Jag talade med Tommy Jönsson vid Jubileums-
turneringen i Växjö. Då hoppades han på spel mot Odense den 12:e februari. Bortavaron blev längre än så. HBK:s stora backtalang Peter Larsson tog Tommys plats, och som han gjorde det. Med sitt kompromisslösa spel mot tufft motstånd visade Peter att han tänkte ge Tommy en rejäl match om mittbacksplatsen. Framgångarna fortsatte i Allsvenskan och efter fem omgångar är Peter bäste HBK:are så här långt. Hans fläckfria defensiva arbete kryddat med offensiv styrka vid fasta situationer har vi vant oss vid, men i Sundsvall visade Peter en ny dimension. Den som iskall målgörare. Med fötterna. Med vänstern! Finns det något denne Halmstadgrabb inte klarar av?
Vad Örjans Valls planskötare gödslar mattan med vet inte jag, men det måtte vara något alldeles extra för var och varannan säsong ploppar de upp. Talang-
fabriken Halmstads Bollklubb går för högvarv och har producerat igen. Man nyper sig i armen varje gång och törs knappt tro att det är sant. Tänk att just jag skulle bli supporter till Sveriges allra finaste förening. Stackars, stackars anhängare till de lag som "satsar" och bara köper dyra, färdiga spelare. De får aldrig uppleva den glädje, den makalösa tillfredsställelse, som vi känner nu. Som vi känner så ofta. Det finns ingenting, jag säger ingenting, som går upp emot att se en kille från de egna leden slå igenom.
Det började i Centern
Peter växte upp med mamma Monika, pappa Janne och bröderna Stefan och Niklas på gården Slangemöllan i trakterna kring Holm strax utanför Halmstad. När Peter var sex tyckte Janne det var dags för mellangrabben att börja lira boll, och Kärlekens stolthet Centerns IF låg närmast till hands. I Centern P84-lag spelade Peter bland annat tillsammans med Karl Thornberg.
- Vi var grymt bra, och som sjumannalag vann vi allt vi ställde upp i. Christoffer Andersson (ex-HBK:aren - red anm) var den stora stjärnan, men Peter var näst bäst. Han var anfallare och gjorde en massa mål. Han var ganska liten, men snabb och ettrig. En bra dribbler. Jag spelade i mitten, Christoffer till vänster och Peter till höger. En annan kul grej med laget var att Sofia Arvidsson (tennisspelaren - red anm) var vår bästa mittback. Hon var grym, berättar Karl.
- Vi mötte HBK:s 84:or ofta. Dusan (Djuric - red anm) var bra som fan, men vi brukade vinna. Allt vände egentligen efter en DM-final mot Leikin när vi var tretton år gamla. Vi förlorade med 0-5, och sen gick Christoffer och Peter till HBK. Det kändes konstigt. Det hade alltid varit vi mot dem. Centern mot HBK.
Kalle och Peter är fortfarande nära vänner och Kalle gläds såklart åt kompisens framgångar.
- Det känns overkligt att se sin polare lira i Allsvenskan, men för mig har ingenting förändrats. Peter är som han alltid har varit. En riktigt bra kompis. Han är otroligt snäll. Ställer alltid upp. Lojal.
Blev mittback i HBK
Peter gick alltså till HBK som fjortonåring. HBK har goda relationer med klubbarna i regionen och Centerns P84-tränare, Lasse Andersson, uppmuntrade övergången när HBK visade intresse.
- Det var självklart att gå till HBK när man fick chansen. Det var mer träningar, tuffare konkurrens, bättre spelare. I HBK var jag inte bland de bästa, och det hände att jag fick sitta på bänken. Kanske för att jag var ganska liten på den tiden. Jag fick inte vara med i Hallands-laget heller. Jag började spela ytterback istället och det passade mig bättre. Sen i U-laget testades jag som mittback och då började det gå riktigt bra, säger Peter.
- Jag har tagit chanserna när de har kommit. Första matchen i U-laget kom när en av spelarna var skadad. Jag gjorde bra ifrån mig och blev ordinarie. Samma sak med steget upp till B-laget. Kanske höjer jag mig när det gäller. När pressen är stor.
Efter en tid som lärling erbjöds Peter A-kontrakt hösten 2003. Ett stort ögonblick för en ung fotbollsspelare. Väl i A-laget var konkurrensen stenhård. Med spelare som Tommy Jönsson och Tomas Zvirgzdauskas i laget var utsikterna till spel minimala.
- Jag ville ha speltid, men det var inte lätt att peta någon av dem. Jag fick chansen borta mot Hammarby 2004 då Tomas var avstängd. Jag var grymt nervös, men det gick bra och jag blev ännu mer sugen på att spela. Ibland kändes det tungt att sitta på bänken.
Men nästa chans dröjde inte så länge. Tommys opererade knä läker långsamt och sedan i vintras har Peter tagit plats i startelvan. Resultat - braksuccé.
- Man hoppas aldrig att en lagkamrat ska skada sig, men visst, jag såg min chans. Så är det i fotbolls-
världen. Nu känns allting underbart! Jag vet att Janne (Andersson - red anm) tror på mig. Han har hjälpt mig framåt och har betytt otroligt mycket för min utveckling. Jag hoppas få spela hela säsongen och självklart blir jag besviken om det inte blir så.
Som HBK:are har man vant sig vid just detta. Att när en försvinner kliver någon annan fram. Man frågar sig hur just HBK kan lyckas få fram så duktiga spelare gång på gång. Är svaret helt enkelt tur?
- Knappast! HBK har bra kontakt med tränare i regionen och har ett gott rykte. Det är bra ordning i klubben och man tar verkligen hand om sina spelare. Ungdomstränarna är duktiga och sätter ingen press på spelarna. Man får tid att utvecklas, säger Peter.
U21 nästa
När jag pratade med min kompis John efter att det stod klart att Tommy skulle vara borta ett bra tag så målade han upp ett framtidsscenario där Peter Larsson gör succé i Allsvenskan och därefter blir ordinarie i U21-landslaget. Profetian ser ut att bli till verklighet, för inte kan väl Tommy Söderberg förbise Peter nu?
- Det är klart att man hoppas, men det skulle vara ren bonus. I första hand siktar jag på att behålla min plats i HBK, säger Peter.
På söndag är det åter dags för Peter att beträda Örjans Valls traditionstyngda gräsrektangel. Men nu gör han det inte längre som en nervös what's-his-name. Nu gör han det med självförtroendet sprutande ur öronen. Nu gör han det med pondus.
Vi hade en annan Peter Larsson i HBK en gång. Han var också blond, han var också mittback, han slog också igenom som 21-åring. Jämförelsen är oundviklig. Peter Larsson sätter sina egna gränser. Vi har bara sett början.
