Agera!

Detta är ingen matchrapport. Detta är egentligen ingen vidare analys. Detta är bara en bitter och orolig krönikörs tankar efter 2-4 mot Hammarby.

Jag har predikat tålamod nu rätt länge. Det var bara mindre än ett dygn sedan som jag skrev i en krönika att vi supportrar måste ha tålamod, att saker tar sin tid. Nu går det inte längre. Ska inte 2008 sluta i ett enastående fiasko måste det ageras nu. Omedelbart. Det blev uppenbart i måndagens match. Det har synts innan, (fast jag har valt att blunda och fortsätta hoppas i stället), men mot Hammarby blev det uppenbara en spark i skrevet som verkligen gjorde ont.

Hasse Borg har beklagat sig över att vi saknar en hel startelva. Som jag ser det saknade vi i förlusten mot Hammarby Daniel Andersson och Labinot Harbuzi. I övrigt var det ordinarie lag, sedan Safari lämnat oss. Truppen har många skador, men spelare som Jocke Nilsson och Agon Mehmeti är utfyllnadsspelare än så länge. Att ha på bänken i bästa fall. Daniel Andersson och Labinot Harbuzi saknades idag. Möjligtvis Gabriel. Resten av de skadade spelarna har varit borta hela säsongen eller hade ändå inte platsat.

Så att skylla en förlust på skador går inte. Malmö FF är inte bättre än så här. Verkar det som.

Malmö FF:s styrelse går och tror att så fort vi får en ny Stadion kommer allt att lösa sig. Publiken kommer att strömma till, segrarna faller in en efter en och hela världen kommer att målas i himmelsblått. Så fram till dess är det ett vakuum som inte behöver fyllas med något, annat än det som vi upplever idag. Det håller inte.

Det måste ageras nu. Malmö FF av idag har inte så många klasspelare att vi har med toppen av Allsvenskan att göra. Det är i högsta grad sorgligt. Ännu sorgligare är det att jag inte kan se vilken spelare som det är möjligt att värva. För vi måste värva, därom kan inte råda några tvivel längre. Men finns det så mycket pengar på banken att Malmö FF har råd att värva spelare och muta dem med så obskyra löner att de tar chansen att stanna upp sina karriärer bara för pengarnas skull? Hade jag varit spelare i ett annat allsvenskt lag undrar jag vad som skulle kunna förmå mig att börja spela i MFF. I dagens MFF.

Men vi måste försöka. Hasse Borg med kompanjoner måste verkligen försöka. Det här håller inte. Det går inte att skylla på skador, spelschema, GIF Sundsvalls plan och domare. Alla lag har skador, samma spelschema, samma domare samt spelar på GIF Sundsvalls plan.

Jag läser på text-teve efter att jag har kommit hem: ”4-1-målet tar verkligen hårt på killarnas psyke” säger vår tränare.

Vi ligger alltså under med 3-1 på H-E-M-M-A-P-L-A-N (på HEMMAPLAN) mot Hammarby, med mängder av ordinarie spelare skadade eller avstängda, men det är först när Hammarby gör 4-1 som det tar på killarnas psyke. Om man ska tro vår tränare. Jonas Sandqvist är just nu ingen bra målvakt. Han har inget självförtroende, jag börjar tro att han inte har samma kunnande helt enkelt längre. Men att skylla dagens förlust enkom på honom är att göra det enkelt för sig. Fast helt uppenbart är att Jonas måste ta några matcher vid sidan om nu. Han har under hela säsongen gjort misstag som kostat laget poäng. Det är inte rätt mot vare sig honom, laget eller alla som hejar på MFF att låta honom stå framöver.

Det måste ageras nu, som sagt. Vi har inte råd att vänta längre. Jag hoppas inte lösningen är ännu några breddspelare eller några ungdomar för framtiden, utan spelare som går in och både vill och kan vinna. Några stycken, om de går att övertala vill säga. Annars är jag rädd för att vi inte ens kan Hasse Borg-stöka till det för topplagen, utan får rikta in oss på att vinna hemma mot bottenlagen och hoppas på oavgjort på bortaplan mot desamma.

Det kan bli en tung höst; jag är orolig. Och ljusglimtarna i mörkret, Jonatan och Ola kanske inte har så lång tid kvar i föreningen. Känner ni doften av kaffe på Falkenbergs IP?