Krönika: Hommage till Tony
Jag minns en krönika i Värmlands Folkblad. Det var den 30 oktober, Degerfors hade presenterat en ny tränare och reportern Emil Karlsson såg sin chans att bedriva lite subjektiv journalistik.
"Tony Gustavsson är inte rätt person att leda Degerfors IF i superettan", skrev han bland annat.
Oj oj oj, vad han var fel ute.
Under vintern och första delen av våren var vi nog många som tvivlade. Det började med envisa rykten om att spelarna i truppen var missnöjda med Dave Mossons efterträdare. Sedan kom försäsongen, med knackigt spel och mängder av insläppta mål. Slutligen tränarträffen i Malmö och ett tvetydigt uttalande om att lagbygget fortfarande inte var klart. Vid det laget rådde full upprorsstämning i Vulkanernas forum på nätet.
En dryg månad senare ser läget helt annorlunda ut. Tony Gustavsson har - helt välförtjänt - gått från hånad till hyllad på bara fem seriematcher.
Många så kallade fotbollsexperter talar om vikten av att spela sitt eget spel, oavsett motstånd. Degerfors nye tränare vet att det inte håller. Hans lag är inte tillräckligt bra för att spela ut någon motståndare. I stället är det defensiv disciplin och stenhårt arbete som gäller. Tony Gustavssons stora prestation är att han fått ett gäng ganska bekväma lirare från division 2 att förstå det. Resultatet är en smått osannolik förvandling. Jag har inte hört någon motståndartränare säga ett positivt ord om Degerfors så här långt. Däremot har alla beklagat sig över att de inte fått igång sitt eget spel. För slutresultatet betyder det precis lika mycket.
En annan sak som imponerar är Tony Gustavssons fingertoppskänsla vad gäller enskilda spelare. Stefan Larsson och Tobias Hedberg, till exempel. De har betraktats som lovande men stått ganska stilla i utvecklingen under ett par år. Bland supportrarna skakade många på huvudet när ytterbacken Larsson plötsligt blev mittback och mittbacken Hedberg fick ta steget upp på mittfältet. Resultatet? Båda är bättre än någonsin tidigare.
Ola Toivonen och Emil Johansson måste också nämnas. Trots deras landslagsmeriter var det få som såg dem som något annat än komplementsspelare inför årets säsong. Den nye tränaren gav dem chansen och fick utdelning direkt. Efter fem matcher tillhör båda den handfull spelare som har imponerat mest.
Slutligen kan jag inte låta bli att beundra Tony Gustavssons kompromisslösa attityd. Fotbollskunnandet inom Degerfors IF är enormt. För en a-lagstränare kan det vara en tillgång, men också en belastning. Det är inte svårt att lista ut att det finns många som har åsikter när det gäller laguttagning, taktik och annat. Tony Gustavsson
har gjort helt klart att det är han som styr skeppet i år. Att hjälptränarna inte heller är från Degerfors är till exempel ett medvetet val, enligt flera tidningsintervjuer. Sådana uttalanden går inte hem överallt. Den fina säsongsinledningen gör att arbetsron bör vara säkrad just nu, men i kulisserna finns säkert en och annan magsur
kritiker som bidar sig tid.
Låt oss hoppas att de blir kvar där länge till. 25 matcher återstår av årets säsong. Om Tony Gustavsson får fortsätta att jobba efter sin fotbollsfilosofi talar det mesta för att Degerfors klarar nytt kontrakt.
