Inför Kalmar FF-Malmö FF: Ombytta roller
Så var det då dags för match mot serieledarna Kalmar FF. Ett lag som MFF mött 40 gånger i allsvenska sammanhang och slagit mer än hälften (21) av gångerna. Av de sju förluster vi har åkt på, har fem inträffat under de senaste nio åren, varav två ifjol.
Vem minns inte Daniel Anderssons snöpliga/klantiga utvisning på Fredriksskans i höstas? Likaså den mangling av Anders Andersson som föregick Kalmars ena mål? Att sen även Toivonen skickades av plan med knappt tio minuter kvar spelade liksom ingen roll. Säsongen var över för Malmös del. Sista tåget hade gått. Samtidigt spetsade Kalmar till tätstriden.
I år är läget nästan detsamma. Trots att vi har mer än halva serien kvar är risken stor att MFF efter måndagskvällens match är avsågade från allt vad toppstrid heter, medan Kalmar seglar vidare mot SM-guld. Finns det egentligen något som talar för att MFF ska lyckas skaka Kalmar i nuläget, hitta Kalmar nyckel och ställa till det för Nannes grabbar?
Om vi tittar på lagen del för del så vinner Kalmar överlägset. Laget har en bra blandning av talang och rutin och med handen på hjärtat, är det väl bara ett par-tre MFF-are (DA, Ola och Ulrich) som i dagsläget skulle platsa i KFFs startelva.
Deras målvakt Peter Wastå är kanske lite tråkigare än Sankan i sitt spel, men pålitligare. Det är sällan några spektakulära tv-räddningar i hemmamålet på Fredriksskans utan lugna och sansade ingripande. Det ser enkelt ut, men det är precis så det ska vara.
Deras backlinje har också fungerat betydligt bättre än MFFs. Trots skador på senare tid har man framgångsrikt lyckats täppa igen hålen i bla mittlåset Rosengren/Lindberg.
På mittfältet har Kalmar ett kraftfullt vapen i Elm-Rydström-Elm, en blandning av styrka och småländsk envishet som överglänser de flesta andra allsvenska kollegorna.
Anfallet är snabbt och effektivt, en lyckad kombination av hemvävt och brasiliansk elegans och kreativitet. Ingelsten, Elm och Santin är allsvenskans målfarligaste trio, absolut, men samtidigt kanske den enda lagdelen där de i dag inte är överlägsna MFF. Jag menar att JJ och Toivonen är ett av allsvenskans två-tre giftigaste anfallspar – i synnerhet om de backas av en duktig offensiv mittfältare.
Spelmässigt är Kalmar också överlägset. Sedan flera år tillbaka har de nött in ett bra grundspel med 4-3-3 där alla, inkl inhopparna, exakt vet sina roller. Sammantaget talar alltså varken statistik, formkurvor eller skador för MFF.
Snacka om ombytta roller.
För ett 20-tal år sedan var det ju Kalmar som fick slita sig till sig allsvenska poäng och dess fans firade julafton om de lyckades knycka en pinne mot topplaget MFF. Kommer MFFs supportrar göra detsamma om man lyckas knycka en pinne mot topplaget Kalmar?
För MFFs del väcker skador och insatserna i de senaste matcherna flera frågor:
Spelar Daniel? Spelar Labbe? Spelar Mike Jensen? Spelar Touma? Spelar Sankan?
Enligt vissa träningsrapporter verkar Daniel Andersson vara på G, men Labbe inte. I så fall är frågan om det blir det defensiva nyförvärvet RÅP eller det offensiva nyförvärvet Mike Jensen som spelar bredvid DA?
Kommer Jimmy Touma att få förtroendet att spela från start på en av kanterna?
Hans framfart på träningarna och i matchen mot Hammarby imponerade i alla fall på mig. Visst vore det roligt om han kunde föra familjetraditionen att göra mål på Kalmar vidare. Farbror Sharbel stänkte nämligen in tre hela pytsar när Smålands stolthet var på Intertotobesök i Twente häromåret.
Sankan då, får han lämna över till nyförvärvet Dusan?
Knappast. Rollegren ser nog fortfarande Sankan som etta. Samtidigt skulle Dusan med sin längd och högre aggressivitet i straffområdet kunna vara ett vapen mot Kalmars ”lyktstolpar” på hörnor och frisparkar.
Och visst går det att slå Kalmar. Medlet är ett snabbt och distinkt passningsspel där man ser till att komma runt på kanterna (just ytterbackarna är Kalmars svaga länkar) och få in bollen i straffområdet, helst på marken! MFF måste alltså undvika att fastna i småduttande och skavande gnetspel på mittfältet, i en sån miljö är nämligen Henrik Rydström kung.
Vad MFF också måste se upp med är kalmariternas snabba omställningar och fasta situationer. Kontringarna är ett livsfarligt vapen där Santin och Ingelsten ofta är kreatör respektive avslutare. På de fasta situationerna gäller det att hålla flera par ögon på bröderna Elms eminenta samarbete och måltjuven Ingelsten.
Fixar pågarna allt det här så vinner de med 2-0. Om inte, då är det omvända resultatet ingen överraskning. Och heller inget vi ska vara alltför ledsna för enligt Rollegren, Madsen och Borg. Det är ju inte i år vi ska vinna guld.
Så här tror mina kamrater på Himmelriket om matchen:
Nils Byrfors: MFF möter serieledarna Kalmar på bortaplan. Jag har inga högt ställda förväntningar efter förlusten senast. Man hoppas naturligtvis att Sandqvist ska kunna reparera tabbarna mot Bajen, att han visar mental styrka.
Också spännande att få se vårt danska nyförvärv Mike Jensen som förväntas starta. Men mer än en pinne vågar jag inte hoppas på.
Per Welinder: Viktigast är väl att Daniel är tillbaka och nu gälller det att se om det var en engångsgrej eller något som kan spöka under längre tid. Alltid vanskligt med sådana skador.
RÅP bör väl ha kommit in i det lite till vilket lär behövas om vi kan få grepp om det centrala mittfältet. Förväntar mig inga poäng, men vill se ett spel som lovar något inför returen.
Magnus Johansson: Jag kan inte se hur MFF ska kunna rubba Kalmar på bortaplan. Tyvärr visar de senaste matcherna att MFF lider av dåligt självförtroende, dåligt spel och taffliga misstag som bjuder motståndarna på billiga mål och målchanser. Men är det så att man helt plötsligt hittar tillbaka till spelet man hade i början av den här säsongen är minst 1 poäng inte omöjlig att komma hem med. Men är det så mycket som talar för att man hittar det spelet?
Charlotte Persson: Semesterplanerna gör att jag missar måndagens match mot Kalmar. Det känns nästan skönt med tanke på senaste tidens dåliga spel. Hoppas dock, som alltid, på positiva meddelanden hemifrån.
Låt mig till sist bjuda på en dikt av den underbara poeten och Kalmar-supportern Bengt Cidden Andersson:
VM-final
När skoldagen var slut
brukade jag ensam cykla
till den stora fotbollsplanen.
Med riktiga mål.
Med riktig straffpunkt.
Det var alltid en minut kvar
och oavgjort
när vi fick straff.
Jag la bollen på straffpunkten
tog lång ansats
kanonhårt i krysset.
En eftermiddag
blev jag världsmästare
sjutton gånger.
(Ur: ”Hela bollen ska ligga still” av Bengt ”Cidden” Andersson)
Alla till TV-soffan!
