Måndag morgon: Det är många som kvider nu…
Det är inte lätt att göra en MFF Supporter nöjd. Kanske är det omöjligt. För hur tillfredsställer man Avadådå-kulturens främsta fanbärare?
Sankan är kass, ledningen suger, Borg ska kickas, Madsen avsättas och spelarna petas, för någons fel måste det ju vara. Malmö FF med en av allsvenskans största kassor, en ny arena på gång och en tränare som nämns varje gång Lagerbäck ifrågasätts, måste ju vara bättre än såhär. Vi kan inte vara nöjda med att vara ett mittenlag. Så går snacket och det är frustrationer som byggts upp under de magra åren sedan guldet 2004.
Det är självklart att vi ska ha åsikter om klubben. Det är vår rätt som betalande publik. Men det tog Prahl tre år att göra Malmö FF till mästare. Antonio Duran behövde två. Bob Houghton och Roy Hodgson lyckades däremot direkt och vann båda under sitt första år. Det var andra tider då och de hade varsitt lag med rätt bra stomme av spelare att bygga på. Något som inte går att säga om dagens lag, tyvärr. Egentligen finns det väl bara en spelare av riktig klass och det är Daniel Andersson, resten är antingen lovande, stabila eller på väg nedåt.
Under flera år har en hel del talat om att vi ska sluta köpa in spelare utifrån, för att istället satsa på unga talanger som kan utvecklas och föra laget till framgång. Nu när vi gör så duger inte det i heller. Nej, återigen propageras det för etablerade spelare som kan gå in och leverera direkt.
Vi skulle bygga för framtiden, ge ungdomarna chansen och låta Rolle och Hans arbeta i lugn och ro. Så var det sagt. En ambition som höll under det halvår när Malmö inte spelade matcher. Nu när spelet haltar och poängen uteblir. Ja, då är det igång igen.
Det är inte lätt att spela i, jobba för, träna, eller representera Malmö FF. Kanske stämmer bilden av den svårimponerade malmöiten och Avadådå-kulturens fanbärare som aldrig tycker att något är tillräckligt bra. Gnällbältet påstås ligga i Närke. Men Kvidkusten, den sträcker sig från Falsterbo till Bjärred.
