Sex och jävligt offside: Surt snack, söt saft och en sann saga
Att söka efter andra glädjeämnen än himmelsblå framgångar är nödvändigt och det präglar veckans lista.
.jpg)
I skuggan av San Siro (NY)
Berättelsen om Martin Bengtssons resa från pojklaget till proffskontraktet, om fotbollsdrömmen och sammanbrottet bör läsas av alla som har något med ungdomar, utbildning eller fotboll att göra. Vänta inte lika länge som jag gjorde!
.jpg)
Fläderblomssaft (NY)
Har blivit så vuxen att jag bara intar jordgubbar i dess ursprungliga form och Smurfarna sabbade min relation till hallonsaft. Sommarens vettigaste törstsläckare går till flädern. Med lite citron, en skvätt gin eller bara några isbitar blir vilken julikväll som helst lite ljuvligare. Dessutom har drycken samma fadda nyans som Malmö FFs medaljambitioner.
.jpg)
De nya (NY)
Utan att ha sett flera av dem i aktion, känns det skönt med något att hoppas på. Tuoma, Jensen och snart en holländare kanske kan göra andra halvan av säsongen till ett lyft. Eller ska allt vara upp till Toivonen?
.jpg)
Ian McEwan (NY)
Långt från korsordsbilagor och sommarbloggar finns en romanförfattare som skriver så omsorgsfullt och intelligent, vare sig det handlar om squash, hjärnkrurgi eller, förstås, kärlek. Ge någon av hans böcker en chans i dessa semestertider.
.jpg)
De gamla (NY)
Daniel Andersson är väl den ende svensk som fick ny energi av Sveriges deltagande i EM. I dagens MFF kan både stabila herrar som Johansson och Vinzents räknas till veteranerna. Kanske är det de som ska vända skutan och leda den rätt. Eller ska allt vara upp till Toivonen?
.jpg)
Djurgårdens IF (NY)
Det brukar heta att skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Jag vet inte, 08-stoltheternas kräftgång får inte mig att le oftare. Men lite smärtstillande verkan har det, när fotbollspressen har ett annat lag att gama över än ett svagt MFF.
.jpg)
Det är tungt nu, absolut. Det ska kännas, annars kvittar det. Men vart leder gnället, ilskan och mobbandet? Sist jag var på Stadion förvånades jag över den öppna besvikelsen, bitterheten och den ibland otrevliga stämningen, detta under en match som Malmö faktiskt vann med 2-1. Någon måste starta vändningen, det kan lika gärna vara publiken. Eller ska allt vara upp till Toivonen?
