Malmö FF-Kalmar FF: Nu ska vi visa vilka som är störst
Redan efter första episoden av dubbelmötet mot ser det ut som om vi har blivit definitivt akterseglade i guldstriden. Kan vi i den totala kravlöshetens och avslappningens tecken ge Kalmar en beta att minnas på söndag eller tvingas vi återigen kröka ryggen krum?
Ett Malmö FF utan avstängde Jonatan Johansson i målform och Kalmar för första gången på länge utan regissören, motorn, målskytten och klassliraren César Santin samt pratsmorde spelförstöraren Henrik Rydström.
Dessa försvagningar i startelvorna skulle i normalfallet (?) duka för en rejäl kantring i MFF-favör men de senaste årens onormala tillstånd i allsvenskan ger faktiskt Kalmar favoritskapet trots allt.
Hur då frågar sig den vetgirige? Allrahelst om man bär med sig andra halvleken på Fredrikskans i måndag där MFF under en period spelade inspirerad och flödelserik anfallsfotboll och där ett 3-0-underläge sånär förbytts i oavgjort eller till och med seger.
Kalmar må ha förlorat en oförutsägbar häst och ett kämpastarkt torn till detta schackparti mellan den rutinerade Karpov-Nanne och hans utmanare Rolle-Gasparov men MFF:s avsaknad av löparen JJ är en jobspost som jag tror kommer att påverka i änmer negativ riktning.
Förmodligen ersätter Edward Ofere och då kan det som bekant bli både fågel eller/och fisk. Låt oss hoppas på mycket fågel.
Jag tror Roland Nilsson är en försiktig genaral och väljer samma startmittfält som senast med Mike Jensen på vänsterkanten och den frisyrsnabbe Jimmy Tuoma frustande och ivrig i sin reservspilta, redo att komma in och slå lovar kring stelbenta Kalmarbackar liksom när han ömsom fantasifintade ömsom direktslog inlägg farligt in i KFF-box senast.
Vi ska dock inte döma ut Mike Jensen än som jag tyckte inledningsvis hade ett distinkt och rappt passningsspel. Är Järdler på spelhumör kan han komma upp och vägga sig fram till fina inläggslägen om Mike får/väljer att gå in mer i banan på söndag.
Daniel och Robert-Åhman Persson får fortsatt chansen att spela ihop sig på innermittfältet och det borde ge oss ett kvalitativt övertag där Rydström tidigare haft ett spelmässigt och mentalt överläge mot oss.
Det vi bör frukta mest i denna match är att hypersnabbe Daouda förmodligen får hoppa in på Santins plats och tillsammans med Ingelsten kan han bryta in i djupled på instick från någon av de fruktade Elms. Klassisk kontringstaktik à la 4-3-3 således med David "Smålands-Crouch" Elm som riktkarl.
Jag tror som sagt att vi kommer att hålla i taktpinnen tack vare mittfältskontinuiteten och Ola Toivonens glänsande form men tyvärr tror jag att Kalmar lärt läxan från förra året då Ari försvann och nu snabbt kommer att återgå till ett mer primitivt och rakare spel i Santins bakvatten.
Allt för att inte hamna i en liknande höstsvacka som i fjor då guldchanserna försvann.
Försvarsmässigt uppvisades en del brister hos Kalmar på Fredrikskans men även vi måste få ordning på positionsspelet och avsaknaden av positiv aggressivitet.
Hålet mellan Sandqvist-Dixon-Järdler vid bortre stolpen MÅSTE tätas vid inlägg.
Det känns som om det blir mål vid varje inlägg ditåt och jag undrar varför man inte helt sonika byter plats på Halsti och Dixon för att få bukt med problemet?
Det kommer knappast bli en lika öppen och händelserik drabbning som på Fredrikskans men förhoppningsvis vaknar våra spelare för en gångs skull på samma sida och bryter den negativa trenden mot FF-fränderna på Ölandsbrons skuggsida.
I skrivande stund är Dirk Kruys inte spelklar och Kalmars startelva höljd i dunkel. Håll till godo med detta kvalificerade siande så länge.
