- -
Djurgården - Helsingborg 1- 2: Uppåt trots förlust
Tredje raka förlusten idag, tungt som f*n, totalt mörker tänker de flesta. Men istället för att gräma sig över förlorade poäng kan vi glädja oss över att DIF äntligen har hittat en fungerande spelidé igen. 4-3-3 stavas formationen - kortpassningsspel och hög press är metoden.
Det känns verkligen, trots dagens förlust, som att vändningen är riktigt nära för blårändernas del, dagens insats var god – och spelsystemet 4-3-3 föll väl ut.
Kapten Johannesson var i centrum idag, både på gott och ont. P.g.a. bristen på innermittfältare fick Markus, i dagens match, ta steget upp från backlinjen till det defensiva innermittfältet. Senast (rätta mig om jag har fel) Johannesson spelade på det blårandiga mittfältet var för drygt fyra år sen, då DIF Champions League-kvalade mot litauiska FBK Kaunas på Råsunda, då stod Johannesson för en blek insats - dagens prestation var färggrannare. Johannesson agerade föredömligt i sin kaptensroll. Med tyngd och pondus höll han upp det blårandiga mittfältet, han spelade enkelt och rakt och samarbetet med Komac satt där det skulle. Tyvärr var Johannesson lite väl het och i andra halvlek fick han syna det röda kortet.
4-3-3 var det ja. Visst, en del säger att uppställningar endast är en lek med siffror – och jag kan köpa det till viss del, men idag märktes en väsentlig skillnad på Djurgårdens spelsätt och uppträdande, den skillnaden utgjordes till stor del av 4-3-3 uppställningen. Det huvudlösa långbollsspel som vi fans börjar bli vana med var som bortblåst idag. För första gången på länge använde sig DIF av kortpassningsspel från mittfält till anfall i speluppbyggnaden och helt plötsligt skapades det nya ytor och passningsalternativ. Mittfältet, som för dagen formades som en triangel med Komac och Capitano som bas och Enrico som spets skördade stora framgångar, framförallt i första halvlek, med varierat passningsspel, säkert positionsspel och en anfallslusta vi inte skådat tidigare i år. Det känns som att dagens mittfält är betydligt mer samspelt än det vanliga fyrmannamittfältet, konstigt.
Kollektivet Djurgården var lysande idag. DIF fungerade som en enhet i samband omställningar och det fylldes på ordentligt med spelare i var och vartannat anfall, framförallt på vänsterkanten. Det känns verkligen bra att kunna säga att järnkaminskollektivet är tillbaka.
Och så kom äntligen det där förlösande målet – det låg lite i luften. DIF slog hörna på hörna och tillslut hittade Enrico Oremos panna – och så var det 1-0. Man behöver inte vara allt för insatt i fotbollens grunder för att förstå hur mycket det där målet betyder för vår senaste värvning.
Första halvleken var Djurgårdens bästa på kanske hela säsongen. Helsingborg kändes inte allt för farliga och för en gångs skulle kändes det som att DIF hade en trygghet i sitt spel, de hade en tro och en spelidé som fungerade. Det kändes tryggt, det enda som oroade lite var att DIF:s innermittfält var varnat.
Min oro över de gula korten fick gehör i den andra halvleken, närmare bestämt i den 66:e minuten, då Johannesson står för en tuff glidtackling som visserligen inte träffar motståndaren men ändå måste bedömas som farligt spel. Gult kort nummer två för Capitano, tack och hej.
I den pressade situation som DIF befinner sig i känns det inte riktigt som att självförtroendet finns för att säkra en uddamålledning med en man kort och en halvtimme kvar att spela. DIF försökte men misslyckades.
Efter utvisningen märktes det tydligt att spelarna började tänka alldeles för mycket på resultatet istället för spelet. Sådant tänk straffar sig snabbt – särskilt mot ett lag, som HIF, som är så spelskickliga och har vind i seglen.
Under matchens sista 20 minuter hade Helsingborg mer eller mindre powerplay. Anfall på anfall, tre ramträffar och två mål (det kunde varit mer). 1-1 målet såg tveksamt ut, jag har dock inte sett några vettiga reprisbilder så jag stannar vid tveksamt.
I slutändan förtjänar Helsingborg segern, DIF faller ihop efter utvisningen. Men det blårandiga spel som presterades innan det ödesdigra domslutet kändes positivt. Resultatmässigt vände det inte idag, det gjorde det dock spelmässigt.
Matchreferat finns på fliken min för min ovan.
-----
* Underbart att se Sjölund i spel igen. Lika härligt var det att se publikens mottagning av ålänningen. Dagen till ära fanns det en åländsk flagga på den södra läktaren. Välkommen tillbaka "Daja"!
* 4-3-3 är ett måste i nästa match.
* Fortfarande inget spelmål i Allsvenskan sen 1-5 förlusten mot Kalmar. Oremo eller Enrico borde ha brutit den trenden idag, men vi får vänta ett tag till.
* Personligen börjar jag se ljuset i tunneln, idag hade vi faktiskt en vettig spelidé, det är det mest positiva jag tar med från dagens match.
-----
Avslutningsvis, det är tungt nu.
