När hemlige Agon smög in gånger två
Inte sedan Peter Ijehs och Niklas Skoogs glansdagar 2002-2003 har vi haft en fullblodsexekutör innanför straffområdet och inte minst jag började tro att Agon Mehmeti var en i raden av juniorskyttekungar som skulle ända sina dagar i jakt på ett division två-kontrakt i belgiska andraligan men ack så fel jag hade.
Innan vi kommer så långt i den sommarljumma berättelsen om när Malmö FF vände ett 1-2-underläge till seger de sista 5 minuterna av matchen hade mycket vatten runnit under den gemensamma Malmö- och Kalmar FF-ån.
Malmö FF började där matchen på Fredrikskans hade slutat med en kontrollerad men ursinnig vilja att bestiga meter efter meter av det fyrtornsbemängda Kalmar-berget som låg framför och ovanför dem.
Som siandena förutspått var Daniel Andersson och Robert Åhman-Persson äntligen kalibrerade med varandra på det defensiva mittfältet och det Rydström-avsaknade Kalmar-mittfältet hade full sjå att freda sig efter den ena vunna MFF-närkampen efter den andra i denna zon.
När inte heller César Santins fantasi och förmåga att suga fast boll på offensiv planhalva fanns att tillgå var den första halvlekens 34 första minuter en lång aftons färd mot mål då Christian Järdlers flacka inlägg passerade både försvarsmur och målman innan bollen befann sig i den vänstra burgavelns inre.
Vi drar oss dessförinnan till minnes otaliga RÅP-brytningar, Vinzents-friläge som sånär renderat i mål, snygga crossar, instickspass och listiga bollstölder av Mike Jensen, frispark av Toivonen med Wastå-räddning vid ribba som följd, Sankan-räddning på friläge av Sobralense, nästan-frilägen av Ofere, ja kort sagt en en provkarta på nästan-situationer.
När Järdlers mål faller har hela MFF hunnit visa sig på styva linan och Kalmar är märkbart skakade. Järdler själv har tidigare lurats av Ingelsten som avlossat en mörsare som varit värd ett bättre öde..
Efter 1-0, mängder av hörnor och bra intentioner hittar Kalmar tillbaka till sitt spel. MFF har slitit hårt för sitt ledningsmål och kan/orkar inte anfalla lika energiskt.
Trots detta stänger vi av fint centralt där Daniel och Robert Å-P håller bröder Elm och gammel-Lasse Johansson stången.
Farligaste chansen innan paus är när David "Crouch" Elm går förbi Järdler på insidan och avlossar ett farligt skott.
Dessförinnan har Toivonen visat klass och frispelat Ofere som tyvärr som så ofta förr inte fått kontroll på bollen i tid innan Wastå hunnit ut.
Halvtidspaus och sedvanligt paussnack utanför After i Gamla Stan , Stockholm, 28 grader i luften och sparsmakad förnöjsamhet.
Även i andra halvleken får vi först tag på den svävande och herrelösa taktpinnen. Jensen slår inlägg på Ofere som nickar ner starkt till Vinzents som slår på ett bra vänsterskott utanför straffområdet strax över.
Minuten senare (47') tvåfotar Ola snyggt fram Ofere som tyvärr får bollen en meter för långt framför sig i straffområdet. Ska dettta bli en urladdning med Kalmar i ständig brygga?
Jensen och Dixon har några fina brytningar men en föraning av vad som komma skall är när Rasmus Elm slår ett av otaliga KFF-inlägg farligt nära Sandqvist som med näppe lyckas boxa bort. Även i första halvlek har ett otal KFF-inlägg, -hörnor och -inkast plågat vårt försvar.
I 56e minuten avlöser snurrgubben Jimmy Tuoma den trötte men dittills nyttige Mike Jensen som har gjort en gedigen Malmö Stadion-debut. Jimmy visar genast att tidigare inhopp inte varit slumpens ingivelser utan anskaffar en hörna med ens.
Tyvärr är våra hörnor lika farliga denna afton som Magnus Uggla i rullstol ensam mot ett gäng skinheads i Salem en bister novemberkväll. Ingen skam dock mot omänskliga Kalmar-fyrar.
Minuten senare går den sorglige brassen Sobralense ut och in kommer den raske Daouda som jag förutspådde skulle få starta.
Som ett brev eller två på posten får Kalmars långbollar genast mer tyngd då Viktor Elms nickskarvar inte längre möts av frågetecken utan av en kompromisslös forward som vet och kan ligga på rulle. Ett förmodligen rätt okänt begrepp på brasilianska sandstränder.
Runt minut 60' är Tuoma aktiv och slår två bra inlägg och Järdler har tur att hans tackling på Ingelsten vid straffområdeslinjen ej renderar i straff. Rasmus Elm har också ett lågt inlägg mot första stolpen som Sankan klarar bra.
Sen kommer det mål som Kalmar på ett smygande vis gjort sig mer eller mindre förtjänta av. Inte på grund av storspel utan ett envetet malande enligt Nannes manualer.
En långboll skarvas vidare av gänglige broder Viktor Elm och änmer gänglige broder David tar vid och skjuter distinkt in kvitteringsbollen bakom en hjälplös Sandqvist. 1-1 och minuten heter 63'.
Svårt att ge någon skuld men Vinzents hinner helt enkelt inte täta den yta som Halsti (?) lämnat vid nickduellen.
Efter målet är det ändå MFF som verkar kunna sleva upp mer energi ur sin ränsel och bland annat Tuoma är nära att få straff om hans slängning ej varit så förfinad. Rasmus Elm har ett tungt skott strax över innan Toivonen skjuter bra efter finurligt väggspel av RÅP och Tuoma via stödjebenet.
Vi kommer nu in i period där MFF skapar en del men där Kalmar ändå känns tyngre. De pumpar långt och vi tappar boll enkelt och lyckas inte längre få fatt på den. Bytet Jensen-Tuoma har gett mer fors och kreativitet men vi har också tappat en oväntad bollvinnare.
Ofere nickar också i mål men mig oförståeligen avvinkas det för offside. I detta läge har det dock börjat skönjas att Daniel Andersson är rejält på gång i matchen medan Robert Åhman-Persson börjar svikta.
Det börjar också hetta till mellan den uppsnurrade och självförtroendemässigt provocerade Stefan Larsson och dess enerverande upphov Tuoma med påföljd att den senare blir brutalt nedsparkad.
I minut 75 byts den trötte RÅP ut och in kommer Robin Nilsson som börjar bra med fint djupledspass och sedan lite bollvinn och säker pass.
Toivonen går snyggt igenom centralt och kapas av Rasmus Elm. Frisparken räddas på mållinjen av Marcus Lindberg som smart backat ner vid skott-tillfället.
I minut 78 kapar Halsti inbytte Jimmie Augustsson i högerinnerposition och Rasmus Elm slår snabbt på broder David som smart friställer altmeister Patrik Rosengren för säkert målskott och som vid jubeltillfället redan nedtecknat ett kapitel i sin memoarbok över stora händelser i sitt fotbollsliv.
Föga har han då räknat med vårens energiknippesavbytare ehuru målsumpare Agon Mehmeti som i minut 83' byter av den för dagen rätt oproduktive Molins.
Blott minuten senare (84') får denne hemlige Agon fatt på sin lyckas stjärna på den för aftonen klarblå himmelen och styr stilfullt in ett ovanligt kvalitativt inlägg av den ständigt jobbande men flytsaknande Ofere som dessutom brutit in med kraft och ackuratess i straffområdet som vore han en Zlatan i högform.
Bollen neddimper lågt i Wastås högra målhörn och där tänker man lite till mans att ett oavgjort trots allt inte är så illa mot detta tunga och kvalitativa Kalmar.
Men vi skriver oss kanske också på näsa för nu är det ungdomligt och optimistiskt präglat MFF som nyttjar sitt oförstånd och oförmåga till försiktighet och den som ävs mest är Jimmy Tuoma som tycks tvingad av sin hårbuske att snurra vidare. Även Järdler pumpar långt men rakt i nävarna på Wastå.
Det låter som om det passerat en ocean av tid men bara 4 minuter senare då 88 minuter står i eldskrift på Malmö Stadions gamla hederliga anslagstavla slår den alltmer mindre hemlige Agon till på nytt.
Ola rycker sig loss i oefterhärmlig post-sommaruppehållsstil och slår en rask men kort passning framåt till Agon som vickar bollen förbi den forne matchhjälten Rosengrens avdomnade sko och väl fri med målvakten vräker vår nye hjälte bollen förbi en maktlös dito. Vad gör väl då en onödig varning för alltför uppsluppet målfirande?
3-2 och den skönaste vändning våra framgångstörstande strupar smakat på mycket länge är ett faktum.
Kalmar lyckas inte uppbåda en slutforcering utan det vi minns mest av de kvarvarande minuterna är Jimmy Tuomas fullständigt hejdlösa skratt- och applådframkallande lek med KFF-backar vid deras vänstra hörnflagga där han med alla delar av sina fötter trixar förbi dem gång på gång för att få tiden att gå och få publiken att gå upp i limningen av lycka.
Lättade och lyckliga MFF-hjältar vid Fröjdfelts avslutsblås och en härlig avslutningsbild är när vinnarskallen nummer ett i Malmö FF just nu, Ola Toivonen, tar upp matchhjälten på sin rygg och låter sig väl daskas som den fullblodshingst utöver det vanliga han alltmer börjat manifestera sig som.
----
Malmö FF-Kalmar FF 3-2 (1-0) Publik: 12948
1-0 Christian Järdler 34', 1-1 David Elm 64', 1-2 Patrik Rosengren 79'. 2-2 Agon Mehmeti 84', 3-2 Agon Mehmeti 84'
Domare: Peter Fröjdfeldt
Varningar: MFF- Agon Mehmeti , KFF- Lasse Johansson
Malmö FF: Sandqvist - Vinzents, Halsti, Dixon, Järdler - Molins(83'), Andersson, Åhman-Persson (75'), Jensen (56') - Ofere, Toivonen - Melichárek, Mravac, Nilsson (75'), Tuoma (56'), Mehmeti (83'),
Slutord: Underbar kämpainsats från första till sista sekund. Framförallt innermittfältet Daniel och RÅP ska harangeras för sin växeldragning som mittfältets slagfältskungar. Toivonen börjar segt men kommer in i det mer och mer och är på slutet lysande. Mike Jensen andas klass men är ingen ytterspelare. Molins får chans efter chans men kommer inte riktigt loss.
Det är på de offensiva kanterna vi kan höja oss rejält! Ofere är hela tiden med i matchen men har det svårt att få det att lossna. Bra som target men är ingen boren djupledslöpare. Backlinjen lyfter sig jämfört med tidigare som kollektiv betraktat men Kalmars båda mål känns onödiga.
Vems är felet?
Järdler börjar svagt men förbättrar sig ständigt under matchens lopp och det är intressant att han gör målet precis efter ett par fina aktioner dessförinnan. Självförtroende föder självförtroende..Halsti och Dixon stabila idag och även Vinzents gör en stark offensiv insats.
Sandqvist gör en fin insats som sista utpost och kan ej klandras för baklängesmålen. Inhopparna Tuoma och Mehmeti sensationella och redan nämnda men även Robin Nilsson gör ett fint inhopp.
En stor tankeställare till oss som varit skeptiska till "den tålmodiga vägen". Kanske dags för oss som var med på det bistra 90-talet att släppa skepsisen och ge oss förbehållslöst? Det finns dock fortfarande stora brister rent individuellt även om spelidén ÄR alltmer tydlig!
Fantastiskt rolig var denna fotbollsfest hursomhelst och ett klassiskt dubbelmöte mot våra FF-bröder blev det sammanfattningsvis. Hatten av för Kalmar FF men en jättesalut för en helgjuten MFF-insats från tränarbänk till siste avbytare. Även publiken sjöng sig fram genom TV-skärmen på ett fint sätt.
