Himmelriket höstsiar
Dan efter dan efter dan då Malmö FF stod för en sällsynt matchvändning i slutminuterna mot Kalmar FF ter det sig naturligt att sia om laget och dess formering under de avslutande 14 matcherna.
Med en kvartett nya spelare i Rick Kruys, Jimmy Touma, Robert Åhman-Persson och Mike Jensen och alla spelare tillgängliga förutom Anders Andersson och Haralampos "Babis" Stefanidis, känns det som om konkurrensen på framför allt mittfältet och i anfallet kommer att bli mördande framöver.
Om vi förutsätter att Ola Toivonen inte blir köpt innan transferfönstret stängs så är han mer än gjuten i rollen som släpande forward.
Agon Mehmeti i all ära men tills vidare får han nog finna sig i att agera avbytare då Jonatan Johansson skapar så pass mycket med sina löpningar och spelintelligens på topp. Dessutom är han själv i fin målform efter sommaruppehållet.
Skulle Agon fortsätta att ösa in mål som avbytare och i B-lag så blir det genast desto svårare att ta ut laget och då skulle även Jonatan kunna vara aktuell som högermittfältare.
Ett alternativ hade ju vara att spela dem tillsammans med Toivonen strax bakom men det har ju nu med all tydlighet äntligen bekräftats att den senare trivs allra bäst i en fri roll bakom en ensam forward.
(Det vi spelar just nu är ju ett slags 4-2-1-3 men med Ola som mittfältare blir det mer av 4-1-3-2 och det stadiet känns passé.)
Edward Ofere gjorde ju ett klass-assist till Agon Mehmetis kvitteringsmål i söndags men provkartan på dålig första touch och bristande spelsinne uppvägs inte av hans fysiska styrka och förmåga att vara jobbig för motståndarna. Den biten klarar ju även Jonatan Johansson av med den äran.
Daniel Andersson och Robert Åhman-Persson fungerade lysande tillsammans på defensiva innermittfältet mot KFF och lär få fortsatt förtroende av Roland och Hans.
Dilemmat är att Rick Kruys och även en frisk Labinot Harbuzi ger oss en extra dimension på det centrala mittfältet och frågan är om det inte i längden är att ha både livrem och hängslen om vi spelar Daniel och RÅP tillsammans?
Förvisso skulle både Kruys och Labinot kunna sättas ut på en kant och ha en slags fri Beckham/ Brolin-roll men ingendera av dem lär väl stampa med träskorna på kullerstenarna över en sådan lösning.
Det blir nog så att Kruys trots allt tar platsen bredvid Daniel medan RÅP får agera väldigt stark back up såtillvida han inte är tänkt att förstärka en svajig försvarslinje redan i år. Nummer 10 är trots allt nummer 10.
På vänsterkanten ser det ut som om Mike Jensen i nuläget verkar vara tränarparets alternativ och det är inte helt fel att han håller till där då han är högerfotad och den större spelvinkeln inåt planen ger ytrymme för bra krossar åt motsatta flanken till och även vandringar in i planen.
Att spela på högerkanten skulle kräva mer av honom att slå sin back och komma runt för inlägg. Det är svårt om han inte är van ytter. I söndags visade han också fina defensiva förtjänster vilket även gjorde Järdler bra. Att han ska ta plats på innermittfältet som lågprioriterat lån känns orimligt i dagsläget,
Här vill många istället se succéyrvädret Jimmy Touma men frågan är hur denne klarar av att spela en hel 90-minutersmatch i allsvenskt tempo? Med det tempo han avverkat sina tidigare halvtimmar skulle han med näppe orka med en halvlek från start.
Eller underskattar vi lite till mans hans fysik då han kan räknas till kategorin "artister"? I det rent taktiska och defensiva har han ändock en del kvar att bevisa. Månne en avgörande fördel till Jensen?
Ska Touma helt enkelt flyttas över till högersidan där Guillermo Molins inte övertygat på slutet och sällan kommer till varken inläggsläge eller avslut? Senaste målet föll mot Gefle 16 april. Defensivt är inte heller "Gische" av den mer stabila arten. Kommer det att ske en förändring så är det här det händer.
Jeffrey Aubynn då? Helt sant är det att varken eller Jensen eller Touma ännu noterats för någon assist eller gjort mål men Aubynns produktiva kurva har sedan länge varit i det nästan obefintlig och skärpan i de fasta situationerna har blivit alltmer suddig. En tuff höst på bänken och förhoppningsvis ger det Jeffrey lite tändvätska att åtminstone kunna komma in som en "supersub".
I backlinjen är outtröttlige Vinzents och efter frisparksmålet alltmer självsäkre Järdler givna som ytterbackar. Allvarlig konkurrens saknas dessutom.
Jonas Sandqvist gjorde en säker insats mot Kalmar och är förhoppningsvis på väg upp ur en lång svacka. Skulle det komma att ske en förstärkning på den posten så lär det inte göra det innan serien är slut.
Då återstår bara den lagdel där vi ser väldigt svaga ut för tillfället även om potentialen i teorin är väldigt stor: mittförsvaret.
Marcus Halsti imponerar med sitt passningsspel men har visat sig vara mycket svagare i det fysiska backspelet än vad vi hade befarat.
Jimmy Dixon blandar och ger och ser inte ut att göra sin bästa allsvenska säsong om man uttrycker sig snällt. Gabriel har utvecklats markant men är fortfarande lite slarvig i vissa moment. Matchen innan skadan mot Sundsvall var han däremot klockren så när han väl är tillbaka lär han peta Dixon.
Den stora frågan är då om Rolle och Gren fortsätter att ge Halsti fortsatt förtroende eller om Robert Åhman-Persson med sin imponerande fysik och ungefär lika säkra passningsspel bereds plats i fyrbackslinjen redan nu?
Spelare som Robin Nilsson, Joakim Nilsson, Niklas Skoog och Anes Mravac befinner sig, efter Hasse Borgs succéartade köpräd och uppblossandet av den Mehmetiska stjärnan, långt från startelvan i dagsläget och måste göra något alldeles sensationellt på höstens träningar för att åter "vara med i matchen"
Angenäma bekymmer för vårt tränarpar som nu när guldsnacket åtminstone för tillfället är helt nedlagt kan koncenterara sig på att bygga upp det framtida storlag som vi alla hoppas på och vem vet vad som kan hända om pusselbitarna börjar falla på plats redan nu på lördag mot Göteborg och matcherna som stundar därefter.11 poäng på 14 matcher är ett innanhav men ingen ocean...
