Oavgjort mot FC Basel i CL-kvalet
Thomas Olsson efter kvitteringen mot Basel

Oavgjort mot FC Basel i CL-kvalet

Inför den första matchen i Champions Leagues andra kvalomgång betraktades Schweiziska mästarna FC Basel som favoriter. IFK Göteborg stod dock upp relativt väl, men fick bara med sig ett oavgjort resultat från Ullevi.

I den nästintill tropiska sommarvärmen hade nästan 11 000 åskådare tagit sig till Ullevi för att se IFK Göteborg spela sin viktigaste internationella match sedan 90-talet - även om det suttit fint om vi tvålat till FCK i Royal League-finalen våren 2005. Basel hade ett par hundra supportrar på plats, skrudade i sina rödblå färger som såg misstänkt lika ett annat lag med förkortningen FCB. 

På förhand varnade IFK:s scouter för ett fysiskt starkt motstånd som framförallt är starka på fasta situationer. När lagen väl stod uppställda på Ullevis grönbruna gräsmatta stod det klart att Basels manskap var bland det mest välväxta i fotbollslagssammanhang jag sett. Förutom ett par kortare spelare som t.ex. Behrang Safari och den ypperligare högerbreddaren var det 185+ cm som gällde. 

Blåvitt startade med förväntad startelva. Hjálmar Jónsson var tillbaka från sin armskada, likaså Niclas Alexandersson vars hälseneskada nu är under kontroll. Noterbart att årets ”stora” nyförvärv vid sidan av Kim Christensen, Daniel Alexandersson, var utanför 18-mannatruppen. 

IFK startar matchen ganska lovande och vaskar tidigt fram en riktigt bra möjlighet efter att Pontus bökat och stöket i Basels straffområde, men blåsts av för frispark. Dessutom ett par hörnor och något frisparksläge. Dock så ser man att Basel har en skicklig målvakt på höjdbollar som dessutom backas upp av en fysiskt och nickstark backlinje. När Basel vinner boll faller IFK snabbt tillbaka och tajtar till ytorna, Pontus Wernbloom går ofta ner som en slags femte mittfältare i defensiven, samtidigt som Gustav Svensson vid utsparkar och längre bollar sjunker ner som en extra mittback. Uppvaktning på Basels nickstarka spelare var något som definitivt krävdes, då Basel oftast sökte sin urstarke ensamma anfallare för mottagning och fördelning. All heder åt backlinjen som matchen igenom stångades bra och ofta vann tillbaka bollen eller störde i mottagningarna. Annars hotade man framförallt via sin högerkant där den tekniske portugisen Carlitos visade prov på fin teknik och balans. Hjálmar Jónsson arbetade dock följsamt och tvingade ofta ner Carlitos i hörnen eller bakåt i planen. 

Tidigt i matchen ser man tendensen att Basel är bollskickligare och dessutom starkare rent fysiskt på mittfältet. Samtidigt gör Pontus Wernbloom sin absolut bästa match på riktigt länge då han sliter och jobbar på vartenda uppspel från backlinjen samtidigt som han också oroar i djupled några gånger, får med sig bollen fint och tvingar Basel till oschysstheter. 

Efter ca 20 minuters spel har Basel haft en fin chans på ett volleyskott utifrån där Kim Christensen tvingas tippa bollen till hörna samt ett avslut ur dålig vinkel där Kim reflexräddar. IFK å sin sida hade ett mönsteranfall där man vackert rullade upp Basel längs med vår högerkant på sedvanligt Alex- och Adammanér, men där Adams inspel misslyckades. I den 26:e minuten tar dock Basel ledningen. Upprinnelsen är ett anfall längs IFK:s högerkant där ett inlägg bryts av Ragnar, men bollen går i en hög båge mot Kim, som ser sig tvungen att tippa bollen till hörna. Tyvärr upprepar sig nu problemen vi haft i Allsvenskan på fasta situationer. Hörnan är väl slagen mot bortre delen av målområdet. 188 cm långe Benjamin Huggel kommer fint till bollen och kan distinkt nicka in 0-1 till Basel. Niclas Alexandersson var den med ansvar för den zonen. Niclas kanske kunde gått in hårdare för att vinna bollen, men blir samtidigt i viss mån nedtryckt av Huggel och förlorar duellen. 

Ett tag kändes det som om luften gick ur såväl laget som publiken, som dittills presterat ett riktigt bra tryck från läktarsidan. Men laget repade sig och vägrade se slaget förlorat. Man jobbade på och försökte ställa om snabbt och med mycket folk de gånger man vann boll lite högre upp i plan. I den 32:a minuten får IFK utdelning på ett mönsteranfall från högerkanten precis vi sett tidigare under matchen samt flera gånger i Allsvenskan nyligen. Alex får boll högt i plan, Adam överlappar och driver inåt ned mot kortlinjen, spelar inåt bakåt och Olsson trycker distinkt dit den. Taget rakt ur instruktionsboken. 

Efter målet har IFK sin klart bästa period i matchen och Basel är ordentligt skakat. Man vaskar fram hörnor, frisparkslägen och skickar in inlägg i boxen. Kanske bästa läget av alla hann tyvärr aldrig bli en chans då Söder får bollen högt upp, går mot mål och har en perfekt lucka att spela fram Hysén i. Passningen kommer, men är lite för flack så Tobias får stanna upp och får inte riktigt bollen under kontroll. En lite brantare passning från Robin där och Hysén hade varit helt ren med Costanzo i Basel-målet. 

I halvtid konstaterar man att matchen kvalitets- och tempomässigt håller en nivå snäppet över en vanlig Allsvensk match och att Basel förvisso är duktiga, men knappast något FC Barcelona. 

Andra halvlek inleds också ganska skapligt av Blåvitt, men relativt snart ser man hur Blåvittspelarna inte orkar hålla uppe pressen, hur man ständigt är tvåa på andrabollarna och hur det passningsskickligare Basel klarar av att hålla i bollen på ett vis IFK inte kan. Blåvitt satsar mest på chansuppspel från Pontus som som sagt sliter heroiskt på topp, men som sällan lyckas hålla fast bollen med 3-4 Baselspelare som motstånd. Basel lyckas allt oftare komma fram längs sin högerkant och ta emot boll centralt. IFK:s backlinje med kanske främst Ragnar i spetsen gör dock ett riktigt bra jobb och släpper inte till annat än några hörnor och ett par avslut utifrån. Men Blåvitts kontringsförsök blir allt mer sällsynta och när man väl lyckas vinna boll brister det ofta lite i koncentrationen och felpassen blir allt mer frekventa. 

Ett tröttkört Blåvitt agerar alltså allt mer statister medan Basel förvisso anfaller, men samtidigt ser ut att vara ganska nöjda med 1-1. Hysén byts ut mot Sebastian Eriksson och Robin Söder får lämna plats för Nicklas Bärkroth. Med ca 10 minuter kvar lyckas Blåvitt faktiskt rycka upp sig lite och flytta fram positionerna igen. Bärkroth får andra halvleks klart bästa blåvita chans då Pontus Wernbloom efter ett grymt förarbete spelar in bollen till Bärkroth som vackert stannat upp och lämnat bevakarna framför sig. Från ungefär 11-meterspunkten klipper Nicklas till direkt, men tar kanske i alldeles för mycket och bollen går högt över. En dos mer kyla där och IFK kanske hade fått ett ledningsmål. 

Pontus gör som sagt en riktigt stark match och tvingar Safari att ta ett gult kort i slutskedet. Frisparksläget är riktigt bra, dessvärre uselt förvaltat av Hjálmar Jónsson. Hjálle må slå grymma inläggsfrisparkar, men frisparkarna med adress rakt i mål har jag ännu inte sett slås med kvalitet. Synd att det läget inte förvaltades bättre, i (cup)matcher som denna får man verkligen inte slarva bort fasta situationer på det viset. 

Basel gör också några framstötar, bland annat får man åter komma högst på en hörna, men nicken går ett par meter utanför. 

IFK, påhejad av en ovanligt röststark publik, kämpar förgäves i slutminuterna för att etablera något slags tryck, men resultaten uteblir. Vid full tid slutar således matchen 1-1, ett resultat som IFK nog skall vara mest nöjda med, även om man framförallt under första halvlek skapade en del chanser och pressade Basel. När konditionen började tryta och man alltför sällan fick vila blev resultaten allt som oftast den långa chansbollen mot Pontus och laget fick återgå till det kraftödande jagandet. 

Man ska dock ta med sig flera bra saker. Basel hade märkbart svårt att omsätta sitt bollinnehav kring IFK:s straffområde i vassa målchanser. Några skott över, något avslut på mål samt ett knippe hörnor var vad man fick ut. IFK kom inte fram lika ofta, men när man väl ställde om på ett bra sätt fick man ofta med sig viktiga hörnor, frisparkar eller småfarliga inlägg i boxen. Det fanns stora ytor att anfalla på, det står helt klart. Däri ligger nog också IFK:s hopp nästa onsdag. Basel kan spela på 0-0 och IFK är laget som måste anfalla. Tekniskt och på flera vis också fysiskt är IFK underlägsna Basel. Trumfkortet har ju stavats snabbhet och omställningar – kan IFK hantera en situation där Basel i godan ro spelar runt bollen på egen planhalva för att tvinga upp Blåvitt? Jag vet inte, men samtidigt är frågan om Basel vill – och kan – spela den sortens fotboll? Vi såg nästan inga seriösa maskningsförsök och Basel fyllde på med relativt mycket folk matchen igenom, trots att Basel uppenbarligen var nöjda med resultatet. Håller dom sig för fina att maska mot Blåvitt? Kanske lite klassisk underskattning/hybris kan gynna Blåvitt i returen, vem vet? 

Spelarmässigt gör hela laget en godkänd – kanske t.o.m. väl godkänd – insats. Försvaret är som tidigare nämnt stabilt och håller rent i boxen, förutom vid några hörnor. Kim har flera olyckliga utkast/utsparkar, men sköter sig i övrigt utan anmärkning. Mittfältet har centralt sett svårt att få tag på bollen, men främst Gustav Svensson gör ett oerhört jobb med att pressa, täcka ytor och kämpa i duellerna. Olsson gör ett fint mål, men blandar och ger lite väl mycket i passningsspelet. Ser dessutom ganska trött ut tidigt i matchen. Alexandersson är den som är skickligast att hålla i bollen och slår bort få passningar. Hysén löper mycket, vill mycket, men får ganska lite boll att jobba med. På topp ser Wernbloom ut som han gjorde hösten 2007 – äntligen är Pontus tillbaka! Dessutom med en domare som ibland blåser till hans fördel. Robin Söder har svårt att komma in i matchen, men gör något bra med bollen nästan varje gång – fördelar vidare, snygga finter, försök till väggspel etc. Är dock numret för liten många gånger. 

Tränarna hade nog givit tydliga direktiv till laget att under inga omständigheter tappa boll centralt i uppspelsfasen. I allsvenskan ser vi ofta Kim lägga ut bollen till mittbackarna, som ostört kan bolla mellan sig och ytterbackarna. Basel satte direkt press på vår försvarslinje och tvingade laget till långa uppspel eller Kim att slå en lång boll mot Pontus som försökte gå på skarv mot Hysén, en tydligt intränad variant som inte riktigt fungerade.
Nåväl. 1-1 är ett resultat som talar för Basel, men det är 90 minuter kvar att spela och gör IFK ett mål där nere är det plötsligt Basel som har trycket på sig. Mer koncentration, lika bra försvarsspel, lite bättre bollhållande och utnyttja chanserna ännu bättre. Då kan det gå.

Erik Lupander 2008-07-30 23:50:00
Author

Fler artiklar om IFK Göteborg