En otäck känsla
Ståplats största pessimist oroar sig för TFF:s allsvenska status. Och för sin egen hälsa.
Jag försöker med allsköns trick få bort den otäcka känslan som parkerat i magen, men när inte ens 18-årig Caol Ila hjälper inser jag att den är där för att stanna. I bästa fall kan den lindras med en seger på söndag. I värsta fall stannar den inte bara kvar utan blir värre ända fram till den 2 november.
Ursprunget till känslan är däremot betydligt enklare att reda ut. Det är nästkommande tre allsvenska matcher. Örebro, Gais och Norrköping. Tre fantastiskt viktiga matcher för TFF. Och naturligtvis för Örebro, Gais och Norrköping.
3 pinnar mot Gais på Ullevi nästa vecka hade naturligtvis varit fantastiskt skönt, men om matcherna ska rangordnas ångestmässigt är det nog trots allt den minst skräckinjagande. Inget ont om Gais alls. Efter förlusten på Vångavallen har de överraskat positivt på mig, men det är faktiskt ett lag vi kan låta dra ifrån lite. Visst, det är alltid kul att klättra i tabellen, men det viktiga är marginalen ner till alla skräckinjagande streck.
Örebro är alltid en källa till ångest. Förvisso är det många år sedan Kubisztal sköt oss sönder och samman, men en pinne mot gnällbältets stolthet känns fortfarande som en seger. ÖSK har dessutom, som så många andra konkurrenter, förstärkt truppen. Och det verkar ja gett vissa resultat. Efter att ha gjort väldigt få mål innan EM-upphållet verkar närkingarna kommit igång. Visst, av Kubisztal-klass tror jag inte något av deras nyförvärv är, men det är fullt tillräckligt för att den där otäck känslan i magen ska frodas.
Norrköping då? Det borde väl verkligen inte vara en källa till oro? 7 poäng efter 16 omgångar är tom sämre än vad vi presterade 2004. En tränarkarusell som så här utifrån mest är komisk borde ju dessutom om något lätta på den där otäcka känslan tycker man.
Men icke sa nicke. Det gör nästan det hela värre. Sämsta laget (så här långt) på hemmaplan är nästan ett mardrömsscenario så gott som något. Framför mina allt febrigare ögon ser jag hur Thomas ”Jag är för bra för superettan” Magnusson tåfjuttar in mål efter mål bakom vem det nu än är som står i TFF-målet. Klart favoritskap och hemmaplan känns inte som en speciellt lyckad kombo för TFF i år. Heller.
Norrköping är likt oss bättre borta. Faktum är att 50% av sina hemmapoäng har de tagit mot, just det ja, TFF. Lägg därtill att östgötarna tydligen lirade helt ok i gårdagens match mot starka Elfsborg så är det omöjligt att vändningen snart kommer. I alla fall för en match. Lagom tajmat till den 17 augusti. Möjligen är det bara dödssprattlingen från en hopplös jumbo, men för TFF kan det göra detsamma. Vinner vi inte mot Peking är vi i skiten på allvar.
Vad har då TFF gjort för att försöka lindra min något hysteriska ångest? Jo, man har lånat in Marcus Sahlman. Igen. Det funkade bra ifjol, men då fullkomligt skrek vi efter en målvakt. Med tanke på Fritz prestationer i dubbelmötet mot HBK så känns det behovet mindre i år. Men visst, Sahlman är en bra värvning.
Sen då? Jo då har vi ju… ingenting. Inte ett jota. Några provspelare har kommit och gått. Men det är det hela. Inte ens ett smaskigt rykte har vi fått roa oss med (fast undrar om det inte var Figo jag såg på 146:an mot Trelleborg häromveckan?). Jag ringde till och med bilprovningen igår för att kolla läget. Men inget. Nada. Zip. Nichts.
Panikvärvningar klarar vi oss utan, men nog borde vi kunnat hitta något intressant till en rimlig peng någonstans? Och i brist på det kunde vi väl i alla fall lyckats dumpa onödiga kostnader såsom Senoglu och Cetinkaya. Men inte ens det. Eller jo, möjligen skriver Cetinkaya på för Ängelholm, eller annan desperat klubb, i de sista skälvande minuterna av transferfönstret. Och det verkar som vi får nöja oss med det. Det kanske gör lönebalansen något bättre, men för min ångest och mage gör det ganska lite.
I brist på värvningar så får jag helt enkelt sluta ögonen och försöka få fram de där trevliga minnesbilderna istället. Spelet i första halvlek mot HBK och DIF tex. Magnus Andersson kanon mot blåränderna. Fredrik Jensens löpning och kliniska avslut mot svenska mästarna. Och Dennis Melanders hängivna ”släpp ingen jäkel över bron-spel”. Tyvärr är det mest inkast, missade markeringar och självmål från matcherna mot Ljungskile, Helsingborg och Norrköping som dyker upp…
Socialstyrelsen i samarbete med Läkare Mot Fotbollsångest låter hälsa att starksprit verkligen inte rätt metod att bota vare sig ångest eller magproblem. De återkommer med rimligare lösning så snart de hittat den.
