StåplatsPanelen: "Allt är den norra läktarens fel"
Veckans StåplatsPanel ställer sig frågan varför TFF inte längre är ett fruktat lag hemma på Vångavallen. Panelen har olika argument. Sebbe bland annat går till hård attack på den nya sittplatsläktaren och menar att allt är den norra läktarens fel.
PANELMEDLEMMAR:
Roger Persson: TFF-are sedan barnsben som trots klubbens många motgångar och bakslag ändå troget löser sin entrébiljett med förhoppningen att turen vänder just denna dag.
Sebastian Andersson: Styrelsemedlem i True Blues som tycker att Trelleborgarna borde bry sig mer om spelet än om maten på matcherna.
Markus Kinnunen: Hemvårdare i Trelleborgs kommun, Fotograf/bildkonstnär - numera malmöbo. Saknar en Issa Manglind-typ i TFF.
Antalet utländska provspelare som kommit till Trelleborg de senaste åren är stort, men det är bara ett fåtal av dem som har lyckats spela till sig ett kontrakt. Vad tror ni det beror på att så många testspelare inte håller måttet? Tror ni testspelarna stör övriga laget, och med tanke på det lilla antalet som lyckas är det kanske lika bra att sluta ta hit fler, eller?
Roger:
- Av de testspelare jag känner till så är det väl bara Paulino och Jensen som lyckats få kontrakt och Jensen var ju knappt ens testspelare då det var Lilienberg som tipsade om honom. En enda affär har alltså mig veterligen gått i lås i testspelarsammanhang trots att vi säkerligen haft närmare femton-tjugo testspelare här under de senaste åren. Det är ett uselt resultat och frågan är om kraven på testspelarna är för höga eller om testspelarna själva är för dåliga. Kanske är det en kombination av båda. Som testspelare så kan det inte vara lätt att bara ha några dagar på sig att prestera häpnadsveckande resultat i en klubb där man inte känner sina medspelare och oftast inte ens behärskar språket. Som klubb så är det inte lätt att se storheten i en testspelare som man knappt kan göra sig förstådd med och som är stirrig och stressad och försöker överarbeta allt eftersom han måste visa sig på styva linan för att ha en chans. Ännu en spelare i laget är en ekonomisk chansning och om spelaren visar sig inte hålla måttet så är det pengar i sjön. Visar han sig däremot vara en enorm talang så är ett ettårigt provkontrakt ingen höjdare då spelaren närsomhelst kan försvinna vidare som Bosman. Därför gäller det att binda spelaren till klubben så länge som man vågar och då löper man risken att det kan vara ett dyrt misslyckande modell Hassan Cetinkaya.
- Testspelande is a bitch, men vi måste tyvärr pyssla med det då det inte är lika lätt för oss som för FC Köpenhamn att bara mjölka en mindre liga på talang. Testspelare är vårt sätt att hitta billiga spelare och i den bästa av världar så fungerar det någorlunda.
Sebbe:
- De håller inte måttet på grund av att det oftast är spelare från andra länders andraligor som kommer hit. Är man en i mängden av spelare i amerikanska andraligan för att ta ett färskt exempel så säger det sig nästan själv att man inte platsar i TFF tycker jag. Visst finns det talanger men det är knappast TFF kan stå först i kön då.
Jag tror inte att det stör de andra spelarna, snarare förbättrar då man som spelare måste tänka ungefär "fan, en testspelare, duger inte jag?" och höja sig en nivå.
Markus:
- Som en "liten" klubb så har man inte råd med att åka runt europa, sydamerika och afrika hela tiden och scouta spelare. Även om jag hade stor förhoppning till Prahls Brasse-resa. Nej, om Prahl skulle ut o scouta spelare igen så tror jag att han ska hålla sig till något gammalt Östland: ex. Polen - där han redan har lite erfarenhet. Tror inte att det stör träningen mer än att där kommer någon hårdbarkad jäkel som sparkar ner dom. Inte som på Brorssons tid då han bjöd en provspelande tonåring från Argentina på en rejäl luftfärd.
Inte tycker jag att vi ska sluta ta hit provspelare: tycker att vi tar hit för lite spelare. Nej, lita mer på agenter och säg: Välkommen all världens medelmåttor så gör vi stjärnor av er - om inte: så finns de jobb på Casa blanca.
TFF har alltid varit kallat ett starkt hemmalag, men så här långt in på årets säsong är man bättre borta. Är det dags att sluta kalla TFF hemmastarkt eller är det bara tillfälligheter som gör att det ser ut som det gör i år? Vad är dina tankar i övrigt på denna frågan?
Roger:
- Så var det förra året också om jag inte missminner mig totalt. Jag tror att det hela är så enkelt att det går att summera upp i avsaknaden av förväntningar. Hemmalaget har nästan alltid favoritskapet och publiken kräver tre poäng, framförallt mot sämre motstånd som ÖSK och Ljungskile. Då knyter det sig lätt. På bortaplan är det andra laget favoriter och ingen tycker att det är konstigt att man som bortalag spelar defensivt och försöker göra det bästa av de chanser man får. Som hemmalag finns ofta önskemålet från publiken att man inte bara ska vinna, man ska även spela fin fotboll. Det kravet har inte bortapubliken, åtminstone inte på gästerna. Det är alltså lättare att ligga på kontring och spela efter sin förmåga när ingen har några förväntningar på en. Som bortalag kräver ingen klacksparkar och klapp-klapp-fotboll.
- Det pratas ju ofta om hemmafavören, men jag är inte alldeles säker på att alla alltid föredrar hemmaplan.
Sebbe:
- Det var väl ganska länge sedan TFF var hemmastarka känns det som, i alla fall i Allsvenskan. Superettan 2006 var ju klockren men hela 2000-talet har nog inte Vångavallen uppfattas som den "skräckarenan" den var på 90-talet. Allt är den norra läktarens fel!
Markus:
- Kan gärna sluta kalla dom hemmastarkt så länge vi vinner alla borta - tycker att det låter ganska coolt med ha ett bortastarkt lag. Tycker att det börjar luta att åt vara starka både hemma o borta: laget ser starkare o starkare ut. Får hoppas att det inte är en synvilla bara - som det oftast är när man är Trelleborgare: det måste vara saltvattnet?
Utan att göra historien allt för lång, hur blev du en gång i tiden TFF:are? Berätta.
Roger:
- Jag kommer från en familj med mestadels IFK-are, varav ett par morbröder var väldigt framträdande som spelare i klubben på femtio- och sextiotalen. Eftersom jag av naturen är en obstinat jäkel så var det på sätt och vis självklart att jag skulle hålla på TFF eftersom få andra i familjen gjorde det. Den allsvenska sejouren på nittiotalet befäste den åsikten och sen har det rullat på oavsett med- och motgång. Man kan lite generaliserande säga att jag började mina TFF-år som trotsig och revolterande medgångssupporter, men i och med avsaknaden av medgång under de senaste tio-tolv åren så har engagemanget fördjupats till trofast kärlek. Det är lite som i ett äktenskap där motgångar och prövningar snarare fördjupare kärleken och omsorgen. Det har gått så många år nu att den ytliga medgångsflirten på tidigt nittiotal utvecklats så mycket att jag kommer att stå TFF bi så länge jag lever. Jag kan i dagsläget inte se någonting som kommer att kunna rubba detta faktum. TFF-engagemanget är en del av mig, en del av min ungdom och mina år som vuxen individ. Jag har så många fina minnen förknippade med mörkblått att jag länkas fast i klubben av lika delar nostalgi och sympati. Kärleken är mörkblå för mig.
Sebbe:
- Jag önskar att jag hade en jättebra historia att skriva eller att det gått i familjen. Men tyvärr så är det inte roligare än att jag var på en match 1993 eller -94 och sen dess så har det bara varit TFF. Eftersom jag är från Vellinge, där MFF "är laget" så har jag alltid fått argumentera för mitt val, vilket bara stärkt känslorna för föreningen.
Markus:
- Tacka min bror för det - han hade själv en kort sejour i TFF men hängav sig åt icke-träning och mötorhead istället. Men hade en grogrund i hjärnan redan när jag var 12 o såg TFF-MFF 1985: och sen börja det på allvar när ja kolla på EM -92 och TFF låg närmast till hands, dom va ju rena världsmästarlaget på den tiden, och dom hade så vackra Tröjor (ironi).
