Krönika: Tankar kring Schweizerostens tomrum
Förutsättningarna är glasklara. IFK Göteborg måste göra mål på FC Basel för att kunna ta sig vidare. Men kommer Basel verkligen spela på resultatet från Ullevi? Detta är några funderingar kring hur IFK Göteborg kan utnyttja de tomrum som den Schweiziska fotbollsdelikatessen Basel erbjuder.
Som uppladdning inför onsdagskvällens match roade sig undertecknad med att se en inspelning av det inledande mötet mot Basel och utifrån detta försöka dra vissa slutsatser om hur IFK på olika vis kan tänkas försöka skapa taktiska fördelar inför returen. Givetvis har Basel det enklare då de har ett resultat att spela på, men de flesta källor menar på att Basel är erkänt hemmastarka och knappast kommer nöja sig med att spela för 0-0 och således går framåt.
Några betraktelser från första mötet
• Defensivt sjunker Blåvitt tidigt djupt med laget och Wernbloom faller också ned en bit för att ge understöd till mittfältet. Taktiken fungerar relativt väl. Basel har mycket boll på Blåvitts planhalva, men avsluten kommer antingen utifrån eller så styrs Basel ut på kanterna. Bjärsmyr och Sigurdsson gör ett strålande jobb centralt och förlorar knappt en duell i eget straffområde.
• Blåvitts chanser skapas fram till det förlösande 1-1 målet nästan enbart tack vare att man vinner boll högt och kan ställa om. Men man har förtvivlat svårt att få till något som helst bollinnehav. De fysiska Schweizarna pressar högt med anfallare och mittfält och vinner majoriteten av duellerna. Efter 1-1 och fram till paus ser vi ett mer aggressivt och bättre IFK som flera gånger är nära att komma till riktigt bra lägen.
• Kim Christensen verkar ha fått direktiv att använda så få utkast som möjligt. Istället kör man nästan varje gång varianten med lång utspark mot Wernbloom som från vänsterkanten skall skarva vidare. Det fungerar dåligt överlag, och varför inte byta kant och sätta press på defensivt svage Behrang Safari istället? Taktiken i sig är begriplig – att tappa boll långt ned i uppspelsfasen blir ofta ödesdigert.
• Det höga utgångsläget hos Basel var nog precis vad Blåvitt ville ha. 3-4 gånger under halvleken vinner man boll och kan komma rättvända med jämna nummer mot Basels försvarslinje. Utdelningen blev främst några hörnor, men också den osäkerhet som detta spred hos Baselspelarna. Problemet är bara att IFK borde ha kommit rättvända betydligt fler gånger. Orsaken till ovanstående stavas i mångt och mycket ett bitvis slarvigt passningsspel i kombination med ett nästan överdrivet säkerhetstänkande. Thomas Olsson hade fram till sitt mål slagit bort åtminstone halvdussinet relativt enkla passningar i lägen då han satts under press av Basels mittfältare. Blåvitts försvar har valt att slå långa chansartade bollar när man blivit minsta stressade. I ytan mellan Basels försvar och mittfält fanns det riktigt mycket ytor att anfalla på. Här tror jag en av nycklarna inför returmatchen gömmer sig i ljusan dager. Kan IFK få in bollar i ytan mellan mittfält och backlinje för Hysén & Co att vända mot mål på kan det verkligen bli åka av för Basels försvarare.
En taktisk omdisposition som stavas Wernbloom?
Sista halvtimmen mot Malmö FF i lördags var en pina och ett allt tröttare IFK fick jaga mycket boll och man får nog tacka Malmös inkompetens för att det inte blev mer spännande än vad det blev. Men en intressant sak var att åter se Pontus Wernbloom i en ren innermittfältsroll efter ett år som anfallare. Pontus gjorde ett väldigt bra jobb i defensiven och var flera gånger den som var på rätt plats för att bryta MFF:s anfall. Mot Basel visade Pontus att han var en av få utanför IFK:s backlinje som fysiskt klarade av att till fullo mäta sig med den genomsnittlige Baselspelaren.
Jag leker med tanken på att låta Pontus ta Thomas Olssons mittfältsplats för att vinna ännu fler andrabollar, nickdueller och med sin enorma kondition dessutom orka jaga stenhårt i 90 minuter.
Frågan är bara då vem som skall spela bredvid Robin Söder på topp? Kan svaret vara ingen alls? Låt Niclas Alexandersson kliva in centralt på ett tremannamittfält och Stefan Selakovic gå in till höger. Stefan gjorde det bra mot Malmö senast och har dessutom rutin från såväl HBK som Heerenveen från internationella matcher. Enda problemet är bara att jag helst hade sett ytterligare en Pontus Wernbloom på topp. Robin är väldigt duktig, men någon utpräglad bollmottagare kan han ännu knappast kallas.
Ett eko från 90-talet
Idén påminner mycket om Roger Gustafssons klassiska gamla 4-5-1 från 94/95 där en ensam Stefan Pettersson fick ta emot boll på topp. Gustav och Pontus skulle då vara Erlingmarks och Lindqvists motsvarigheter, medan ”Alex” skulle få axla Rehns roll som speluppbyggare. Hysén till vänster påminner en hel del om den tidens högerbreddare Mikael Martinsson, medan jämförelsen Selakovic / Blomqvist är klart mer haltande. Snabba yttrar, två centrala bollvinnare, en playmaker. Jämförelsen haltar, men kan vara en taktisk disposition att ta till om det kör fast?
Idén ovan faller nog ändå på att Söder lär vara beroende av en stark bollmottagare bredvid sig för att komma till sin rätta mot ett lag av Basels kaliber. Wallerstedt är duktig i boxen, men utanför denna är det värre. Synd att Ranégie snubblat bort sig själv från IFK. I sina bästa stunder hade han nog kunnat fungera ypperligt i ett 4-5-1 som ensam forward.
Vi tar ett kliv tillbaka – till 4-4-2 och hur vi skulle kunna försöka rubba Basel. Denna idén hade för bara några veckor sedan klassats som ren idioti, men efter Söders framfart och Bärkroths underbara inhopp mot FC Murata kanske ett alternativ kan stavas snabbhet? Åter – in med Wernbloom centralt på mitten för att vinna boll. Satsa sedan allt på att Bärkroth och Söders snabbhet skall kunna utnyttjas av ett lågt spelade Blåvitt. Även detta långsökt då Basels 190-centimetersförsvarare nog tämligen enkelt skulle plocka bort våra småkillar.
Tillbaka till verkligheten
Nej. Sannolikheten lär vara stor att vi får se exakt samma startelva som i första mötet. Till vår favör talar att Basel åkte på en nit (förlust 0-2) i helgen och att vi vilade fem nyckelspelare mot Malmö. Vi var lovligt slutkörda efter 60 spelade minuter förra onsdagen, vilan kanske har givit den där extra uthålligheten som krävs? Mot oss talar att Basel har såväl hemmaplan, ett resultat att spela på samt att gräsmattan där lär vara av en helt annan kaliber än Ullevis. Vi såg pinsamt tydligt hur Baselspelarna var snäppet vassare än våra dito på att hålla bollen inom laget när IFK satte in pressen.
Som avrundning ger jag IFK ca 25% chans att klara av att gå vidare. Inte illa av ett lag som för två år sedan fick rejält med stryk av Derry FC, som spelade i bästa fall ”effektivt” under våren och som endast värvat en 19-årig lintott under sommaruppehållet.