Det enda som lyfte i dag var HBK-klackens flagga i vinden

- Bedrövligt, sa Janne Andersson. Peter Larsson instämde. Det sämsta jag sett på flera år, säger jag.

Jag har inte sett första halvlek mot Landskrona. Tur det, efter vad jag har hört. "Det här var värre", sa HP:s Jan-Owe Wikström redan i halvtid till mig. Men jag har som sagt inte sett matchen mot Landskrona. Ni som såg den halvleken får vara glada om ni missade söndagens match. Den sämsta jag har sett på flera år!

Janne Andersson la sin hand på min axel på sin väg till bordet där presskonferensen skulle äga rum. Det kändes faktiskt bättre efter det. På nåt sätt sa den handen och Jannes ansiktsuttryck när jag tittade upp: Oroa dig inte, så här dåliga är vi inte. Så här dåliga kommer vi inte vara. Det var ett tillfälligt bakslag. Vi kommer igen.

Så jag tror igen. Jag tror vi kommer igen. Mot Elfsborg redan. För så här jäkla dåliga är vi bara inte.



Det har kanske gått för lätt ett par matcher i rad. På de tre senaste matcherna har HBK gjort tolv mål. Tolv mål på tre matcher. Ett fantastiskt facit.
- Kanske att vi hade lyft lite för högt inför den här matchen, funderade Janne Andersson.
Helt säkert tror jag.
- Jag hoppas verkligen att vi inte tog för lätt på uppgiften. Utan att det bara var en sån dag i dag, sa Conny Johansson.

Själv tror jag inte att det BARA var en sån dag i dag. Jag såg underskattning. Jag såg passiva spelare som förra året vann stora silvret och, med tolv mål i ryggen på de tre senaste, skulle göra processen kort med nykomlingarna Gefle. Jag menar, bara Strömvallen i sig gav intrycket av att vi inte längre var i allsvenskan. Inte så konstigt om HBK-spelarna inte heller trodde att det var allsvenskt motstånd som bjöds då.

Ett misstag jag inte vill se mer av i år. Eller någonsin igen förresten, men det är kanske för mycket begärt. Men jag tycker att detta är en match som samtliga spelare ska spara på video och kasta ett öga på då och då. Som en påminnelse om hur snett det kan gå om man inte är skärpt. Om man tar för lätt på motståndet. Och hur tråkig utgången av en match kan bli.

För lika mycket som jag hatade att se denna match, lika mycket måste HBK:arna ha hatat att spela så här dåligt. HBK är bättre än så här. Punkt.

Den smärtsamma sanningen är att vårt första skott på mål kom först i 69:e minuten. Det var ett friläge för Preko som jag var helt säker på att han skulle sätta, så öppet var det. Men i slutändan fick att han knappt vare sig träff eller styrfart på bollen. Nämnde jag att det också var HBK:s enda avslut på mål i hela matchen. Mitt HBK-hjärta grät då.

- Som matchen blev så var den död redan efter tio minuter, konstaterade Janne Andersson.

Då hade Daniel Bernhardsson på ett väl enkelt sätt fått bredsida in 1-0 redan i sjätte minuten sedan Gefle vunnit två nickdueller i rad i HBK:s straffområde. Det blev värre fyra minuter senare när matchens bäste spelare Mathias Woxlin nickade in ett långt högerinlägg till 2-0.

Inledningen blev signifikativ. Detta var inte HBK:s match. Gefle-spelarna ville så otroligt mycket mer. Och anförda av taggtrådstuggande innermittfältarna Mathias Woxlin och Jon Ericsson malde Gefle effektivt ner HBK. Minut för minut. Inte hjälpte det heller att den förvirrade domaren Jonas Eriksson inte visste alls vilken nivå han ville ha i matchen.

Men det blev fel från början. Enkla passningar som missades, dålig tändning, klantigt försvarsspel, inget stämde. Och redan efter 24 minuter försvann Magnus Andersson ur matchen, skadad. Ett tungt avbräck som satte stopp för de senaste matchernas effektiva omdisponeringar i laget med Dusan på högerkanten och Magnus/Magnus som rivigt innermittfält.

Och av någon outgrundlig anledning tyckte spelarna att långbollar mot Sashcheka, Thorvaldsson och Ingelsten var en bra spelidé. Det var det inte. Bara tacksamt för Gefles försvar. Och i dag hjälpte inga byten eller systembyten. Joel Johansson fick chansen, HBK testade 3-5-2, men det funkade bara inte.

- Det lag som vinner närkamperna vinner ofta också matchen, sa Janne Andersson som räknade med 90-10 i hemmalagets favör under första halvlek.

Och var "rätt så arg" i halvtid.
- Vi fick lite bättre fart i andra.
- Men ett avslut på mål under hela matchen är bedrövligt.
- Men varför det blev som det blev vet jag faktiskt inte.

Knappt jag heller. Det enda jag vill är att slippa uppleva en så dålig HBK-insats igen. Och att vi tar en gruvlig revansch på oss själva mot Elfsborg. Jag längtar. Det är tungt att ha denna matchen i minnet.

* * *



Thorvaldsson försökte sig på en bicacleta i första halvlek. Det kan ha varit det mest spännande som vi fick vara med om i HBK-väg.

* * *

Det fanns en tröst på Strömvallen. Sämre än så här blir det inte. Det kan bara bli bättre.

0 kommentarer