Det finns ändå lite rättvisa i fotbollen

Blåvitt förde länge matchen mot Elfsborg men såg ut att gå mot en tung förlust. I den sista övertidsminuten kom dock den välförtjänta kvitteringen när Ijeh kunde stöta in bollen efter en hörna.

Blåvitt kom till avspark med samma startelva som senast och det gjorde att man blev lite orolig för hur laget skulle orka efter den hårda matchningen den senaste tiden. I slutet av matchen såg det också ut som om det var ovanligt många trötta ben. Matchstarten var annars rätt intetsägande, de båda lagen verkade ha lite svårt att få igång sitt spel och bollen bytte ägare hastigt och lustigt utan att någon större spelskicklighet visades.

Efterhand var det Blåvitt som fick allt mera av bollinnehavet men det var Elfsborgs unge anfallare Sjöhage som såg farligast ut. Just när man trodde att man skulle slippa fler Fredrik Berglund- och Lasse Nilsson-typer från dem så har de hittat en ny snabb djupledslöpare att sätta på topp. Sjöhage är kanske inte riktigt lika kvick som tidigare anfallare men han verkar vara starkare i kroppen än sina föregångare och när Elfsborg kom i en spelvändning i den 15:e minuten höll han lätt undan Hjalmar vid mittlinjen och kom fri längs med IFK:s vänsterkant. Han spelade sedan bollen vidare till Daniel Alexandersson som följt med upp i anfallet men som tur var fick denne ingen fart på sitt skott ur bra läge och Bengt kunde rädda med vissa problem.

En anledning till att IFK hade svårt att skapa chanser var att kantspelet inte fungerade, Selakovic var inte inblandad i spelet och Wowoah hade visserligen mycket boll men begränsad framgång med att kontrollera den. Istället var det via det centrala mittfältet och anfallarna som farligheterna fick skapas i början. Ett riktigt bra läge kom i den 21:a minuten när Mourad drev bollen fram centralt, han blev tagen hårt av backen men "Alex" hjälpte till och skulle just gå på skott ur fritt läge när domaren okänsligt nog blåser för IFK-frispark trots att vi har fördel av bollen. Det här var väl första gången i matchen som man på allvar retade upp sig på domare Ingvarsson men inte den sista för det var en rätt tveksam insats som han stod för. Nåväl, frisparksläget var ändå rätt bra men skottet från "Alex" gick just utanför Wilands högra stolpe.

Minuten senare är det återigen Sjöhage som oroar det blåvita försvaret i en snabb spelvändning, han täcker bollen bra men lyckas inte nå någon av de medspelare som följde med upp. Nu var annars Blåvitts övertag i bollinnehav rätt markant och Elfsborg hade tvingats till ett byte i den 30:e minuten när mittbacken Joakim Alexandersson fick utgå på grund av skada och ändringarna gjorde att de tappade en del nickstyrka i mittförsvaret. Samtidigt var Sjöhage fortsatt ett orosmoment och i den 35:e minuten var det nära ett baklängesmål när han tog emot en långboll, kom före sin back och såg ut att kunna runda målvakten, men Bengt hade kommit ut bra och stressade honom vilket gjorde att petningen blev alldeles för hård och bollen rann ut till inspark.

Annars var det mest IFK nu och före pausvilan fanns det flera bra blåvita lägen, som i den 37:e minuten när George spelade fri Wowoah på kanten och inlägget var nära att nå omarkerade Ijeh och "Alex" i mitten eller när Selakovic hade skottläge minuten efter. De bästa chanserna kom precis innan pausvilan, först hade Hjalmar ett riktigt bra skott som Wiland gjorde en utmärkt räddning på och sedan vid den därpå följande hörnan fick Wowoah chansen från nära håll men sköt långt över.

Halvleken slutade därför mållös men det positiva var att Blåvitt börjat skapa lägen i slutet. Ett problem var kantspelet, framför allt på högerkanten där Selakovic var mycket blek. Det stämde inte heller riktigt med anfallsparet, de kommer ofta långt ner i plan med ryggen mot mål och det gör att det blir väldigt tunt med folk i offensivt straffområde. Det innebar att många av inläggen ledde till hörnor snarare än till rejäla målchanser. Elfsborg spelade ungefär som väntat, mycket folk hemåt i en tät defensiven och sedan snabba spelvändningar där bollarna oftast gick mot Sjöhage i djupled.

I halvtid gjorde IFK ett byte, Hjalmar hade problem med ljumskarna och gick ut till förmån för Bjärsmyr. Det verkade inte försvaga försvaret på något sätt och de första tjugo minuterna av den andra halvleken var Blåvitts bästa period i matchen. Det första bra läget kommer redan i den 48:e minuten när Adam och "Sella" drar upp ett fint anfall på högerkanten, inspelet från Selakovic blir dåligt men via en elfsborgare går bollen ut till Wowoah som drar på direkt. Bollen får en hög bana men dyker snabbt när den närmar sig mål, tyvärr hade det behövts ytterligare någon meter till mål för bollen tar i översidan av ribban och en ställd Wiland kan andas ut.

Några minuter senare skjuter George tätt utanför efter att ha hållit undan sin försvare och sedan är Ijeh efter en fin soloprestation nära att runda större delen av Elfsborgs försvar inklusive Wiland innan de får tag på honom. Istället blir det ännu en hörna och den räddas på mållinjen av Samuelsson efter det att Selakovic kommit på nick på bortre stolpen.

Efter att ha tryckt på ett längre tag utan utdelning mattades IFK, man förde matchen men skapade inte längre några chanser och istället började Elfsborgs kontringar se giftiga ut. Boråsarna hade bytt ut Sjöhage mot Ilola och satt upp lillebror Alexandersson på topp. Denne kändes fortfarande pigg och oroade de blåvita försvararna med sin snabbhet. Ändringarna gav utdelning i den 81:a minuten när Mobaeck slog en långboll mot det blåvita straffområdet, Risp kom på efterkälken och Bengt hamnade strandad på halvdistans vilket gjorde att Alexandersson rätt lätt kunde slå in 0-1.

Efter det sena baklängesmål såg det inte ut som om Blåvitt skulle kunna resa sig, det var många trötta ben och svårt att skapa något sluttryck. Laget fick dock en sista chans, långt inne på övertiden när ännu en hörna (den trettonde i ordningen) skapades. Givetvis flyttade man fram hela laget inklusive målvakt för att nå en kvittering. Det var också "Bengan" som fick huvudet på "Alexs" hörna och det blev rejäl kalabalik framför mål. I oredan studsar bollen fram till Ijeh och han hittade en lucka vid den högra stolpen där han la in bollen. Kvitterat med matchens nästsista spark (Elfsborg hann göra avsparken) och det kändes så skönt!

Med lite mer distans till matchen känns det mer som vi genom vår oförmåga att göra mål ännu en gång tappat bort poäng. Anfallsspelet har fortfarande en hel del kvar att bevisa även om vi skapar rätt många chanser i den här matchen. Vi är tunga att möta och maler på men sett till den kompetens som iaf jag ser i laget får vi inte ut tillräckligt mycket framåt. Det man saknar är de oväntade kombinationerna, kvickheten eller det snabba passningsspel som kan lirka upp ett tätt försvar. Våra anfallare är skickliga individualister men de tycks inte komplettera varandra och inte heller kantspelet fungerar riktigt, Wowoah känns väldigt ojämn och Selakovic verkar inte komma till sin rätt mycket bättre på högerkanten än vad han gjorde på vänstersidan. Annars var det en rätt jämn laginsats ikväll där det var svårt att hitta spelare som utmärkte sig speciellt mycket, ett glädjeämne var Bjärsmyr som gjorde ett säkert intryck i sin allsvenska debut.

Nästa vecka är det återigen dags att möta Elfsborg, den gången i cupen. Förhoppningsvis kan Blåvitt tysta dem lite tidigare än i den 94:e minuten då.

0 kommentarer