Matchrapport: MFF-Djurgården 1-2
Impotens! Det är det första ordet som kommer för mig när jag försöker analysera MFFs spel. Man vill så mycket, men det blir liksom ingenting av det. Trots kraftigt spelövertag och stundtals utspelning av Djurgården står det 1-2 på anslagstavlan när domare Martin Hansson blåser av matchen.
Det började ju så bra. Med Danne och RÅP som säkert mittlås skulle ingen jävel släppas över bron. Och redan efter 20 sekunder var vår nye favoritdansk, Mike Jensen, framme i högerinnerposition och drog på ett rykande skott strax utanför Dembo Tourays vänstra stolpe.
Efter 7-8 minuter sa vi på Södra sitt till varandra att det såg bra ut i backlinjen. Ja, inte bara där förresten. Det verkade som veckans försvarsövningar hade gått in hos alla. Det var försvar över hela planen och däremellan snygga instick på våra forwards från Mike och Labbe.
Framförallt Molins visade framfötterna och hotade djurgårdsförsvaret flera gånger med sina diagonallöpningar den första kvarten. Ändå var det Toivonen som hade den första stora chansen när han höll på att stöta in ett inlägg från vår finske pinne Halsti, för dagen högerback.
Minuten därpå har MFF ännu ett kanonanfall där Molins åter är inblandad, men passningen snett inåt bakåt missas av Toivonen. Istället tar sig Djurgården snabbt över plan och Sankan rensar bollen rakt på en djurgårdare. Ändå känns det fortfarande ganska säkert där på Södra sitt.
Då dyker gamle bekantingen Jones Kusi Asare upp och drar på ett rappt skott från Mike Jensens högerinnerposition. Naturligtvis har Sankan tyngden på fel ben och bolljävelen slinker in vid hans högra stolpe. Borde han ha tagit den, eller var han skymd av Järdler, undrar vi på Södra sitt?
Nu tappar MFF allt mod en stund, samtidigt som DIFarna tar bättre för sig. I synnerhet Ekong lyckas springa sönder alla försök till ordnat spel från Labbes och Mikes sida. Djurgården har nu fått matchen precis dit de vill. De stänger skickligt det flesta av MFFs löp- och passningsvägar.
MFF måste jaga. Spelet böljar i ett ganska dåligt tempo och det är Djurgården som känns farligast. Visserligen har MFF mycket boll, men de kommer inte fram till några vassa avslut. Farligast blir det de gånger Mike lossar bössan. Men det vill sig inte. Inte förrän i halvlekens sista skälvande minut, när Lance Davids får gult kort för en ful tackling. Hela halvleken har den lille högerbacken framgångsrikt hållit Jeff i örat och sett till att varken han eller Järdler fått komma fram i farligheter.
Men nu ha det blivit frispark. Mike Jensen tar hand om den och placerar den mycket snyggt på Toivonens skalle. Dembo Touray har inte en chans och det är kvitterat.
I halvtid ägnar Järngänget på Södra sitt sig åt att fundera och analysera. Vi är överens om att backlinjen funkat bra. Ett par småmissar, men till och med Sankan verkar lugn. Dock har vårt mittfältsspel inte funkat jättebra. Mike är helt okej. Han spelar smart och vårdat men Labbe har, förutom några snygga passningar i början av matchen, varit nästan osynlig. Å andra sidan har Molins varit pigg. Åtminstone den första halvtimmen. Mest har dock Djurgårdens sommarförvärv Prince Ipke Ekong synts. Den lille princen har sedan 1-0-målet i princip varit mittbanans kung. Så gott som ensam har han trasat sönder MFFs kreativa försök. Mycket beroende på att MFF inte fått riktig fart på passningsspelet. Det är för omständligt.
Andra halvlek börjar lovande. Solen har brutit igenom regnmolnen och MFF spelar lysande. Det är högt bolltempo och grabbarna springer för varandra. Inom fyra minuter har Gishe, JJ och JJ igen tagit sig fram i farliga positioner i straffområdet. Men avsluten är för dåliga. Återigen äger MFF första kvarten. Det verkar nästan som om Djurgården inte kommit ur omklädningsrummet än. Mike och Labbe, som lyft sig flera klasser, har stundtals lekstuga. Ändå lyckas det inte för pågarna att få till det där allra sista avgörandet. Det är alltid en fot, en tuva, eller nå’t annat småknytt i vägen.
Nu börjar DIF jobba sig in i matchen igen. När vår gamle bekant Rajalakso byts in i 18 minuten (mot en fullständigt osynlig Oremo) ger han motståndaranfallet det tempo man saknat. MFF får fortfarande ha mycket boll, men de gånger Djurgårdarna får tag i den ger man sig till anfall direkt. Och man är beslutsamma. Det är flera man som hänger på. Snabbare än RolleGren hinner säga ”påssesion” så har DIFarna fem man på språng och gärna då två-tre av dem i Sankans straffområde.
Efter 20 minuter börjar försvaret darra. Stackars Halsti, bristen på självförtroende är så uppenbart. Så fort han får bollen spelar han den ifrån sig till närmaste medspelare. Närkamperna har han förlorat redan innan han ger sig in i dem och det är han som fått kvicksilvret Rajalakso på halsen.
MFF svarar med att byta in Agon mot Molins. JJ tar nu platsen till höger på mittfältet. Efter ytterligare några minuter hoppar Touma in i stället för Jeff. Rollegren försöker tydligen få lite mer fart i anfallen.
Efter 30 minuter har MFF haft i princip allt utom de riktigt klara målchanserna. Nu börjar också det höga tempot ta ut sin rätt. Djurgården kämpar till sig meter för meter av Stadions gräsmatta och i 38 minuten händer det. Labbe & co tappar fokus för en stund och, som en gräshoppssvärm kastar sig djurgårdarna framåt. Inte ens linjemannen hinner med att avgöra om sista passningen är offside. Jag hoppas för MFFs skull att det inte är så. Det skulle vara hemskt att förlora matchen på ett sådant sätt (sagt av en som smålog när Göteborg fick straffen emot sig i Basel).
De sista 10 minuterna blir en enda blå Golgata-vandring där Djurgården gör allt för att fördröja spelet – och förlänga pinan. För det finns ingenting som talar för att MFF ska göra en ”Kalmar” och dutta in två mål på slutet. Inte ens ett får de göra. Ribban är i vägen när Toivonen drar iväg sin frisparkskanon.
När Martin Hansson efter dryga fyra minuters tillägg blåser av matchen känns det tungt. Solen har gått i moln och måsarna bakom djurgårdsmålet verkar skratta sig hesa över vår olycka. Samtidigt, nånstans därinne lever hoppet. Eller som en av polarna på Södra sitt sa:
”Nästa år, då jävlar!”
Men då måste vi nog köpa in en riktig striker…
