Måndag morgon: Prövningarnas tid är inte över
Luften har pyst ur årets blå ballong känns det som. Just nu är Malmö FF inget mer än tomma ord, fromma förhoppningar och en halvbyggd arena.
Den här texten skrivs med en känsla av sorg. Senast jag hade samma känsla ramlade Malmö FF ur allsvenskan. Den förlorade matchen emot Djurgården fick mig att uppleva, om inte hopplöshet så i alla fall, förtvivlan.
Luften har pyst ut ballongen och just nu är Malmö FF inget mer än tomma ord, fromma förhoppningar och en halvbyggd arena. Har vi riktig otur hamnar vi i samma situation som hockeylaget i vår stad. Vi står med en ny, modern och fin arena och ska spela dess första år i andraserien.
Det är inte lätt att vara himmelsblå för tillfället. Det känns som att den Golgata-vandring som vi utsatts för sedan guldet 2004 bara fortsätter. Vi är just nu inte bättre än under säsongerna under Åkeby, inte på något sätt.
När Roland Nilsson och Hans Gren tillträdde talades det om att de skulle göra det som Åkeby inte klarade. Ge laget stabilitet, trygghet, tydliga roller, kontinuitet, förtroende och en spelidé. Jag tycker inte man kan säga att de lyckats än.
Hundratals åskådare har sett och förstått att vissa spelare inte håller måttet. Ändå envisas tränarparet med att låta dem spela. Ser de inte vad vi ser, eller är det bara vårt behov av syndabockar som gör sig gällande?
Det finns en risk att höstsäsongen blir jobbig. Om inte Malmö får ordning på försvarsspelet och den haltande målproduktionen kan det bli alltför mycket smak av nagel de närmaste månaderna.
Frågan är vad man kan kräva av ett lag som dalat längre och längre ned i tabellen de senaste åren? Guldstrid, topp-4, bättre än i fjol, bra spel, vilja och jävlar anamma?
Jag börjar i alla fall alltmer att tycka att produkten som levereras inte motsvarar det pris man får betala för den.
Men jag är bara en enkel supporter som betalar min medlemsavgift, köper mitt årskort, går på matcherna och hoppas. Att laget ska vinna, att mitt engagemang i klubben betyder något och jag ska få känna mig stolt. Men mig, med mitt enkla sinne och supporterperspektiv på fotboll, behöver man ju inte ta hänsyn till.
Håll käft och betala, liksom….
