Highway to Helsingborg:
Analys HIF, steg 2
I ett försök att ytterligare kartlägga laget som alltid ska besegras, publicerar Himmelriket en analys av HIF - Elfsborg.
Som alla känner till vann HIF ganska komfortabelt mot Elfsborg. Direkt är de med och utmanar om guldet enligt media. Främst för att dom kör med ett sjukt NYSKAPANDE spelsystem (Dif-varning, någon?). Jag ska ge mig på den vanskliga uppgiften att analysera HIFs spel. Jag var nämligen på plats på Olympia i måndags (fråga inte, tack).
Till att börja med, 4-2-3-1:
Daniel Andersson
Wahlsted - Granqvist - Ljung - Järdler
Dahl - Atiba
Thando - Eldin - Svanbäck
Graulund
- Fyrbackslinje med offensiva ytterbackar, vilket är ganska normalt.
- Två defensiva mittfältare, eller defensiva? Tillbakadragna med uppgift att gå framåt, samt täcka upp i sidled bakom ytterbackarna när de går fram. Ganska likt det Daniel och TO gör. Eller egentligen identiskt.
- På kanterna spelar man med offensiva yttermittfältare i friare roller. Återigen ganska exakt det som Malmös yttermittfält pysslar med.
- I anfallet har man bara en man, Graulund. Hans uppgift är att binda mittbackarna och kunna vara ett alternativ för en längre boll, eller som väggspelare för en mittfältare på väg framåt.
- Bakom honom, eller framför de centrala mittfältarna om man så vill, ligger en spelare med absolut fri roll. Eldin i måndags som byttes mot sin lillebror Farudin på slutet, men då gick Thando in centralt istället och Farudin tog kanten.
Som ni ser är egentligen det enda nya att man placerat en mittfältare bakom Graulund, istället för en anfallare. Men tittar man på hur Eldin rörde sig, så såg det ganska exakt likadant ut i Söndags när Skoog helt plötsligt tog några steg ned i banan och rörde sig fritt från höger till vänsterkanten.
Spelsystemet är egentligen inte nytt på något sätt. Men sättet att spela boll är nytt för Helsingborg. Förra året gick allting via Gustaf Anderssons huvud, nu går det längs marken på kanterna. Man söker den korta passningen, och tack vara Eldins rörlighet lyckas man skapa ett lokalt övertag på kanterna allt som oftast. När Järdler går upp stöttas offensiven av såväl Eldin som Thando, Atiba stöttar snett bakom. Det finns alltid gott om korta alternatvi och man blir snabbt en man mer än motståndarnas två kantspelare (ytterbacken och yttermittfältaren).
När Elfsborg vill spela på samma sätt, så faller dom lätt i fällan. Helsingborg var rörligare och mer passningsskickliga. Men å andra sidan lät Elfsborg dem hållas bäst de ville. Ett lag som kliver på och tar närkamperna blir en helt annan sak för det här unga Helsingborgslaget. Tror t.ex. att Mild och Töfting kommer köra dem sönder och samman.
Som jag ser det har alltså HIFs spelsätt stora likheter med MFFs. Och jämför vi position för position kommer fler likheter i dager.
Målvakterna är likvärdiga. Kanske med något bättre betyg för Daniel Andersson. Han ser imponerande kall ut i samtliga situationer och dominerar luftrummet på ett övertygande sätt.
Wahlstedt är inte mycket att hurra för. Det pratas om offensiva ytterbackar. Jag tror inte han tog ett steg över mittlinjen förrän man tagit ledningen med 2 - 0. Att just han fick göra trean speglar alltså inte alls hans insatser i matchen. Snarare var Elfsborg rejält trötta vid det här laget och orkade inte täcka upp när han för en gång skull attackerade.
Mittbacksparet är bra. Ljung är inte lika bra som Patrik. Men Granqvist är bättre än Olof, så jag tror det är ganska jämnt skägg. Att Granqvisk kunde göra mål är inte så konstigt. De gånger Olof får för sig att sticka upp blir det också farligt. Ingen räknar med en mittback i anfallet och de löpningarna är svåra att täcka. Det blir som man brukar säga på handbollsspråk "räknefel" och han kommer fri.
Järdler är mycket bra. Fullt jämförbar med Elanga. Elanga är lite mer speedig och bättre i defensiven. Inläggen känns ganska likvärdiga, men Järdler hamnar sällan ute vid hörnflaggan, istället tar han sig in i straffområdet och skapar stora problem. Lika där alltså. Järdler anfaller hela tiden. Bör kunna ta platsen efter Edman som vänsterback i landslaget lagom till VM.
Dahl gjorde en gedigen insats. Inte lika spektakulära passningar som TO, men å andra sidan färre misstag. Långt färre. Knappt överläge Dahl. Men när TO är bra tar han betyldigt mer plats än Dahl. (Å andra sidan vet jag inte Dahls maxkapacitet)
Atiba valdes till matchens spelare och det kunde han väl få bli. Mognat i sitt spel från förra året. Gillar att anfalla, men tar det defensiva ansvaret fullt ut. Stark. Men han är inte Daniel Andersson.
Svanbäck såg ut precis som Chanko. Evighetsmaskin som löpte och löpte men som inte skapade så mycket. Klenare i närkamperna än Chanko, men lite bättre i passningsspelet.
Thando påminner inte så lite om vår Afonso. Afonso i full form bättre, men i skrivande stund skulle jag bytt rakt av. Thando blev min favorit med bra rörlighet, bra passningsspel och stark i närkamperna. Tror han kan bli lite av årets utropstecken i Allsvenskan.
Eldin väljer jag att jämföra med Skoog i sin nya roll. Eldin rappare. Mycket rörlig och kvick, men helt chanslös i en närkamp med en mittback. Skoog bättre på att hålla boll och att hitta passningarna. Eldin bättre på att ta sig förbi en motståndare. Skoog målfarligare. Övertag Skoog.
Sett till matchen i måndags är det klasskillnad mellan Mackan och Graulund. Mackan bättre i närkamperna, bättre i passningsspelet, rörligare, snabbare etc. Men Graulund var mycket bra på att binda bägge Elfsborgs centrala backar. Rivig, utan att få ut så mycket.
Elfsborg lät HIF spela sitt spel, på samma sätt som HIF lät oss spela vårt förra året på Olympia. När HIF släppte av lite på tempot kom Elfsborg direkt upp i banan, och då blev dom farliga. Mest för att Helsingborg hade rätt svårt att ta tillbaka bollen när väl Elfsborg fick upp laget.
Enligt min analys kommer vi slå HIF i båda årets matcher. Om vi ger järnet och går in hårt i närkamperna.
- - -
Artikeln är skriven den 26 april, därav jämförelsen med MFFs dåvarande startelva, med Afonso på kanten och Skoog i anfallet.
