Måndag morgon...
... och vi badar i pengar.
46 miljoner för Rosenberg plus en fet vidareförsäljningsklausul betyder att vi inte bara, som tidigare, sålt Allsvenskans dyraste spelare genom tiderna - vi har nu också sålt den näst dyraste. Inom loppet av fyra år.
Frågan är om inte Hasse Borg gjort ett vassare jobb denna gång än vid Zlatan-affären. Då var det fortfarande högkonjunktur på spelarbörsen, nu är det lite beskedligare summor. Om inte Chelsea är inblandat, det vill säga. Det här är ett besked om att MFF vet att värdera sina tillgångar. Vi har redan pengar på banken, Rosenberg står under kontrakt och vi har ett viktigt Champions League kval framför oss. Helt rätt att då tacka nej till första budet på 4 miljoner Euro.
Tack vare Zlatan visste Borg att han kunde kräva bra betalt för Mackan också. När Ajax köpte Zlatan var det klubbrekord även för dem, men det blev en satsning som betalade sig. Två ligasegrar och ett cupguld på tre år, och en fördubbling av värdet på Zlatan. Naturligtvis har det här hjälpt till i förhandlingarna.
Tack var Borgs kyla får vi pengar som gör det ganska lätt att ersätta Mackan, men som också räcker till att förstärka laget på flera platser. T.ex. har vi råd med signing-fees åt Anders Andersson, Micke Nilsson och Andreas Jakobsson. Jag säger inte att vi ska värva dem, men nu har vi ekonomin. Lägg till Fredrik Berglund eller Kevin Amuneke på topp, och vi kan ha ett riktigt slagkraftigt lag till hösten, utan att vi på något sätt har förköpt oss.
När vi sålde Zlatan sa vår dåvarande kassör något i stil med "En sådan här sits kan man inte slarva bort", och att ekonomin var rädda för överskådlig framtid. Ändå tog det bara tre år, sen var vi tvungna att förlita oss på Madsens egna fickor för att kunna värva Afonso. Egentligen är det otroligt att vi kunnat blåsa så mycket pengar på så kort tid, men nu verkar äntligen ekonomin vara helt i ordning. Rörelsen går plus utan spelarförsäljning, och vi säljer för mer än vi köper. Vi verkar vara på väg att ta de där stegen när vi lämnar Allsvenskan bakom oss.
Spelmässigt har det sett helt ok ut såhär långt, med undantag för den mentala kollapsen i Sundsvall och det två hörnorna i premiären. En mycket sliten klyscha säger att det är ett styrkebesked att kunna vinna när man inte spelar bra. Skitsnack. Vinner man trots att man inte spelar bra, har motståndarna bara varit ännu sämre. Men MFF har sett stabila ut hela säsongen. Det känns som att laget tar i precis så mycket som behövs, och att man inte gått riktigt för fullt än. Årets första 5 månader har inneburit 20 tävlingsmatcher och raden 15 - 1 - 4. Hyfsat, eller hur? I Allsvenskan har vi aldrig öppnat starkare under Prahls ledning och nu kommer sommaren, av tradition vår bästa tid.
Håll med om att det känns skönt att vara Himmelsblå?
*****
Det sägs att det skrattas mindre idag än vad det gjorde förr. På 60-talet ska vi ha skrattat över 30 minuter varje dag. Nuförtiden är den summan nere i runt 10. Om det är så tackar jag Patrik Ekwall för att han på egen hand ökat mitt snitt med ca 374%. För inte så länge sen analyserade han MFF med orden: "Malmö är ingenting utan Afonso".
Då har vi alltså sålt en spelare som ändå inte är något, för 46 miljoner! Bring in the Champagne!
