Highway to Helsingborg: Analys från en f.d. kommunmedborgare.
Thomas Ivarsson levererar en gästkrönika som del av Himmelrikets yppladdning inför Helsingborgsmatchen.
Under/ynder tidigt sjuttiotal kom Bob Houghton upp/ypp till Helsingborg och berättade om MFF:s framgångar för min knatte och pojklagsförening: Bergandy.
Kommer ihåg när Bob satt i vår skolas nybyggda fritidsgård och svarade snällt på våra frågor om hur en division 6-förening i Helsingborg skulle kunna nå toppen i fotboll och undvika att tappa talanger till Kullavägen/Kyllavägen(en konkurrenade förening i samma träningslokaler) och, framförallt, HIF.
Sedan detta möte med Bob och MFF har jag alltid varit MFF:are. För 30 år sedan var HIF en extremt patetisk förening som tappade sin plats i Allsvenskan och spelade i division 2 eller 3 eller vad det nu var. I praktiken fanns inte HIF utan i Skåne handlade det om två lag: BOIS och MFF.
För HIF:s del var det ett konstant mörker under 70- och 80-talet och jag har inga minnen från min sjuårsålder fram tills min 31:a födelsedag att HIF existerade. Oj! Tjugo år.
Jag spelade själv basket i Helsingborgs stolthet, IFK Helsingborg. Min karriär tog aldrig fart men i samma lag spelade en viss Roland Nilsson, senare högerback i landslaget. Rolle drog som bekant direkt till IFK Jöttelaborg och fick sitt genombrott där. Rolle var bra på alla bollsporter men HIF var för litet och MFF för starkt när hans karriär startade.
När HIF gick upp i Allsvenskan 1993 var det bara en positiv nyhet för mig. Nu när vi häcklar varandra, några dagar före matchen, kan ingen förneka att detta Skånederby väcker känslor och får folk att vallfärda till matcherna.
Nittionio procent gör det för fotbollskampen. En futtig procent från båda lag åker till matchen för att ställa till bråk. Under sent nittiotal drabbades min f.d. hemmastad av hybris. Det är grekiska för storhetsvansinne och betyder att en klubb med ca hundratusen invånare i
sitt upptagningsområde, trodde att de skulle ha råd att med att bli ett svenskt storlag. Man köpte in i norsk tränare av högsta klass samt spelare som fick drömlöner som sattes efter ett lokalt Milan-index.
Vi vet alla hur det slutade. Kommunen fick hoppa in med pengar och drömlönerna skars ner. Idag är HIF tillbaks med en starkare ekonomi och en trupp som börjat leverera, trots några tapp av duktiga spelare. Och vi som MFF:are kan tycka vad vi vill om detta men HIF behövs. Utan detta
Skånederby kan vårt publikintresse se ut som när Helsingborg har sin festival (om den inte är nerlagd) varje sommar.
Ingen kan bortse från att detta är en stor fest när vi möts och utan denna kamp, två gånger varje säsong, skulle mörkret regera. Båda föreningarna behöver varandra men MFF är störst och kommer att förbli störst i Skåne och Sverige de närmaste åren. Vi har ett varnande exempel av hur en fotbollsförening inte skall skötas från vår lillebror i nordväst. På detta sätt har HIF säkert ett viss inflytande över MFF. Klubben är fortfarande ett skräckexempel över hur illa det kan gå om man får storhetsvansinne.
