-
Dags att vända trenden!
Inför AIK-Hammarby är det mest prestige som står på spel. Hammarby måste försöka vända förlusttrenden och får gärna göra det mot ärkerivalen AIK.
Derbydags är ångestdags. Den enorma klump i magen som parkerade där under och efter cupmatchen mot Kalmar har bara växt sig allt tyngre i helgen. Oj vad jag önskar att jag tillhörde den stora massan människor som ser derbymatcherna som säsongens höjdpunkt. Som med raka ryggar och tokpeppade kan vandra till Råsunda och faktiskt se fram emot att se matchen.
För mig är det den direkta motsatsen. Derbydagen är alltid en vidrig dag. Mina arbetskollegor får stå ut med mycket då blicken är flackande, jag känner mig ruskigt okoncentrerad och snarstucken som få. Jag inleder alltid derbydagar med att kolla av om eleverna har koll. Alltid är det någon som vet att det är match och lite överslätande brukar säga; - Idag får vi vara schyssta mot Pernilla, det är match ikväll. Idag är en sån där dag då hon är sur och grinig.
Det där med matchrutiner är viktigt. De senaste åren har jag alltid valt att åka direkt till Råsunda från jobbet. Arbetsgivaren min är nog nöjd med att matcherna förläggs till 20.00 då det betyder mer timmar på jobbet. Å andra sidan, så jäkla effektiv är jag ju inte…
Jag tar alltid bilen till Råsunda. Själv tycker jag att Mordor är avskyvärt och vill därifrån så fort som möjligt efteråt oavsett vinst eller förlust. Jag tycker att nedgången till tunnelbanan är direkt otäck. Jag kan gång på gång förvånas över hur Polisen tycker att Råsunda är en säker arena när tunnelbanenedgången ser ut som den gör. Min erfarenhet är att det alltid blir kaosartat där efter matcherna och det är vidrigt att fastna där.
Om jag håller på att ladda upp? Tja, på mitt eget bisarra, negativa sätt kanske. Jag är inte stolt över det, men det är bara att erkänna. Jag hatar derbyn. Samtidigt så älskar jag dem, då det ju inte finns en bättre känsla än att stå som segrare efter en stadskamp. Att få stå där på läktaren och tacka spelare och ledare och gå med det där breda leendet hela vägen hem. Det är ju den känslan som gör att jag faktiskt tar mig till arenan. Det finns helt enkelt inget bättre än derbysegrar. Lika vidrigt som en förlust är, lika underbart är en seger.
Hammarby kommer till denna match med två blytunga förluster i bagaget. Först och främst den där sjukt, märkliga matchen mot GAIS där jag fortfarande inte riktigt förstår vad som hände och som lök på laxen då den hemska förlusten mot Kalmar.
Spelet har inte alls stämt på sistone. Vi har varit ruskigt uddlösa framåt och mest stått och bollat i backlinjen. När vårt försvar sätts på prov mot snabba anfallare har det mer än en gång visat sig att vi har svårt att hänga med.
Min förhoppning är att spelarna nu bestämt sig för att ta ut revansch på AIK. Att gnaget ska få sota för att vi åkte ur cupen och för att vi tappade hänget på topplagen.
Jag gläds åt rapporterna att Emil Johansson verkar vara en man för startelvan. Hans offensiva kvalitéer behöver vi verkligen på måndag kväll. Emil har haft enorm otur med skador och låt oss hålla tummarna för att han nu får förbli skadefri.
Jag tycker att det känns som att Hammarby har ett starkare mittfält än AIK nu när de tappat Dulee Johnsson. Jag hoppas att vi även kan få se det i praktiken och jag ber till Bajenguden att både Chanko och Petter Andersson vaknar på sin allra bästa av dagar. Lolo Chankos arbetskapacitet är något utöver det vanliga och jag hoppas att han i morgon kommer mala sönder AIKs speluppbyggnad.
Jag tror att Nathan Paulse startar på topp i morgon. Nathan såg oerhört bra ut under den period han var här och provspelade men har sannerligen inte visat de takterna när han väl blev klar. Jag förväntar mig mycket mer av honom. Hans bolltouch har stundtals varit helt bedrövlig men jag ber till samme Bajengud att Nathan i morgon skriver mig på näsan om hur fel jag har.
Jag har stor respekt för Ivan Obolo i AIKs anfall. Han är stor och stark och kommer garanterat att sätta våra mittbackar på svåra prov. Saihou Jagnes speed är även det ett orosmoment. Förhoppningen är att vi kan hindra uppspelen till dessa båda herrar på ett tidigt stadium och långt ner på AIKs planhalva. Nathan Paulse och Charlie Davies måste sätta en hög press där hela mittfältet måste följa efter och låsa fast bollen högt. ”Kontra på kontringen” är ju något av Tonys mantran och jag hoppas verkligen att det är vi som får till det på måndag.
Det kommer att smälla rejält i morgon. Derbyn är krig. Hoppas att domare Martin Hansson har vett att hålla matchen på en bra nivå.
Min sista förhoppning är att mina systrar och bröder väljer att sluta upp i morgon. Det låter i mina kretsar som att väldigt många har diffusa skäl för att inte ta sig dit. Det känns tråkigt. Jag vet att spelarna älskar derbyna just för inramningen. Det är AIKs hemmamatch så att vi är i ett numerärt underläge det är ju ingen hemlighet. Det vore tragiskt om södra nedre gapar tomt i morgon. Pallra er dit! Killarna behöver stödet!
