Gästkrönika: Ett försök att förstå MFF-supportrarna
"TFF har Prahl och Westerberg. MFF har ny tränare nästan varje säsong. Brandmän, engelsmän och gamla HIF-backar passerar revy utan att egentligen uträtta något. Senast Malmö faktiskt vann något var när våran Prahl stod vid rodret. Det måste suga att erkänna för sig själv att enda gången man tagit guld under de senaste tjugo åren var när ex-TFF-aren Prahl höll i ratten."
Det har spelats Skånederby nu igen. Malmö mötte Trelleborg på Malmö Stadion och återigen kom Malmö undan med blotta förskräckelsen. Kvittering i slutskedet och en ynka poäng hemma mot lillebror från landet. MFF-supportrarna skriker, klagar och förolämpar i krönikor och på forum. Det är deras sätt att visa sin besvikelse och sin frustration. På sätt och vis så får man ändå förstå MFF-arnas reaktion. Trelleborg är med Malmö-ögon en jobbig historia. Vi är exempelvis väldigt svåra att slå. MFF har inte vunnit mot oss på över fyra år, trots att deras lag kostar tio gånger mer än TFF. Malmö lyckades till och med drulla ner i Superettan 1999, ivrigt hjälpta på vägen av lillebror TFF. Helsingborgs IF, som tog guld detta år, stod vid sidan av och skrattade gott. Sånt svider. Även om sejouren i andraserien bara blev ettårig så bröt den inte trenden, MFF underpresterar år efter år. Trots alla Zlatanmiljoner tar MFF normalt sett bara en handfull fler poäng än lilla TFF, trots att det egentligen borde vara skilda världar klubbarna emellan. Det måste vara oerhört frustrerande att pumpa in en väldig massa pengar i en dyr främlingslegion när den fattiga grannstadens skånepågar tar nästan lika många poäng år efter år, inte sällan med halva laget bestående av gamla MFF-are som de ljusblå ratat till förmån för främlingslegionen utan klubbkänsla.
TFF har som vi alla vet en vana att förädla och utveckla spelare som Malmö ratat till förmån för utländska killar med häftiga efternamn och höga löner. De vågar knappt inte släppa några spelare längre av rädsla för att TFF ska plocka upp dem och göra storspelare av dem. Det händer nästan varje säsong att någon MFF-fostrad spelare läcker iväg till lillebror och sen medverkar till att sno Malmö på poäng i match efter match.
Även om inte malmöiterna erkänner det så är Vångavallen en mycket mysigare arena än betongkomplexet Malmö Stadion. Okej, tycke och smak är subjektivt men det går inte att förneka att MFF-borgen är stor, opersonlig, vit, kal, sliten och med långa avstånd mellan planen och supportrarna. Vångavallen är liten, tajt, omgärdad av lummig grönska och man behöver inte ha kikarsikte för att se bollen. Klart att det är surt att ha en tristare arena än lillebror från landet, trots alla Zlatanmiljoner. Nu pumpar man förvisso in en massa kosing i en ny arena i Malmö, så även om malmöiterna inte erkänner det öppet så är nybygget ett bevis på att man kanske inte är helt nöjd med den egna funkisklumpen från femtiotalet.
TFF har Prahl och Westerberg. MFF har ny tränare nästan varje säsong. Brandmän, engelsmän och gamla HIF-backar passerar revy utan att egentligen uträtta något. Senast Malmö faktiskt vann något var när våran Prahl stod vid rodret. Det måste suga att erkänna för sig själv att enda gången man tagit guld under de senaste tjugo åren var när ex-TFF-aren Prahl höll i ratten. Bättre då att drömma sig tillbaka till fyrtiotalets segersviter, anlägga en överlägsen min och påpeka att det luktar tång i Trelleborg. Den typiske MFF-supportern har nämligen samma problem som den typiske MFF-spelaren, attityd går före prestation i alla lägen.
Med alla dessa faktorer tagna i beaktande så är det inte märkligt att Malmö får ta till knep för att lyckas behålla hedern även inför sig själva. Knep som att klaga på att Trelleborg luktar tång. Knep som att hävda att TFF har ett mindervärdeskomplex. Knep som att framställa Trelleborgarna som efterblivna Edvard Persson-kopior. Detta trots att stora delar av MFF-supportrarna faktiskt kommer från Trelleborg, vilket torde innebära att även en god portion av MFF-klacken är lindrigt förståndshandikappad då den är så utspädd med trelleborgare.
Just ja, en sak till. Edvard Persson föddes för övrigt i Malmö 1888.
