Gör dina medspelare bra!
Det utmärkta sportmagasinet Offside, nr. 3/2000, fick ligga till grund för en krönika jag skrev förra året. Här kommer delar ur den texten igen.
I det numret fanns det ett par artiklar med rubrikerna "Rosenborg visade vägen" och "Agenterna" som satte igång tankarna i mitt huvud. Jag befann mig på Skiathos i den grekiska övärlden och hade därför gott om tid att pärma detta nummer av Offside. Och eftersom jag tycker att texten fortfarande har aktualitet så kommer en del av krönikan i repris, efter viss redigering.
Agenterna
Det finns många åsikter om spelaragenterna inom fotbollsvärlden och visst kan man ha betänkligheter om deras försök få ut 16 åringar i proffslivet. Det råder även delade meningar mellan olika spelaragenter, går det att utläsa. Min personliga åsikt, som nu vuxit fram, är att Hammarby som elitförening ska arbeta för att få en så positiv kontakt som möjligt med de licenserade spelaragenterna som finns. När jag i fortsättningen talar om agenterna, så menar jag alltid de licenserade. De ingår nu som en självklar del i den svenska fotbollsfamiljen och ingen allsvensk klubb har i längden råd att ställa dem utanför. De är en maktfaktor att räkna med och i framtiden kommer de troligtvis att ha ännu mer att säga till om. Därför måste en plan utarbetas för hur ett konstruktivt samarbete mellan Hammarby och spelaragenterna ska gå till.
Jag har alltid känt olust över när folk har spytt galla över spelare som dragit iväg som Bosman. Varför i hela världens namn upprörs man inte på samma sätt över de spelare som kommer till klubben som Bosman. Principen är ju densamma. Och du kommer aldrig att kunna utkräva en äkta klubbkänsla från någon av dessa spelare. I alla fall inte till att börja med. Klubbkänsla är något som växer med tiden. Däremot att de ska göra sitt bästa för den klubb de representerar. Det är ingen skillnad mot det övriga arbetslivet.
Den äkta klubbkänslan hittar du troligen bara bland de spelare som kommer från de egna ungdomsleden. Vikten av att slussa upp spelare till A-laget underifrån kan inte nog betonas. Därför lovprisar jag satsning på U20-laget och inslussning av ett antal spelare från det laget till A-truppen inför säsongen. Det var det goda som Hammarbys dåliga ekonomi förde med sig. Nu finns Bosmandomen och snart tar EU-kommissionen ett beslut som kanske skrotar hela dagens övergångssystem. Eller har dom redan gjort det? Hur som helst så är det viktigt med ett gott samarbete mellan Hammarby och agenterna.
Ett exempel:
Om en agent har kontrakt med en attraktiv 17-åring från Eskilstuna och vill att spelaren ska gå vidare upp i seriesystemet, för att utvecklas och för att på så sätt även få ett bättre skyltfönster. Vilken klubb väljer han då för sin skyddsling??
- Jo, självfallet den klubb som han vet har en kultur och tradition att våga släppa fram yngre spelare i sitt A-lag. Inte en klubb som låter spelare harva runt i klubbens B-lag.
Min inställning är, att det aldrig kan vara fel att ha en kunnig agent, som tar hand om allt det praktiska åt spelarna. Då kan de koncentrera sig på det de är bra på, nämligen spela fotboll. Klubbarna i allmänhet och Hammarby i synnerhet får försöka arbeta på att få fram egna produkter underifrån. Med förhoppningsvis äkta Bajensjäl.
Samtidigt som man, som i övriga arbetslivet, gör sitt bästa för att försöka behålla sin personal (fotbollsspelaren), med personalbefrämjande åtgärder. Se till att allting runt spelaren fungerar så bra som möjligt, så de slipper oroa sig för små detaljer. Då kommer all fokusering och koncentration hos spelarna kunna explodera ute på fotbollsplan. Till fromma för dig och mig och Hammarby fotbollsförening.
Rosenborg
Jag stannar där och går över till ännu en utmärkt artikel i samma nummer av Offside, den om Rosenborg, som beskriver hur viktigt det har varit för laget att ha haft devisen:
"trevlig, anfallsriktad och publikvänlig fotboll"
Sedan fick organisation underordna sig den devisen. Anfallsfotbollen är överordnat försvarsfotbollen. Här i Sverige säger de flesta tränarna att "jag ska bygga laget bakifrån", sedan kan vi utveckla anfallet. Tränaren Nils Arne Eggen i Rosenborg gjorde tvärtom.
Nu kan jag inte släppa tanken på att gå en tredje väg. Börja med mittfältet och utveckla det i spelsystemet 2–5–3. Men det är bara för att komma med något nytt, eftersom mittfältet är den enda som är kvar, som ingen säger sig ha satsat på. Men se det mer som ett diskussionsinlägg. Hammarbys nye tränare Anders Linderoth vet nog hur han vill lägga upp det hela när han tar över i höst.
För mig har Hammarby alltid varit laget som spelat bollen efter marken, i steget, med fart och genom mittfältet med plötsliga överraskande crossbollar ut på kanterna, gärna en tunnel för publikens skull. Och givetvis en hel del baljor! Eftersom det har varit vår kultur och tradition, så tycker jag att det ska gå att förädlas till något eget.
Men jag kanske är en drömmare som lever i det förgångna? Går det att vinna framgång med detta recept, eller är det ett steg tillbaka i utvecklingen? Till myternas Hammarby. För självklart vill jag att det i framtiden ska fortsätta att finnas ett framgångsrikt och vinnande Hammarby i allsvenskan.
Jag avslutar med ett av de bättre citaten som jag hittat på länge, från Rosenborg-artikeln i Offside:
"Det är viktigt att gå ut på planen
för att själv vara så bra som möjligt.
Men det är långt viktigare att gå ut på planen
för att göra medspelarna bra".
Vi ses på Söderst@dion!
