Analye This: Förändringar och visioner

Det behöver inte ens analyseras. Säsongen 2008 är en katastrof. Vad bör göras för att åtgärda misstagen? Den analyserade krönikan är tillbaka och kommer den närmsta tiden ägna tankar och ord åt vad som behöver göras för att reparera skadan som är gjord.

Det gick som det gick när det inte gick som det borde. Med 9 omgångar kvar av årets Allsvenska är det inte längre bara supportrarna som ser framåt mot Superettan 2009. Det tycks IFK Norrköping som förening göra också. Redan nu har en viss urgallring av truppen börjat ske och det är väl ett av de få sundhetsteckens om finns i den klubb som än en gång insjuknat å det grövsta.

För så är det. Någonting är sjukt i Idrottsföreningen Kamraterna från Norrköping. Än en gång har man fallit för samla gamla synder. "Vi köper in 7-8 spelare från diverse mer eller mindre kända länder så kommer det här att ordna sig". Vi var ett par stycken som inför säsongen reagerade på just det, att klubben plötsligt blev en främlingslegion modell Öster. Och vi såg ju hur det gick för dem...

Jag kan ha viss förståelse för att det är dyrt att värva kvalitétsspelare inom Sverige, till och med inom Norden. De stora pengarna finns i Danmark och Norge och det är givet att det är svårt för en Allsvensk nykomling att konkurrera med lönenivåerna i de länderna.
Men till skillnad från till exempel IFK Göteborg såg man då inte lösningen i sina egna ungdomsled. Nej, IFK Norrköping for till Afrika för att jaga anfallare, man hittade en skadad mittfältare i Polen och Jingblads gamla favorit fann man i Bulgiaren. Nu i sommar hittades en mittback i Serbien och en anfallare i Malawi.

I de egna leden finns en hel drös med ungdomslandslagsmän, av ungefär samma skrot och korn som grabbarna i IFK Göteborg. Riki Cakic, Christopher Telo, Andreas Haglund och Oliver Lönn hade alla klarat av att vara delaktiga i det Allsvenska spelet redan i år, istället för Marcin Burkhardt, Kevin Amuneke, Russell Mwafurliwa och Djordje Mrdjanin.

Den största delen i misslyckandet bär naturligtvis Mats Jingblad. Jag har alltid ogillat att hänga ut en tränare så fort det går dålig för en klubb, men i detta fallet är det den gode hallänningen som bär stor skuld. Dels som tränare, där han först i juli månad kom på att laget borde ha en klar spelidé som alla förstår. Men framför allt bär Mats stor skuld som sportchef. De spelare han scoutat fram till årets Allsvenska håller inte måttet. I vart fall fungerar de inte tillsammans som ett lag.
Därför ligger IFK Norrköping hjälplöst sist.

Jag är dock inte säker på att lösningen är så enkel som att plocka bort en tränare/sportchef och därmed löser sig alltig. Men när man i veckan hört Patrik Jönsson i diverse intervjuer hela tiden trycka på hur roligt han tycker det skulle vara att få spela med de grabbar han själv tränat i Tipselit, hur viktigt det är att satsa på de egna talangerna, så förstår man att "Hjältens" comeback nog har mindre med fysisk förmåga och mer med satsningar på egna talanger att göra.

Den slutgiltiga maktkampen står alltså mellan Norrköpingskillen Patrik Jönsson, fansens favorit och den som personifierat klubbkänslan och därmed fått smeknamnet "Hjälten", och mellan tränaren som förde upp laget i Allsvenskan - tillika sportchefen som skickade klubben ner i Superettamörkret igen.
Hur det än går i den duellen lär IFK Norrköpings tränare 2009 inte heta Mats Jingblad.
Att Patrik Jönsson bär kaptensbindeln kan vi dock vara tämligen säkra på.

Magnus Cadelin - Åberg 2008-09-01 08:00:00
Author

Fler artiklar om IFK Norrköping

 Ett utcheckat Peking föll efter slarv
Djurgårdens IF - IFK Norrköping på Telo2 Arena den 10 november 2024 15:00
Spelarbetyg: Kontraktet är i hamn!
Nedräkning pågår 10,9,8,7,6,5,4,3,2... matcher kvar i årets Allsvenska!
Spelarbetyg efter den vitala viktorian i Värnamo
Höstrysaren fortsätter för Peking!