Arge Arnolds torsdagstankar
De flesta av er har nog vid det här laget förstått att jag, Jon Nordström, bara är ett lydigt medium för Arge Arnolds och Tålmodige Tords eviga envig där båda vill ha tolkningsföreträde för det som är Malmö FF av idag.
Den här veckan har varken Arnold eller Tord tagit min kropp i besittning och det är rätt skönt för efter en session där de skrivit genom min kropp är jag helt urlakad och fungerar inte normalt under flera timmar, ja ibland upp till ett dygn.
Jag menar, det hade väl kunnat vara värt det om det rörde sig om storslagna och paradigmskiftande tankar från någon välvillig varelse från en mer utvecklad planet som ville hjälpa oss människor på traven men här rör det sig om två rätt inskränkta fotbollssjälar som valt att via mig gödsla ut sina enformiga ehuru salvelsefulla budskap utan varken finess eller glimt i öga över den gemensamma MFF-ängen .
Jag undrar vad de hade sagt om matchen mot Gefle egentligen? Där fick vi ju se att vi klarar oss utan Ola, att vi har en målvakt i Dusan i truppen, att Ofere är en riktigt talangfull targetspelare, att Labinot inte bara spelade igen utan även läckert pricksköt ett mål, att ryktet om Jonatans död som fotbollsspelare är rejält överdriven och att Agon alltid har en överraskning i sin avbytarficka.
Å andra sidan gjordes en del sånär, negativt på resultatet inverkande insatser av annars stabila mittbackar och vi visade som vanligt upp ett obefintligt ytterspel och oförmåga att vaska fram chanser trots stort spelövertag. Slogs det ETT bra inlägg överhuvudtaget?
Arge Arnold hade väl visat prov på motvillig glädje över resultatet men spytt galla över de negativa faktorerna medan Tålmodige Tord förmodligen fyllt mina tangenter med texter som skulle kunna fungera som lyrik till en hel Di Leva-platta av den sort som man bara kan få tag på i New Age-butiker.
Skönt att kunna vara sig själv för en stund.
Eftersom de båda galenpannorna befinner sig på någon slags andevärldssemester kan jag också passa på att lyfta på plommonstopet inför det faktum att Ulrich Vinzents skrivit på för ytterligare tre år. Det betyder inte bara att vi får behålla en spelare med karaktär och spelskicklighet utan även kan koncentrera oss på att förstärka på andra platser i laget.
Det var också roligt att se vår ordstabile VD Pelle Svensson i förra veckans klubb-TV. Pelle känns som en mjukare version av Cavalli och det är ingen risk att vi kommer att ge honom smeknamn med stäppbetardjurskonnotationer. Dock hoppas jag inte vi inte kommer att se honom som en sabeltandslös tiger heller.
Det känns slutligen som om veckan som gick gav många positiva svar. Den misslyckade affären med IMG gör oss förmodligen äntligen vaksamma med vem och vilka vi gör business med inför framtiden. Nu stannade debaclet med en dryg halvmiljon minus och det är lärpengar så goda som andra.
LAGET börjar också få kontur och ÄNTLIGEN har amnestin för spelare som gruvligt underpresterat expirerat. Ingen mer Daniel i försvar och Robert Å Persson visar med Johan Mjällby-wannabekäke att en av mittbacksplatserna ska vara hans. Vem kompletterar?
Såg det inte också ut som ett gammalt hederligt 4-4-2 långa stunder uppe i gästrikars sikrika land?
Den dovaste strupsångsfanfar till alla tappra MFF:are som åkt upp dit för att stötta i allmänhet och de som troget åkt upp år efter år för att tugga plast i synnerhet!
Väl mött nästa vecka. Man vet aldrig vem som styr tangenterna....
