En enda ljustglimt i en miserabel match

Helsingborg på bortaplan har de senaste åren varit en lika dyster historia som det har varit en rolig sådan att möta dem på hemmaplan. Måndagens match skiljde sig tyvärr inte ur mönstret och Hammarby föll mycket tungt med hiskliga 1-5.

Ibland är det en ren avrättning att skriva ett referat om en match som den som spelades på Olympia ikväll men jag ska försöka göra mitt bästa och hålla igen på svordomarna. 2003, när Bajen förlorade mot Malmö med 0-6 övervägde jag länge att hoppa med huvudet före från Årstabron och samma känsla infann sig ikväll när domaren blåste av förnedringen. Det är en sak att Bajen förlorade. En annan att vi släpper in fem mål. Det som dock skrämde mig i kvällens match var inställningen, eller snarare avsaknaden av den. Det var lojt och tafatt och Hammarby verkade ha på tok för mycket respekt för Helsingborg i allmänhet och Henke Larsson i synnerhet. Vad är det som händer egentligen? 

Visst, Petter och Lollo var borta av olika anledningar och det är ett mycket kännbart avbräck men det är inte heller några dåliga spelare som Bajen startar med. De håller samtliga bra allsvensk klass och är verkligen inga russin i ett par skor. Men ändå såg det ut som det när matchen startade. Ingen vilja, ingen beslutsamhet och ingen glöd. Jag och polarna snackade innan matchen om hur tudelade känslor man har när en stor profil i Bajen säljs utomlands. Å ena sidan är man jätteglad för spelarens skull, att Bajen tjänar sig en slant samt att klubben ses som ett steg ut i Europa istället för en återvändsgränd. (Jag är ruskigt nöjd över Egurens framfart i Villareal och att Stoor kommer leverera pastejer i Premier League snart. Oavsett vilken klubb de representerar är de alltid Bajare) Men å andra sidan känner jag att Bajen är för sköra och bräckliga för att ersätta ett sådant tomrum som t ex Petter Andersson lämnar och just det skulle visa sig väldigt tydligt i kvällens match. Det är ju inte världens lättaste uppgift att axla Petters mantel, med tanke på den säsongen han har gjort, men någon måste ju göra det. Eftersom Lollo var avstängd så var det ett helt nykomponerat mitt-mittfält i form av Söderström och Mikkel som startade. Poppen som vanligt i mål. David, målsprutan Sulan, José och Emil som backar. Erkan fick åter igen förtroende sen sin mycket fina insats i derbyt och Haris gjorde comeback efter några matcher på bänken. Firma Paulse-Davies på topp.

Regnet öser ned och matchen börjar ungefär lika bra för Bajen som vädret är. Inom loppet av tio minuter så har Söderström dragit på sig ett gult kort och Henke Larsson fått ett mål helt felaktigt avblåst för offside trots att han var typ en kilometer onside. Turligt för Bajen men bedrövligt bedömt av den assisterande domaren. Bedrövligt är för övrigt ett ord som kan komma att upprepas i texten som följer. Båda lagen känner på varandra i inledningen men det verkar Mikkel tycka är fördjävla tråkigt så han väljer, för att öka spänningen kanske, att passa bakåt till en helt fri Henke Larsson som med fin precision prickskjuter bollen på Christoffer Anderssons panna och in i mål. Det har gått ynka 14 minuter och ribban är redan satt för kvällen. Bedrövligt av Mikkel, som annars är en klippa enligt mig.
Efter målet så är det periodvis jämt spel mellan lagen och båda har sina chanser. Men dessvärre är Helsingborgs chanser klart mycket vassare än Bajens som spelar väldigt omständligt över hela planen. Erkan och Paulse fortsätter som i derbyt med mycket fint spel, den förstnämnde bjuder upp till dans med sin teknik vid ett flertal tillfällen och den sistnämnde är oerhört nyttig med sin storlek och bollmottagning. Erkan serverar just Paulse, efter en halvtimmes spel, till Bajens första riktiga chans när han lyfter bollen elegant över backlinjen till sydafrikanen som löpt in i straffområdet. Men när denne tar ned bollen så hamnar han lite ur vinkel och försöker passa snett inåt bakåt men det räddas två gånger om av tätt försvarande Helsingborgspelare. Det är lätt att sitta här och tycka att Paulse borde nypt till direkt, men det gör jag faktiskt. En stund senare showar Charlie friskt med sin back och skickar honom för att köpa en hot dog medan han tar sig in i boxen. Han spelar snett inåt till Paulse som har ett mycket bra läge att smacka upp bollhelvetet i nättaket men han skjuter rätt på de täckande försvararna. Som jag har sagt förr: Paulse är mycket nyttig och användbar men göra mål är verkligen inte hans starka sida. 

Det är en väldigt händelserik första halvlek och spelet böljar fram och tillbaka. Men när Bajen anfaller går det antingen för sakta eller så är det för obeslutsamt så Helsingborg hinner samla ihop sitt manskap och försvara utan större problem. När HeIF anfaller går det bra mycket fortare och deras instick in bakom backlinjen får förödande konsekvenser varje gång. Att Lollo inte spelade var smärtsamt tydligt. Fem minuter från pausvila så lägger Helsingborg sin typ femtioelfte hörna i ordningen och David lyckas inte rensa undan bollen utan nickar rakt uppåt. Henke Larsson visar att gammal är äldst och nickar först ned den till företagsamme Rasmus Jönsson som skarvar tillbaka. I steget klipper sen den 37-årige Larsson till och Poppen är chanslös på skottet. Det har gått 40 minuter och kvällen känns bedrövlig. 

När domaren väl blåser av halvleken så kunde det ha stått 5-0 till Helsingborg och det hade inte varit orättvist. Hammarbys försvarsspel är undermåligt och lika ängsligt tvekande som en fjortonårig kille på väg att mista oskulden. Framåt ser det någorlunda okey ut på mittplanen ungefär, med snabba korta passar, men det blir alldeles för omständligt närmare mål. Avsaknaden av Petters tunga skott utanför straffområdet är påtagligt jobbig att bevittna. Erkan och Paulse är de som får godkänt medan Mikkel och hela backlinjen får ta sig en funderare på hur man spelar fotboll. Henke Larsson jobbar kopiöst och stressar fram misstag av försvararna gång på gång. 2-0 står det i halvlek och jag ber en liten bön att Tony kan säga något så vackert och motiverande till spelarna i omklädningsrummet att de faktiskt fattar att det är allvar.

Andra halvlek startar med att Maic Sema får göra debut i den grönvita dressen, på Haris bekostnad. Med sig in på plan har han för övrigt en frisyr som inte är av denna värld. Jag varken kan eller vågar beskriva den men det ser ut ungefär som fyra svarta golfbollar är klistrade på hans hjässa och der ser helt bedrövligt ut. Men hur som helst, debutanten kunde kanske ingjuta nytt hopp i Hammarby och till en början verkar det faktiskt så. De grönvita är klart mer taggade nu och rivstartar med tre bra chanser. Den första får Davies när han, på grymt fint inlägg av Emil, nickar horisontellt liggande i luften men bollen går utanför. Kort därefter är det Paulses tur med en toknick på hörna slagen av Söderström. 
Men som det brukar vara med nämnde Paulse är det ingen precision i avslutet och nicken går rätt på Daniel Andersson i mål. Returen hamnar, efter lite flipperspel, hos José som försöker dra till på volley men det skottet hamnade nog i någon förort till Malmö. Men Hammarby är riktigt taggade och på gång. Så därför känns det som följer så surt och bedrövligt… Helsingborg får – som vanligt - en hörna och Poppen är – som vanligt – tveksam i sitt agerande. På bortre stolpen kommer en HeIF-spelare och relativt ostört nickar in 3-0 till hemmalaget. Det kan vara värt att nämna att Poppen under varje hörna hade två killar framför sig som störde honom men då måste väl någon gå in och boxa bort dem?! Målet är definitivt avgörande för matchen då det känns som all luft går ur Bajen. 

Några minuter efter kallduschen kommer då kvällens enda ljusglimt. Charlie Davies möter bollen på egen planhalva ( ! ) och sätter full fart mot mål. Han tempoväxlar från 0-100 som bara han kan och springer igenom hela resterande delen av plan. Med en lätt touch är han förbi backlinjen och avslutar sen med ett tungt skott i mål. Vilken show! Så gör en artist! Han visade minst sagt where the fucking cabinet should stand. Målet har dessvärre ingen större effekt på Hammarbys spel. ”Just Idag” är Bajen inte starkt och Helsingborg fortsätter att trilla boll. Tony är djärv och försöker sig på en modig omställning när han byter in två anfallare (Guterstam, Freddy Söderberg) för två försvarare (Sulan, David) och ställer om till 3-4-3. 

Mikkel kliver ned som mittback och Erkan som högerback samt att Paulse går ned på mittfältet. Förutom att Paulse får en chans men nickar sin vana trogen över så gör inte förändringen mycket skillnad. Helsingborg kontrollerar matchen fullständigt och Bajen känns tveksamma i allt de gör. Det enda som får en att dra lite på smilbanden i all denna misär är när Erkan kastar ett inkast i stjärten på en Helsingborgsspelare vilket ser väldigt kul ut. Sicken komiker han är. Något som inte är så värst komiskt är att HeIF inte är nöjda med 3-1 utan gör även 4-1 genom en viss Henke Larsson. Hammarbys backar tvekar och spelar inte bort bollen utan börjar dutta vilket leder till att Rene Makondele helt enkelt snor bollen och skickar ett fint inlägg fram till en sopren Larsson som vräker in sitt andra mål för kvällen. När tvåmålsskytten senare byts ut kommer det in en hungrig anfallare som vill visa att han minsann kan, han med. Mikkel blir tyvärr offret för det när Roman Kienast, som han heter, enkelt snurrar upp honom och bombar in bedrövliga 5-1 på stopptid. Kort efter det blåser domaren av matchen. 

Förnedringen är komplett och jag börjar tänka på bästa vägen till Årstabron för att där ta på mig ett par cementskor och sen göra ett snyggt svanhopp till mitt självmord. Jag känner mig helt tom inombords och finner inga ord för att beskriva vad jag känner utan det blir mest gutturala läten. Förra veckans derby med de retarderade snorglina på läktaren och nu det här. Varför, åh gud varför måste fotboll och ett lag ibland vara så fruktansvärt jobbigt att älska?

Alex Sellman2008-09-02 06:00:00
Author

Fler artiklar om Hammarby

Projektet Hammarby Fotboll - Nya tider, del 9
Inför: Hammarby möter Västerås i Allsvenskans sista omgång
Intervjuer efter Hammarby-MFF 2 november 
Spelarbetyg efter Hammarbys kryss mot Malmö
Inför Hammarby - Malmö