Läktarproblemen: Lösningen finns hos fansen själva
Erik Haking levererar kortsiktiga och långsiktiga lösningar på de problem som idag finns runt den svenska fotbollen. Och sågar samtidigt förslagen om att ta efter England.
I andan av debatten kring fotbollsvåldet har det slagit mig att kraven på de drastiska metoderna som tidigare mest var befästa bland kvällstidningsjournalister och röstfiskande politiker även börjar sprida sig bland den ”vanlige” supportern och vill på grund av detta gärna dela med mig av egna tankar kring vart det bär.
De enda kraven för att få bevittna ett AIK-arrangemang ska vara att du löst entré samt respekterar de bestämmelser som råder inne på arenan. Du får inte beträda planen, kasta saker, bära vapen etc. Om du inte klarar av det tycker jag det är fullt rimligt att arrangören kan stänga ute den personen från framtida arrangemang.
Däremot ska ingen kunna stängas ute för vad han/hon har gjort, gör, eller tänker göra utanför arenan. Även om personen i fråga har en passion för att slå andra människor på käften, rånar pensionärer eller fuskar i rundpingis ska inte förbud mot att gå på fotboll kunna accepteras som en juridisk påföljd.
Eventuella brott en människa begår ska behandlas av rättssamhället i en domstol och inte av idrottsrörelsen. Jag tycker det är en självklarhet att polis inte ska kunna lämna ut sekretessbelagt material eller godtyckligt kunna bestämma vem som inte får gå på fotboll.
Jag tycker också att vi helt kasserar de vansinniga förslagen som uppmärksammats från England där misstänkta personer stängs av i väntan på dom eller dömda personer måste inställa sig på en polisstation i samband med match. Det är rent fascistoida metoder och jag frågar mig varför våldsverkare inom fotboll ska behandlas annorlunda än ”vanliga” brottslingar?
Hur ska vi då ta itu med de problem som faktiskt finns?
Kortsiktigt tror jag nyckeln till lösning finns hos fansen själva. Att alla supportrar runt omkring markerar vad som inte är okej att göra. Dels genom de forum och föreningar vi har men framförallt direkt på läktaren. Alla människor vet att man inte får skjuta fyrverkerier på en annan människa men kan ändå behöva påminnas ibland. Jag ser gärna att alla supportergrupper i klartext förbjuder inkastade föremål och även förhindrar det handgripligen. Med det menar jag givetvis inte misshandel eller liknande utan helt enkelt konfronterar de element det gäller och tar diskussionen öga mot öga.
Jag tror de flesta känner att en polisiär lösning på detta är något alla vill undvika i största möjliga mån. Beträffande de efterfrågade politiska lösningar genom lagar och regler anser jag att det finns fungerande sådana i Sverige att använda vid dessa fall av brott. Kanske kan de justeras med små detaljer men för den saken aldrig någonsin acceptera en uppluckrad rättssäkerhet.
På det långsiktiga planet måste åtgärderna sättas in långt djupare. Till och med kvällstidningarna har mer och mer släppt bilden av att våld uppfanns av Black Army i mitten av 80-talet och accepterat argumentet att även fotbollsvåld är ett samhällsrelaterat problem.
Problemet med det konstaterandet , precis som någon sade i FANTV nyligen, är att samhället inte är en fysisk person eller instans som bara kan bytas ut eller snabbt förändras.
Om samhället är att skylla är alla/ingen att skylla. Det vi kan göra då är att i alla fall se till oss själva och ifrågasätta hur vi uppträder, agerar och kanske även bidrar till problemen.
Detta bör även idrotten göra. Idrottsrörelsen engagerar många och har en enorm påverkan på de barn och ungdomar som är verksamma inom den. Med detta kommer ett givet ansvar att förmedla de värderingar vi vill ha gällande precis som skolan har det ansvaret jämte undervisningen.
Det ansvaret tar inte idrotten.
Framförallt fotbollen är en i mångt och mycket sluten herrklubb där machoideal hyllas och allt som kan betecknas som svaghet föraktas. Här får barn lära sig att stå pall, inte klaga och även att våld visst kan vara okej så länge domaren inte ser.
Här kan föreningar och förbund göra en tidig insatts för att påverka kommande generationers värderingar istället för att lägga alla resurser när raketen redan ligger och brinner i ett straffområde.
Det löser inte någonting omedelbart eller kan låta som en flat åsikt men alternativet med hårdare tag får lätt en omvänd effekt med en uppgivenhet bland alla övriga supportrar som fotbollskulturen i Sverige inte behöver just nu när den redan mer och mer blir huggen i ryggen av den berömda ”lilla klicken” som överskuggar allt det positiva som åstadkommits de senaste åren.
Det arbetet får inte stoppas upp av varken vissa element i publiken eller med en än försämrad relation med förbund, klubbar och polis.
