Utklassning.....? Jajemän!

Solen fann sig vara blek i jämförelse med Djurgårdens spel under långa peroder av denna match. Ett resultat i paritet med klassikern mot Hammarby från förra årtusendet hade inte varit omöjligt med bättre skärpa och färre motståndarben i vägen.

FÖRSTA HALVLEK

Enda gången under första halvlek som HeIF var med i matchen spelmässigt var under första fem minuterna, därefter tog Djurgården över mer och mer ju längre halvleken led.

Fram till HeIFs första mål har DIF ett gäng chanser att göra ett eget, jag räknade till åtta-nio skott som tog på försvarares ben eller för all del även egna ben. Något enstaka skott nådde även fram till Daniel Andersson men ingenting som gav resultat.

När HeIF gör mål på en kontring i 14:e minuter känns det bara väldigt orättvist men inte direkt hopplöst. HeIFs sydafrikan får med sig bollen ganska turligt i en löpning mot Toni och får på ett skott som Dembo räddar men styr rakt ut i plan, där hinner Graulund peta in bollen innan Concha kan slå bort den.

Djurgården fortsätter spela bra och skapar chans på chans, nick av Larsen, skott utanför av Jones, utanför av Hysen efter att ha rundat Andersson, skott på försvarare.... Sammanfattat kan man skriva: fullständig spelmässig utklassning!

Den totala dominansen pågår fram till strax före HeIFs andra mål då bollen faktiskt spelas under kontroll mellan fler än två spelare som inte är backar. I 34:e minuter gör alltså Karisik mål på en kontring där Toni blir mer än lovligt bortlurad av en fint som inte är i närheten av Ronaldinhos repertoar, det var dock Tonis enda diskutabla ingripande för kvällen.

Spelövertaget fortsätter, kraftigt påeldat av tre av Råsundas fyra läktare. I den 40:e minuter stångar Toni in en hörna som kändes väldigt viktig, ytterligare en målchans utan resultat där och matchen hade nog slutat annorlunda.

Efter reduceringen börjar HeIF köra "icingbollar" medan DIF fortsätter att trumma på, i 44:e ger det utdelning i form av ett drömmål från Tobias Hysen från drygt 30 meter. Mycket vackert och inte helt olikt Sjölunds mål mot Malmö.

ANDRA HALVLEK

HeIF visar liksom i första halvlek att man kan trilla lite boll emellanåt men det visar sig vara högst tillfället då Djurgården snart har börjat styra och ställa igen. Sjölund har ett par chanser på rad där han skjuter precis utanför i ett bra läge som han skapat på egen hand.

Utspelningen fortsätter: nick av Stenman tätt över, skott av Jones, till slut kommer någon form av skottpass från Arneng till Barsom som drar till på volley och får in bollen vid bortre stolpen, väldigt vackert och otroligt välförtjänt!

Efter målet kommer HeIF in i matchen spelmässigt och lyckas efterhand skapa ett par tre giftiga målchanser som Dembo räddar med olika nivåer av ansträngningar. Ganska oväntat blir Sjölund utbytt mot Magro, jag tyckte Sjölund var väldigt bra när han väl fann sig som offensiv mittfältare.

En av Magros ganska få bra passningar sedan han kom in når Amoah som drar in mot mitten framför straffområdet, han passar Larsen som står längs kortlinjen och i lugn och ro får måtta en pass till Hysen som sticker in mellan två HeIFbackar och gör 4 - 2!

En kort stund därpå får matchens i särklass bäste spelare Johan Arneng bollen och avancerar in i vänstra delen av straffområdet där han bjuder upp Wahlstedt till dans. När den förre landslagsbacken blivit yr passar Arneng på att slå in en lyra till Larsen som trots sin storlek blivit helt bortglömd vid bortre stolpen och bara har att sätta fram pannan, 5 - 2!

SAMMANFATTNING

En spel- och chansmässig utklassning som var ett sant nöje att få bevittna. Ni som inte var där lär få ångra det när vi andra pratar om målen och stämningen på nästa bortamatchresa. Segern är fullständigt odiskutabel och borde i mitt tycke varit ännu större! Inget är på något sätt klart men det gör inte mig ont att se Djurgården i topp med fyra poängs marginal efter elva omgångar!

Trevlig midsommar alla häliga Djurgårdare var än ni befinner er!

0 kommentarer