Presentation nr 12
om Kenneth Sjöblom
Kenneth Sjöblom är fortfarande allsvenskans snabbaste premiärskytt. 1967 gjorde han mål redan efter 25 sekunder för sitt Holmsund och det gäller som rekord än i dag.
Det tar lite tid att leta upp bilder, löpsedlar och urklipp från den där kalla vårdagen för 41 år sedan, men i en svart sopsäck i en garderob på övervåningen i kedje- huset i Söndrum hittar Kenneth vad han söker.
I braskande rubrikstil berättar Dagens Nyheter om blixtmålet i fotbollspremiären på Nya Ullevi i Göteborg och Expressen och lokaltidningen Västerbottens Folkblad sparar inte heller på krutet i sina artiklar. På en bild hissas rekordskytten av nöjda lagkamrater.
Kenneth minns fullträffen som om det vore i går.
– Gais hade avspark, men vi erövrade bollen rätt snabbt. Ronny Bäckman fick sedan tag i en långboll på högersidan och slog in ett inlägg i straffområdet, där backarna inte kunde komma överens om vem som skulle slå bort den. Då kom jag farande och klippte till.
Målet kom som en överraskning för alla – inte minst Sjöblom själv.
– Det hördes ett dovt ljud från läktarna och jag undrade om det verkligen blivit mål.
Det hade det. Därmed raderade han ut gamle landslagsstjärnan Ove Grahns rekord från 1962 med en enda futtig sekund.
Några rörliga bilder från det historiska ögonblicket finns dock inte bevarade.
– Tv var där, men hade fått problem och inte kommit i gång med kameran, skrattar Kenneth.
Är du stolt över det snabba målet?
– Nja.. det är kul att det har hållt i så många år. Men någon gång kommer rekordet att slås – om det blir i morgon eller om 40 år, det får vi se.
Matchen mot Gais slutade 1–1, men Holmsund fick det sedan tufft som nykomling och åkte ur allsvenskan med dunder och brak.
Kenneth hade däremot en lyckad säsong. Han gjorde fyra mål på de fyra första matcherna och slutade så småningom på nio fullträffar efter att bland annat ha överlistat självaste Ronnie Hellström i Hammarbys bur.
Efter degraderingen kände han att han ville röra på sig.
– Leif Brogårde och Börje Wiberg, som hade spelat i Holmsund och var bra kompisar till mig lockade ner mig till Halmia.
Där stannade den långe anfallaren i tolv säsonger och spelade över 400 matcher innan han lade skorna på hyllan efter sällskapets misslyckade år i allsvenskan 1979.
Året därpå blev den i dag 64-årige norrlänningen hjälptränare till Frank Mar-shall i Halmia och det blev startskottet på en tränarkarriär som kom att sträcka sig över 20 år.
Störst framgångar hade Sjöblom i Halmia och Leikin, som han lyckades lotsa till två seriesegrar var.
I dag har han lagt ner fotbollen. En muskelsjukdom, MS, gör att han har svårt att röra sig.
– Under mitt sista år som tränare i Astrio kände jag att det var något som inte stämde, men du vet hur man är. Jag ryckte bara på axlarna och trodde inte det var så farligt.
En undersökning 2005 visade dock att Kenneth drabbats av MS.
– Jag fick inte med mig det högra benet, men ortopeden blev inte klok på vad det var. Till slut kom jag till neurologen och efter massor av tester konstaterade läkarna MS.
Han lät sig inte nedlås av beskedet.
– Det är som det är, man får anpassa sig efter situationen. Därför är jag glad att jag varit elitidrottsman – jag har lärt mig att stå upp bra när det krisar.
Trots sjukdomen jobbar han kvar på Albany på halvtid, men har fått byta arbete till tekniker på laboratoriet.
– Jag har det bra. Företaget har varit hjälpsamt med läkare och jag har fått god hjälp och stöttning. Att jag fått anpassa arbetet till vad jag klarar av ska de ha en eloge för.
Han tränar mycket – framförallt i firmans styrketräningslokal samt hemma i garaget – och har blivit långsamt bättre.
– Tidigare fick jag dra i byxorna för att få med mig benet. Nu kan jag lyfta det av egen kraft. Han cyklar mycket och är ofta ute och rastar 13-åriga hunden Flisan.
– Det är en syn det. Först kommer jag med min hälta och sedan Flisan som är blind.
Självdistansen har det aldrig varit något fel på.
Kopierat från Hallandsposten 29/3 2008, text:Anders Tornell.
