Tredje raka segern

Elfsborg klättrar i tabellen efter en ny skalp, den tredje på rad.

En bra start bäddade för de tre vunna poängen idag. Eller hur skall man egentligen beskriva en seger med 2-1 då det stod 2-0 efter drygt åtta minuter? ”En bra start” känns lite som att ta till för lågt på något sätt.

Nåväl, 1-0 efter drygt tre minuter, vindsnabbe Joakim Sjöhage vinner en löpduell med en motståndarback och jag vet fortfarande inte om Jocke är så snabb som det såg ut eller om backen i Assyriska blev mer än lovligt förvånad över Hasse Berggrens bakåtspark till Sjöhage. Men det var vackert och vi visade redan från start var skåpet skulle stå i denna match. Också, för det har ju sett ut så de senaste matcherna, ett snabbt ledningsmål och sedan en mer eller mindre defilering fram till slutsignalen. Eller?

Vi har ju blivit vana av att se ett tidigt elfsborgsmål den senaste månaden, men som om det inte vore nog denna eftermiddag så ökade Hasse Berggren på till 2-0 knappt fem minuter senare. Ett inlägg som nickades undan av en hemmaförsvarare, dock inte bättre än rakt på fötterna till Hasse som distinkt slog in tvåan bakom Erland Hellström i Assyriskas mål.

Klang och jubel hos de drygt 70-tal tillresta elfsborgare på Café Nyfiket i hjärtat av Varbergs centrum. Nervositeten hann inte ens infinna sig och som den dåre man ändå är så började jag tyst räkna ut att det kan bli runt 18-0 med den fina starten och logiskt sett två mål varje tionde minut…

Men så blev det naturligtvis inte. Visserligen stod våra spelare för en hel del finesser och var närmare 3-0 de inledande 25-30 minuterna än Assyriska var nära en reducering. Nyblivne förstemålvakten Abbas Hassan stod säkert på den plats vi oftast ser Johan Wiland på, även om det fanns intentioner på anfall från hemmalaget så blev det sällan några större farligheter. Abbas stod, som det såg ut, säkert och plockade ner bollarna och försvaret spelade enkelt och ett fullkomligt lugn spred sig i lokalen Detta var matchen som skulle vinnas utan nerver på slutet.

Joakim Sjöhage såg väldigt pigg ut och jag tror han hade bestämt sig för att ge Mathias Svensson en match om vem som skall spela nästa match i anfallet. Hade han inte blundat när han fick ett helt öppet läge att nicka in 3-0 hade den suttit. Då hade vi inte behövt uppleva den andra halvlek som vi upplevde. Hade han dessutom förvaltat det friläge han fick och chippat bollen i mål istället för att slå rakt på den utrusande Hellström hade det sett mer än bra ut inför andra halvlek.

Nu var det ”bara” 2-0 i paus och en viss oro infann sig hos merparten av många semesterfirande boråsare som plötsligt behövde sitta/stå och vara nervösa den andra halvleken. 3-0 kunde ha kommit i inledningen av andra, passet av Daniel Alexandersson fram till Hasse Berggren och det efterföljande skottet tog rakt på den mycket duktige hemmamålvakten. Fast det var nog mer tur än skicklighet att Hellström räddade det skottet.

Illa kan man tycka och som om det vore en förbannelse att aldrig kunna få ha den där känslan av att matchen är vunnen infann sig igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte men emotionellt tycks det vara samma sak varje gång Elfsborg spelar.

Efter en dryg kvart i andra halvlek får Assyriska sin välbehövliga reducering då David Nordbeck nickar in 1-2. Förarbete på vänsterkanten, där idag Martin Strömberg har väldigt tufft, resulterar i ett vackert nickmål och nerv i matchen. Nu, efter det målet börjar oron återigen att infinna sig hos våra spelare. Vi pratade om att Elfsborg i eftermiddag inte hade haft det ”tapp” i matcherna som oftast brukligt är. Men nu kom det med besked. Oftast handlar det om en kvart eller på sin höjd 20 minuter, men oron och osäkerheten varade idag i en hel halvlek i stort sett.

Assyriska var egentligen värda att få till kvitteringen, sett till bollinnehav. Men sett till chanser över matchen var det en rättvis seger ändå. Elfsborg var på alla platser både tyngre och bättre även om det såg mer än lovligt oroligt ut när hemmalaget satsade framåt för kvittering. Men den uteblev, gudskelov, och den tredje raka segern var ett faktum.

Jag har självmant uteslutit en mer ingående spelarbedömning då det var svårt att hitta de riktiga guldkornen i eftermiddagens match. Abbas Hassan vill jag dock nämna, han gjorde inga misstag och målet hade han ingen som helst del i. Där var det nog snarare en försvarsmiss, om man vill se negativt på det. Anfallsparet Berggren och Sjöhage gör varsitt mål, men efter det så förväntar åtminstone jag mig att de visar mer att de skall spela även nästa vecka. Därmed inte sagt att jag riktar någon kritik.

I försvaret är Joakim Alexandersson tillbaka och i mitt tycke den försvarare som visar mest stabilitet. Han har, med sina långa ben, en underbar förmåga att bryta många bollar som ser ut att kunna bli riktigt farliga. Jocke är nog en back som bör fortsätta spela om vi skall vinna även nästa match. I övrigt är det ibland lite virrigt och det känns inte alltid helt lugnt även om det sällan blev några riktigt farliga chanser för hemmalaget.

På mittfältet sliter som vanligt Magnus Samuelsson men idag går inte många bollar rätt från hans fötter. Av Daniel Alexandersson förväntar jag min mer. Nu är man ju lite bortskämd av hans bollkonster men idag var han ovanligt blek tycker jag. Han hade visserligen en bra chans i första halvlek men i övrigt alltför osynlig. Fast det är något som bekymrar mig föga, alla får mer eller mindre en svacka någon match och om den kommer som idag har det ju ingen större betydelse.

Samuel Holmén Arbetar sig sakta men säkert upp till en riktig hög nivå. Det skall bli väldigt spännande att se honom nästa match tillsammans med Anders Svensson. Är pålitlig i sitt spel och utmanar ofta med skott. Jari Ilola har de senaste matcherna visat att han är värdig den landslagspalts han har i Finland. I mitt tycke blir han bättre och bättre, Vad som är riktigt bra är att han i år tycks få var skadefri också.

Slutligen var det ingen match av högre allsvensk kvalité. Fast det gör inget en sådan här dag. Tre poäng och laget är nu obesegrat i de sju senaste matcherna. Lägg därtill en cupmatch mot IFK Göteborg och det är lätt att vara elfsborgare idag. Att sedan nästa match, inför ett fullsatt Borås Arena, blir en värdemätare av högsta grad är väl ingen hemlighet. Det mest spännande är hur Magnus Haglund kommer att formera styrkorna mot ett förmodat mycket defensivt spelande Kalmar FF. Det blir något att spekulera i till den fjärde juli.

Om Assyriska vill jag säga att de inte har ett lag som fullt ut kan mäta sig med de allsvenska lagen ännu. Möjligtvis kan jag sträcka mig att säga att de är en kul företeelse i svensk fotboll. Fast de får förbättra mycket om det skall bli spel i allsvenskan även nästa år. Förra segern mot laget från Södertälje, vilket snart är på dagen 18 månaders, var härlig men idag var den minst lika härlig! En snabb koll på tabellen visar att vi ligger på femte plats idag. Troligtvis kommer den placeringen att dala något de kommande dagarna men från och med nästa omgång kommer Svensson – Svensson – Svensson att göra entré.

Var med då!

0 kommentarer