Halmstads BK - Assyriska FF2 - 2
Landskrona - Djurgården 0-2
Søren Larsen avgjorde ännu en match och Djurgårdens insats denna dag luktade guld!
Det finns många saker som är signifikativt för ett mästarlag. En sak är till exempel att kunna vända ett svårt underläge till storvinst genom kvickt och bländande spel (5-2 mot Helsingborg). En annan sak är att i en bortamatch mot ett bottenlag långa stunder spela fruktansvärt dåligt och vara nära att hamna i underläge ett flertal gånger, men ändå lyckas vinna.
Landskrona tog emot ett Djurgården med favoritskapet tungt vilande på sina axlar, men i början av matchen märktes varken skillnaden i tabellen mellan lagen (DIF serieledare, BoIS på kvalplats) eller några tecken på att djurgårdsspelarna var pressade. Det var en mycket försiktig matchinledning vi fick se från båda håll. Lagen hade ungefär lika mycket boll och var lika dåliga på att komma igenom motståndarnas avvaktande försvar. Efter ett tag tog bortalaget över bollen mer och flyttade fram, men kom inte till bättre för det, snarare var det så att Landskrona fick ytor att kontra på.
Nästan alla bollar gick på Amuneke som alltid var på språng i djupled, men som allt som oftast sprang offside. När han kom igenom var han dock mycket farlig och Fredrik Stenman var ständigt sysselsatt. Även Johan Norell var alert och hade tillsammans med Amuneke Landskronas bästa målchanser i den första halvleken. Dembo Tourray gjorde två fina räddningar och hade lite tur med att Norells avslut inte träffade mål.
Även Djurgården hade sina chanser, den bästa när Stenman och Sjölund kombinerade med varandra och Sjölunds låga skott såg ut att kunna smita in vid den bortre stolpen, men petades utanför av en alert Jonas Sandqvist i BoIS-målet. Totalt sett hade dock Landskrona de bästa möjligheterna att ta ledningen. Djurgårdens passningsspel var under all kritik, den vilja att ha bollen som var så påtaglig mot Helsingborg var som bortblåst och koncentrationen fanns inte i några lägen. Visserligen var BoIS försvarsspel utmärkt, man backade i rätt situationer och var aggressiva när det behövdes, men att se Arneng få fyrkantiga fötter, Barsom rulla bollen helt ointresserad av att få den framåt och Sjölund stå och gömma sig på kanten var riktigt frustrerande. Nu var det visserligen på kanten som Djurgården verkade ha en chans att komma fram, men Sjölund lämnade en enorm yta med gräs i mitten när han begav sig ditåt, en yta där man skapar chanser och för spelet.
Jag hade ett tag tänkt jämföra matchen med det vi bjuds på i det pågående Confederations Cup, men förstod efter ett tag att det inte skulle gå. Skillnaden var så stor att jag började känna mig deprimerad, det var en riktigt usel fotbollsmatch vi tittade på, en match som stank 0-0 lång väg.
Inför andra halvlek förklarade Stefan Rehn att spelarna hade fått sig en rejäl tillsägning. Det lär bra, nu måste det ju bli bättre! Det var dock BoIS som öppnade bäst, efter bara ett par minuter utnyttjade man ett passivt Djurgårdsförsvar, men Okkonens volleyskott räddades av Tourray, som såg rejält säker ut för dagen, han hade visat säkerhet även vid höjdbollar i första halvlek och det kändes tryggt med honom i mål. Strax efter BoIS inledande chans visade Tobias Hysén skottvilja, men resultatet av när han klämde till med vänstern blev ett hårt skott tätt utanför Sandqvists bortre stolpe.
Djurgården visade bättre intentioner i andra halvlek, man löpte lite mer, slog lite bättre passningar och verkade jobba sig lite, lite närmare ett mål. Fram till den sextionde minuten hände det ändå inte särskilt mycket, och viljan att se Jonevret göra ett byte var stor. Framförallt Hysén och Arneng gjorde en riktigt usel match och även Larsen och Barsom var rent utsagt dåliga hittills. Det visade sig ändå att det inte behövdes några byten för att matchen skulle ta fart, det som behövdes var en straff.
I den 66:e minuten skulle Jones Kusi-Asare ”hjälpa till” i försvarsarbetet. Amuneke hade kommit igenom på vänsterkanten och det märktes att Jones inte är någon försvarsspelare när han ganska klumpigt fällde den förre Portospelaren i straffområdet. Straffen var solklar. Lika klar var Tourrays räddning. Jon Jönsson slog en ganska dålig straff, hårt, nästan mitt i mål. På returen var han artig nog att nicka rakt i famnen på Dembo.
Ett par minuter efteråt gjorde så Søren Larsen sitt nästan obligatoriska mål. Han fick bollen av Hysén strax innanför straffområdet och dundrade upp bollen i nättaket bakom Sandqvist som inte hade en chans. Än mindre chans hade han 10 minuter senare då ett inlägg från Hysén hittade Larsens högerfot som placerade bollen mellan benen på den skadade och övergivne BoIS-keppern.
Larsen hade ännu en chans att göra mål, men denna gång fick Sandqvist rädda friläget. När matchen blåstes av kunde serieledarna trots en tämligen usel insats inkassera tre nya poäng, tre poäng som ser till att avståndet till lagen bakom i tabellen är fyra poäng. Nu ska vi inte bli övermodiga och tro att Allsvenskan kan bli tråkig för att Djurgården kommer leda ända in i mål, men det är nog dags att inse att vi aspirerar på guldet i år igen. Själv vägrar jag att tro att vi kommer klara det, men om en viss dansk stannar kvar finns alla möjligheter. På en vecka har vi bjudits på bländande spel och tre säkra poäng i en match och tre mindre säkra, men lika sköna poäng i en annan match. Det är ju så att skitmatcherna är lika viktiga som alla andra och när säsongen summeras kan dessa poäng vara guld värda, hur skitiga de än är!
