Malmö FF – Halmstads BK 0-3
MFF blev överkörda på hemmaplan av ett annat mittenlag och sällan har den numera ganska lilla MFF-publiken fått se något sämre.
Jag har alltid njutit av den här typen av dagar. Ni vet, typiskt skånskt septemberväder med klar luft, skarp sol och en intressant match på lut. När den där intressanta matchen tog sin början tog dessvärre även njutningen slut. För det fanns tyvärr inte ens en hyfsad trevande inledning på matchen för Malmö FF:s del, utan vi började som vi fortsatte och sedermera slutade: Uselt!
Jag hade nöjet att förbereda mig för eländet med en läcker sillunch hos redaktör Byrfors tillsammans med en stor del av Himmelrikets eminenta redaktion och någonstans där efter en snaps grydde hoppet om att få se ett MFF visa upp sin fulla potential. Men icke, det vi tvingades beskåda på Malmö Stadion idag är endast i en ångestförvriden mardröm den fulla potentialen hos mitt Malmö FF.
Eller är det så fasansfullt att denna spökversion av stadens stolthet inte är bättre?
Jag orkar inte gå in djupare i det just nu.
Efter matchen ringde min vän, tränarkollega och tillika före detta spelare i Halmstads BK, Bengt Månsson och ville höra hur det var med mig och efter en stunds uppgivet ältande från mig fick han nog och hävdade med bestämdhet att Ola Toivonen minsann var bra och slog ett antal eminenta djupledspassningar. Jag tar med mig Bengts ord för att åtminstone kunna ge ett positivt intryck av dagens blekblå lag.
I övrigt fanns det som sagt ingenting om man nu inte vill leta bland Molins löpningar som var fina, men fullständigt poänglösa eftersom han ger bort bollen så fort han får den, eller bland Oferes närkampsspel som renderar i intet då ingen annan vill följa upp efter en vunnen duell. Någon borde också upplysa den gode Edward att det är bättre att skjuta mot mål när man är framför detsamma än att lägga sig ner på marken.
Med detta sagt är väl Malmö FF:s dagsverke utvärderat. I HBK däremot fanns det mycket som var positivt. Försvarsspelet fungerade prickfritt och man tillät inte hemmalaget att skapa några chanser. I anfallsspelet var man snabba i omställningarna och visade stor kvalitet i sista tredjedelen. Med lite mer effektivitet i avsluten hade man kunna åsamka hemmalaget en historisk förnedring.
Per ”Texas” Johansson inledde målskyttet med en magnifik soloräd i första halvlek och brassen Anselmo gjorde både 2-0 och 3-0 efter fint kombinationsspel av hallänningarna.
Halmstad har, sett till dagens insats, alla möjligheter att klättra i tabellen och det är lite förvånande att man ligger i samma skikt som MFF. Skillnaden mellan lagen idag kunde inte varit större.
För att avrunda får man nog ställa en fråga till Malmö FF:s klubbledning. Vad pågår?
Laget får storpisk av en mittenkonkurrent på hemmaplan, publiksiffran stannade på drygt 7000 personer och vi ser inte ett uns av spelsystem, linjer, trygghet, you name it hos vårt lag.
Vår firade sillyseasonpärla Rick Kruys får knappt spela trots att alla andra underpresterar och en spelare som visat usel form i flera veckor tillåts spela i en så känslig position som mittback.
Det finns många fler frågetecken och vi kräver svar.
Snälla ni, vi kommer att förlora mot Elfsborg om det skall se ut så här och när den käftsmällen är inkasserad är kanske inte kvalspöket längre bort än att vi kan känna dess unkna andedräkt i nacken. Är vi på väg att göra en Redhawks? Skall vi inviga Nya Stadion som ett superettanlag?
Nu måste ni ta problemen på allvar Malmö FF!
