Krönika: Vad ska jag klaga på?
Ibland är det tufft att vara supporterskribent, riktigt tufft. Särskilt när det går bra för laget som man håller på. Ta till exempel Trelleborgs FF just nu. Tabelläget känns relativt stabilt, poängen som uteblev i våras har börjat trilla in på löpande band och till och med de nationella medierna har börjat skriva positivt om lilla Trelleborgs FF. Trots all denna framgång känns det som en mardröm, för jag menar vad ska jag hacka på nu?
Som många av er säkert lärt er under årens lopp är det svårare att ge beröm än att kritisera. Det är ju i princip helt riskfritt att skriva att man tycker att något är dåligt, det har jag själv märkt under den tid jag skrivit här på Svenska fans. De krönikor då jag varit svårt ironisk, eller rent utav elak är de krönikor som fått mest uppmärksamhet och uppskattning av läsarna. Fråga mig inte varför, det är väl den mänskliga naturen helt enkelt, den enda sanna glädjen är skadeglädjen och allt det där. Fast nu när det går relativt bra för Trelleborgs FF finns det inte så många uppslag till krönikor längre. Jag har inga uppslag!
Tränarparet
Förra året var Conny Karlsson huvudtränare, en man som bjöd in till diverse krönikor om dåliga spelsystem, oförmågan att göra mål, usla nyförvärv och så vidare. Det var som att sparka in en öppen dörr. Nu är dock Conny borta från TFF, förhoppningsvis för alltid, och Tom Prahl och Alf Westerberg är tränare. Nu har TFF helt plötsligt börjat plocka poäng och i och med det går det inte att hacka på Tom och Alf. Jag menar, ska jag kritisera att vi slog AIK med 2-0 och inte 3-0?
Nyförvärven
Det har varit lite si och så med nyförvärven de senaste åren. Främst Hasan Cetinkaya, men även Olcay Senoglu, kändes ju inte direkt klockrena när de kom förra året, därför var det med lite skräckblandad förtjusning som man såg vilka spelare Tom och Alf tog till TFF inför årets säsong. Det mest spektakulära nyförvärvet, åtminstone i TFF-sammanhang, var Andreas Drugge från Degerfors. Det började lite skakigt, men ju längre säsongen fortlöpt, desto viktigare har han blivit för laget. Den enda besvikelsen så här långt har varit Mattias Nylund, men han är inte ens i närheten av Cetinkaya ändå. Det skulle i och för sig krävas att Tom och Alf värvar en döv och blind 75-åring för att nå upp i Cetinkaya-standard vad gäller usel värvning, så det är en dålig jämförelse.
Anfallsspelet
Förra säsongens anfallsspel var ett skämt. Det handlade om att lägga så många bollar som möjligt på Mike Mensah och hoppas på att han hade en bra dag, vilket han ju som bekant inte har särskilt ofta. Oförmågan att göra mål följde med in på vårsäsongen i år, men efter EM-uppehållet har TFF börjat spela en stundtals riktigt bra fotboll och faktiskt även gjort en hel del mål. Förlustmatchen hemma mot Halmstad BK har väl varit den enda riktigt stora besvikelsen sett till andelen missade målchanser. Fast allt som allt har spelet fungerat över förväntan ändå tycker jag och därmed går det inte att ironisera över det heller.
Sportchefen
TFF:s sportchef Lasse Larsson har väl i ärlighetens namn inte rosat marknaden i år direkt. De många usla provspelarna, den patetiskt resultatlösa jakten på en ”kvick anfallare som är en utpräglad målskytt”, den alltmer desperata jakten på reservlagsspelare från Malmö FF och de ständiga semesterresorna har retat gallfeber på många TFF:are, inklusive undertecknad. Fast nu verkar det ändå ha hänt något, äntligen har man börjat agera för att bjuda in intressanta spelare från hela Sverige. De av oss som minns Joachim Karlsson och Andreas Hermanssons framfart i TFF blev nog alla nostalgiskt gråtfärdiga av den här nyheten och därför känns det svårt att kritisera scoutingen av norrländska spelare. Du klarar dig undan kritiken den här gången Lasse, men nästa gång du försöker värva en bänkvärmare från Malmö FF, försök då för helsike värva någon som har en tillstymmelse till chans att platsa i TFF, ok?
Ja, som ni säkert förstår så är det ibland svårt att klaga på TFF, även om man verkligen vill. Någon kanske undrar om jag inte kan skriva något om de dåliga publiksiffrorna. Fast nej, det tänker jag inte göra, för det slutar bara med att någon kommer med beräkningar som visar att procentuellt sett är inte publiksiffrorna så dåliga på Vångavallen. Fast låt mig få göra hål på den lilla bubblan en gång för alla: Oavsett hur bra publiksiffror TFF har procentuellt sett så är det ändå lite folk på läktarna. Slut på diskussionen.
Det är inte utan att man hoppas på en förlust mot Ljungskile imorgon så att man får något att skriva om. Fast nej, det menar jag inte.
Eller jo, lite…kanske?
