Varbergs BoIS - Assyriska FF4 - 0
Islossning!
Införsnacket handlade som vanligt om ojämnhet, Peter Ijeh, bristande målskytte och stereotypt spel. IFK Göteborg svarade med en ruskigt effektiv offensiv i en tämligen välspelad match.
Sedan 1-3 fadäsen mot BK Häcken hade Arne Erlandsen stuvat om rejält i både trupp och startelva. För första gången sedan Bosse gick i mysbyxor var Sebastian Johansson förpassad till avbytarbänken medan Håkan Mild, som svarat för tre svaga insatser sedan comebacken fick förnyat förtroende. Mot Häcken var det centrala mittfältets bidrag till offensiven obefintligt. Med Niclas Alexandersson tillbaka som spelmotor centralt och Selakovic åter på den högerkant där han firade så stora triumfer mot Sundsvall, hade man åtminstone förhoppningar om ett mer kreativt och varierat spel. På topp återfanns således Ijeh & Mourad. Fredrik Risp fick före matchen ta emot en rungande applåd från den publik han en gång var en del av. Ersättare till Risp visade sig blott 19-årige Mattias Bjärsmyr bli.
Matchen inleddes en smula trevande av båda lagen som verkade vilja känna lite på varandra även om Mourad testade Conny Johansson med ett misslyckat vänsterskott i första minuten. Både HBK och IFK brukar ju ha rykte om sig som välorganiserade lag så en tillknäppt matchbild kändes ju inte alldeles oväntad. IFK trillade dock boll hyfsat väl även om inga riktiga lägen skapades förrän Alexandersson i den 8:e spelminuter tryckte in 1-0 med ett behärskat bredsideskott efter ett bra IFK anfall med sned undanrensning av gamle Gaisaren ”Texas” Johansson.
Glädjen och lättnaden var stor både på och utanför planen. De drygt 10000 i publiken skapade det bästa trycket sedan Royal League-finalen och på plan syntes aggressivitet, ”bevegelse” och spelglädje. Resten av halvleken blev ett enda stort Blåvitt crescendo. På en perfekt vänsterhörna av Ozcar Wendt tio minuter efter ledningsmålet fick Stefan Selakovic stå helt ren metern från mållinjen och helt oattackerad sparka in 2-0 på sina gamla lagkamrater med något som bäst kan betecknas som ”stående cykelspark”. 3-0 kom också efter hörna från Wendts vänsterfot. Markeringen var kanske något bättre denna gång vilket dock inte hindrade Håkan Mild från att placera bollen nättaket med en bredsida vid bortre stolpen. Slutligen kom 4-0, ett hett efterlängtat mål för George Mourad, som på hörna från ”Alex” gick upp centralt framför mål och knoppade in bollen i nickduell med ett antal HBK-spelare. Förutom målen hade IFK några skapliga lägen, bland annat en magnifik dribbling av Ijeh vars skott dock gick en bit över. Ijeh - som för övrigt såg pigg och löpvillig ut – borde nog haft åtminstone en straff med sig. Den första straffsituationen var lik den som gav Risp rött kort senast – med skillnaden att det den här gången var två händer i ryggen på Peter i friläge nära mål. Om den första situationen var diskutabel var den andra solklar sett till reprisbilderna. Ijeh får en underbar stickare av ”Alex” och skall bara till att avsluta när en Halmstadsförsvarare tacklar undan Peters ben bakifrån.
Uteblivna straffar till trots – IFK kunde gå till pausvila med 4-0 samt stående ovationer från sittplatspubliken. Halmstad hade haft några få lägen där Bengt Andersson stod för en bra räddning, men på det stora hela hade IFK helt dominerat skeendena. Visst – det var inga 16 avslut som mot GIF, men med effektivitet på 80% sett till avslut mot mål fanns det ingenting att klaga på. Den där ”balansen” i laget som jag tror många tränare eftersträvar verkade verkligen hittats med Mild, som efter en seg inledande kvart kommit igång ordentligt och en Niclas Alexandersson som imponerade stort på undertecknad med sitt otroliga slit, engagemang och spelfördelande.
Med 4-0 i ryggen blev andra halvlek klart mindre intressant. Halmstad gjorde två byten och tog tag i sig själva och hade faktiskt mer boll än IFK i andra halvlek, utan att för den sakens skull skapa mer än en riktigt bra målchans där en lös nick mot bortre stolpen enhandsräddades av ”Bengan”. Blåvitt var vid ett par tillfällen nära att få till ett 5-0 mål. Kalle Svensson nickade i ribban på hörna (vad annars) från Alexandersson och Stefan Selakovic kom fri i riktigt bra skottläge, men valde att spela snett inåt bakåt till Ijeh som dock markerades bort i sista stund.
Erlandsen bjöd på två byten – två ”debuter”. Wowoah – som jobbat hårt men på det stora hela misslyckats med 90% av sina initiativ i sista tredjedelen ersattes av årsdebuterande Mikael Sandklef. ”Sankan” såg dock lite ringrostig ut. Debut no. två svarade den äldre Torsbysonen Jonatan Berg för. Jonatan – som svarat för två starka insatser i Intertotocupen fick dryga fem minuter som anfallare i sin Allsvenska debut. Kul att Arne luftar de yngre spelarna, men varför inte låta Selakovic och Berg byta plats och spela på sina ”riktiga” positioner?
Tre nya mål på hörna av IFK ger sammanlagt 10 av 15 gjorda mål på hörna. HBK hade före denna match endast släppt in två mål på fasta situationer enligt Janne Andersson på presskonferensen. Ingen nämnde det – men Tomaz Zvirdauskas frånvaro skall nog IFK vara glada för.
I Blåvitts backlinje – med tre spelare som Bengt Andersson skulle kunna vara far till – skötte sig riktigt skapligt även orutinen ibland lös igenom lite hos de mindre ”rutinerade” Wendt och Bjärsmyr. Underligt nog så tycker man att Kalle Svensson, född 1984, börjar kännas rutinerad. Wendt visar likt Adam Johansson prov på det där ”moderna ytterbacksspelet” Tommy Söderberg var så het på för några år sedan. Ny U21-chans för ”Ozzy” snart?
Man var förstås lite extra nyfiken på hur nye påläggskalven Bjärsmyr skulle klara Allsvenskt spel från start som mittback. Bortsett från att han gick bort sig ett par gånger samt såg lite långsam ut i någon löpduell gick det på det stora hela bra. Stark i luften, placeringssäker och några bra brytningar gav vissa Antonssonvibbar. Dessutom är Bjärsmyr klassen bättre än sin företrädare Risp med bollen vid fötterna vilket ibland ger lite bättre och snabbare uppspel samt något mer välriktade rensningar.
Nu väntar en Ungerntripp till helgen innan nykomlingen Gefle förhoppningsvis skall besegras två gånger. Dags för IFK att återupprepa förra årets sommar/höstryck?
