Arge Arnolds Torsdagstankar
"Det märkliga var att det började vibrera skönt från chipet just då. En slags fotbollsskoformad farkost började sväva framför min syn och tror ni inte en Ledare i bygghjälm sänkte ner en repstege från en dobbliknande ingång på undersidan och bjöd mig att klättra upp."
Söndag afton. Det är kolmörkt och kallt där jag sitter under pressenningen. Har varit utskriven några dagar nu. Blev varken lobotomi eller något annat trots mitt flyktförsök och övermanning av Dr. Arena.
Jag minns inte om det var jag eller "de" som ändrade min initiala plan att slutligen låta mig lobotomeras och bli av med min livslånga ilska.
Känns dock som jag har något hårt innanför huden på höger biceps. Ett chip av något slag?
Det regnar vid Möllan sjunger en mås. Pressenningen fladdrar. Jag orkade inte ta mig hem efter halmstadsmatchens slut . Tror det var första matchen jag orkat se live sedan Jari slog in sistaminutenstraffen mot just HBK i det galna maj 2006.
Ett stort misstag att ha lämnat härberget över huvudtaget för detta falsarium till lag, klubb,fotbollsförening!
Undrar hur debatten går därute? Skiter väl i vilket egentligen . Min ilska slår dom ändå inte. Satt helt själv längst uppe i en hörna på Södra igår och när de s.k spelarna med osynliga rullatorer i himmelsblått vek ner sig lättare än Mussolinis pajasarmé i andra världskriget bet jag sönder en plaststol för att inte skrika dödsångeståminnande och bli varsebliven.
Det märkliga var att det började vibrera skönt från chipet just då. En slags fotbollsskoformad farkost började sväva framför min syn och tror ni inte en Ledare i bygghjälm sänkte ner en repstege från en av dobbarna och bjöd mig att klättra upp.
All min ilska rann av mig och väl uppe i den öppna farkosten satt 14000 A-lagsmatcher i form av gamla MFF:are och superade.
-Skål på dig käre gosse, sa en av dem. Vi har hållit ögonen på dig. Det sägs att vi inte tål kritik och att vi är en slags ryggdunkarklubb men det är bara en chimär. Vi älskar kritik och ilska som kommer ur hjärtat. Du är en sann MFF-hjälte!
- Men en del tycker ju att jag är en Judas och tycker att jag drar ert namn i smutsen på pin kiv, försökte jag invända.
En spelare med bred haka och mustiga pollisonger strök sig över det vågiga håret och skrattade till.
- Vi har ett förslag. Ta en snitt och lite bögsoda förresten, sa han och sträckte fram ett glas champagne och något slags smörgås. Mot utbyte av viss information kräver vi bara att du nyanserar din kritik lite grann i fortsättningen. Vi vill också veta namnet på din anonyme uppgiftsgivare.
En annan tog vid.
- Ja, vi vet att du egentligen inte finns och bara är en påhittad figur för att den där Jon inte vågar ta ansvar för sina värsta klavertramp men ändå: om du blir så där arg som bara du kan bli så får du den här stressbollen att klämma på.
En mjuk ehuru elastisk boll i velour lades varsamt i min valkiga högernäve och jag kände genast en vällustförnimmelse.
Från en bastusvävare, som hoovrade just bredvid den märkliga farkosten jag satt i, steg ytterligare några hundra A-lagsmatcher ut, röda och svettiga och alla höll de varsin burköl i näven.
Några obastade spelade "MFF i blått och vitt" på bastuba.
-Skål på er, fick jag fram ur grötig strupe, rörd och förvirrad som jag var att se så många gamla hjältar på en gång. Men ni, vilken typ av information är det ni vill ge mig och varifrån har ni fått det där med källa?
Ingen svarade. Det blev plötsligt väldigt tyst, som om jag brutit ett tabu.
Vid ett bord satt två Bloggare - den ene ung, den andre gammal - och bröt arm medan någon, oklart vem, slog dem kanske lite väl hårt mot njurarna.
Sen svartnade allt för ögonen. När jag vaknade till sprang Anselmo omringad av andra glada HBK:are och på den klassiska resultattavlan i väster stod det 0-3 i eldskrift.
0 jävla 3 mot MFF light!
Och vad var det för j..a upplevelse jag nyss hade haft? Var det en dröm, ett omen eller bara en försmak av vad det där chipet skulle komma att ställa till med i fortsättningen?
Efter slutsignalen dröjde jag mig kvar längst av alla, inväntade mörkret bakom en fet stadsjeep och när den åkte iväg med sin ännu fetare ägare och hans älskarinna smög jag vidare mot byggplatsen av det nya Templet.
Urinerade på ett matchprogram, slog sönder en skylt, hoppade över staketet och rev sönder ena benet på velourbyxorna.
Arg fortfarande och genomfrusen. Funderar på att strypa en gås vid Pildammarna och äta den rå...
Redaktionstillägg: Arge Arnold hittades vid tiotiden på onsdagskvällen inne på Nya Stadionområdet av två väktare. De upptäckte honom när han höll på att klättra upp i en lyftkran skrikandes: " Ni är invalider allihopa. Först Halmstad och nu detta!" Väktarna gav oss ovan skrivna manuskript.
