- -
LSK - TFF: Mållöst och chansfattigt
TFF tvingades till ett antal ommöbleringar i laget inför kvällens bortamatch mot Ljungskile. Trots att Prahl fick mönstra ännu en ny backlinje släppte man återigen inte in något mål. Framåt skapade man dock inte särskilt mycket och slutresultatet skrevs därmed till 0-0. TFF:s fina bortasvit efter EM är därmed intakt.
Undertecknad insåg när han satte sig till rätta i tv-soffan att anteckningsblocket saknade tomma sidor, vilket naturligtvis inte var lägligt när matchen nyss blåsts igång. Tanken var att skriva på baksidan av blocket till att börja med och sedan kvickt hämta ett nytt när det behövdes. Det behövdes aldrig.
Det dröjde nämligen inte många minuter in i matchen förrän man insåg att det skulle bli en dåligt spelad match med få chanser. PPV-kommentatorerna konstaterade efter drygt 20 min att det var TFF som ville spela fotboll och att LSK så långt var en besvikelse. I halvlek gav dock en LSK:are en något annorlunda analys till PPV då han sa: "Vi tröttar ut dem i första så vi kan köra över dem i andra.” Med fem backar på hemmaplan och världens mest långsamma tempo (som vanligt) vid avblåsningar var det snarare tal om uttråkning och inte uttröttning av TFF:arna. Sett över hela matchen var det TFF som mestadels försökte spela fotboll och driva upp tempot för att möjligtvis kunna skapa chanser. Ljungskile gjorde precis tvärtemot, d v s drog ner på tempot och skapade chanser trots att man inte ville kändes det som.
Tom Prahl sa till PPV efter matchen att man på förhand var nöjd om man minst kunde behålla avståndet till LSK i tabell även efter matchen. Detta var han naturligtvis nöjd med, vilket är förståeligt; att inte släppa in mål på bortaplan är som sagts tidigare alltid mycket bra. Däremot kan Prahl inte ha varit nöjd med att hans mannar skapade så väldigt lite framåt. Även om Drugges avsaknad självklart var ett handikapp måste resterande spelare kunna skapa mer än i stort sett ingenting framåt på drygt 90 min, oavsett hur många backar ett lag som LSK ställer upp med.
Även om matchen slutade 0-0 fanns det trots allt viss tillstymmelse till målchanser, de flesta hade dock hemmalaget, givetvis alstrade ur fasta situationer där TFF:arna stundtals envisades om att inte få ut bollen ur eget straffområde. Framåt togs det för TFF:s del alldeles för många felbeslut och spelarna visade inte direkt prov på sprudlande rörelseenergi i benen.
Senoglu fick förtroendet i Drugge-rollen från start och visade ibland tecken på goda intentioner. Med en kvart kvar att spela av matchen byttes han ut mot Mensah, som faktiskt låg bakom de två situationer som var närmst ett mål för TFF:s del. För det första hade Mensah en lam nick, visserligen inte svårare än att en målvakt i ett F10-lag hade lyckats klistrat den men den var likväl TFF:s enda avslut på mål på hela matchen. För det andra drev han i 92:a minuten upp bollen från eget straffområde över till LSK:s planhalva innan Jensen slutligen serverades med en fin löpboll. Jensen drev bollen in i offensivt straffområde innan en LSK:are bryskt knuffade undan honom och sedan fick en lilltånagel på bollen. Givetvis en solklar straffsituation som domare Jonas Eriksson mycket väl kunde ha blåst för men som han valde att fria. Troligtvis spelade matchurets 93:e minut en viss roll i hans beslut. Lite fegt.
För övrigt fick man som TFF:are ännu en gång känna på domarnas inkonsekvens när en LSK:are tilläts stångas och slåss hur han ville utan att bli utvisad, något som Drugge blev mot Gais borta för en betydligt mildare förseelse.
En reflektion efter matchen är att man ska som motståndare allra helst möta TFF efter att laget vunnit en match, för det verkar som förgjort att TFF ska kunna prestera så pass bra i två matcher i rad att man lyckas vinna båda.
En andra reflektion är att fotbolls-Sverige, som vi alla vet, inte sällan gnäller på TFF:s publiksiffror. Detta måste ju uppenbarligen vara för att TFF faktiskt förtjänar en större publik än den som faktiskt tar sig till Vångavallen. Egentligen inte alls konstigt när man tänker efter. I Ljungskiles fall är som vanligt tvärtom. Det är - åtminstone i mina ögon - jättekonstigt att alla de som besöker lagets hemmamatcher faktiskt är där frivilligt. Destruktiv fotboll kan jag acceptera på bortaplan av samtliga lag med inte alltför många inspelade poäng, men att som åskådare gång på gång applådera höga undanrensningar ur eget straffområde på hemmaplan likt en farlig målchans tycker jag är att jämställa med uppvigling.
