Krönika: Nu vill jag se förändringar
"Fotboll kanske inte är så kul när man ligger nia i Allsvenskan och har bränt allt cupspel? Det kanske inte behagar att åka ner och spela i ett mulet Göteborg en måndagkväll mot jobbiga GAIS? Tydligen inte. Men då kan man gott plocka av sig den blårandiga tröjan och tacka för sig..."
Efter matchen mot GAIS blev jag upprörd. Djurgården har levt på marginaler under säsongen; det har varit stolpe in och ut, kämpapoäng, felaktiga domslut, Sölvi Ottesen som matchhjälte och Daniel Sjölund som vänsterback, målvaktstabbar, insparkade toalettdörrar, ja, sammanfattningsvis berg- och dalbana. Nu hade man två veckor innan matchen mot Makrillarna att få lite ordning på saker. Så går man ut och gör säsongens kanske sämsta match. Idéfattigt, osäkert och framför allt - viljelöst! Fotboll kanske inte är så kul när man ligger nia i Allsvenskan och har bränt allt cupspel? Det kanske inte behagar att åka ner och spela i ett mulet Göteborg en måndagkväll mot jobbiga GAIS? Tydligen inte. Men då kan man gott plocka av sig den blårandiga tröjan och tacka för sig. Oj vad en sådan som Markus Johannesson saknades på mittfältet, eller en Mattias Jonson. Men ett helt lag ska inte stå och falla med två-tre ledarkaraktärer. Jag hoppas tränarna noga ser över prestationerna och överväger vilka spelare som startar i derbyt på onsdag...
Nu en pik till tränarna också. I en krönika i matchprogrammet tidigt i våras uppmanade jag Djurgården att göra som Arsenal; satsa mer på talangerna, slänga in en chansning på någon position och se vad som händer. Våga gambla mer än att byta kant på Rajalakso. Vad har hänt sedan dess? Vi har fått se en fullkomlig tonårsboom i Allsvenskan med icke körkortsmyndiga spelare som Robin Söder, Rasmus Jönsson och Marcus Törnstrand (alla födda på 90-talet) m.fl. I Djurgården då? Per Johansson har lånats ut till Örebro, Kebba Ceesay är fast på bänken men lika lojal för det, Philip Hellquist har faktiskt fått göra allsvensk debut. Åtta minuters speltid, sen räckte det. Det ska också tilläggas att IFK Göteborg, Helsingborg och Bajen har varit och är lite mer inblandade i toppstriden än Djurgården.
Nu står vi inför en oerhört viktig utmaning på onsdag, säsongens sista match att spela för, så känns det uppriktigt. Det vore dumdristigt att chansa för mycket. Men efter det vill jag inte se mer 4-5-1 i offensiven, höga uppspel från ytterbackar och en Oremo lämnad ensam på topp. Jag vill se ett Djurgården som släpper på tyglarna; jag vill se one touch-spel, mod, spelare som tar chansen till nästa säsong, Peter Magnusson, Kebba Ceesay, Philip Hellquist och väldigt gärna en frisk Martin "Pirlo" Andersson. Ja, till och med Quirino. Han visade glimtar mot GAIS och vi minns ju hans förra höst.
Jag tror Siggi och Pålle har bränt sina skepp, det visar sig i vilket fall efter säsongen. Det vore inte dumt att chansa med nytt blod i startelvan, det vore snarare dumt att inte göra det.
